Addis Abeba, 5 juni 2022

Hej och glad pingst till er alla!                                                                                     

Härligt att få skriva till er denna dag, kyrkans födelsedag. Önskar er all välsignelse och mer av den Helige Andes kraft över oss alla.

Här har vi det bra förrutom att vi har haft Covid hela familjen den senaste veckan. Det har inte blivit mer än en rejäl förkylning som så klart drabbat mest mig och Fanuel. Vi är på bättringsvägen och hoppas att det ska gå över fort. Barnen har varit hemma hela veckan som varit men vi tänkte att de skulle få börja skolan igen imorgon eftersom de inte haft symtom på flera dagar. De slutar skolan här den 24de, så det är 3 veckor kvar till sommarlovet.

Vi har haft en lång, varm och torr period här men idag regnar och åskar det och är kallt. Det var ett efterlängtat regn, kanske är det första dagen på regnperioden som brukar hålla på under juni till augusti. Det brukar vara ganska långdraget och långtråkigt att vara här under regnperioden, men vi planerar att åka till Sverige någon gång i slutet på juli för en månad. Vi ser fram emot att få uppleva lite av den svenska sommaren.

Som jag skrev förra gången hade vi 6 grupper igång under våren i området kring Butajira. Dessa avslutade vi i april och hade härliga examensgudstjänster för våra drygt 400 elever där. De delade då många vittnesbörd. Ett som berörde mig mycket var en kille som berättade att när vi undervisat om pingstdagen och bett tillsammans så hade han blivit verkligt fylld av den Helige Ande och från den dagen hade hans liv blivit förvandlat, nu berättar han konstant för andra om Jesus och upplever Guds kraft i sitt liv. Här kommer bilder från 4 av dessa examensgrupper.

Parallelt med att vi avslutade dessa grupper förberede vi nya platser att börja en ny omgång undervisning i. Det var väldigt mycket jobb och Fanuel åkte runt minst 3 gånger på varje plats för att tala med ledarna från de olika församlingarna, inspirera och informera om vårt arbete. Det gäller verkligen att lyckas att få igång ledarna ordentligt, eftersom det är de som sedan inspirerar och samlar ihop folket åt oss så att de kommer till undervisningen. Hans hårda arbete gav verkligen frukt, nu är vi igång på 9 olika platser och har ca 1200 elever totalt, vissa av grupperna består av upp emot 170 elever. Det är på 3 platser runt staden Nazret i öster och på 5 platser i området runt staden Zwai i sydöst. Den nionde gruppen är i fängelset i Zwai, där vi har ca 40 män som vi träffar varje torsdag eftermiddag.

Det har varit otroligt varmt, upp emot 40 grader när vi undervisat på många av dessa platser den senaste månaden, vilket är utmanande för både mig och Fanuel som lätt får migrän vid värme. Vi hoppas att regnen nu ska kyla ner även dessa platser så det blir lite lättare framöver. 

Vi har nu kommit fram till berättelse 11-12 den här veckan som handlar bl.a. om Tabernaklet i Gamla Testamentet. Tyvärr har coronan gjort att vi fått vara hemma den senaste veckan men vi har en duktig medarbetare/översättare till Oromospråket, som kunnat fortsätta och hålla igång arbetet. Vi har bara varit tvugna att anlita chaufförer som kunnat stjutsa honom ut till dessa byar eftersom han själv inte har körkort. Vår medarbetare heter Teshale, han har varit med oss sedan vi startat dessa nya grupper, men han arbetade även med oss ett tag under 2018 så han har bra koll på det mesta. Här några bilder jag tagit då Teshale undervisat, i den andra kör han drama och har Adam och Eva framför sig.

Som ni förstår har det varit otroligt roligt att träffa så många nya människor de senaste månaderna, de har verkligen tyckt om undervisningen och eleverna har ökat i antal för varje vecka som gått. De berättar även vidare berättelserna, redan efter första veckan berättade 2 av våra elever i Meki att de fått leda människor till tro efter att de berättat berättelserna för ofrälsta.

En utmaning vi har är att priserna på allting här ökar väldigt snabbt nu. Ett exempel är bensinpriserna, vilket de ju gör överallt, ökningen och det faktum att vi åker till fler platser nu än tidigare gör att vi har fördubblat vår bensinkostnad per månad och ligger nu långt över det som är vår budget. Vi delar även ut material till våra elever och ökningen av elever i kombination med ökning av pris på papper och kopiatorfärg gör att vi även där går över budget. Om det är någon församling eller privatperson som läser detta som skulle vilja hjälpa oss med en extra engångs eller månatlig gåva för att täcka upp våra verksamhetskostnader så skulle det betyda väldigt mycket och vi skulle vara så glada om ni hörde av er.

Tack också för era förböner, de behövs verkligen. Be gärna att vi snabbt får bli friska och totalt återhämtade, be för ekonomin att det får gå ihop så att vi kan fortsätta undervisa på alla dessa platser och be för alla våra nya elever att Guds ord genom denna undervisning får beröra dem på djupet och att de får kraft att dela det med många fler.

Skickar med ett par bilder på familjen. Den första från en helg vid Langanosjön i april och den andra när vi klätt upp oss i Etiopiska kläder och firar påsk.

Addis Abeba, 18 mars 2022

Hoppas att ni alla mår bra. Vi mår bara bra här nere i Etiopien. Jag och barnen var ju tvugna att lämna Etiopien p.g.a. krig här i början av november förra året. Men efter drygt 2 månader kunde vi tillsist åka tillbaka hit den 21 januari. Sedan dess har det varit helt lugnt här, vi märker inte av konflikten i norra Etiopen längre, även om den inte är helt löst och det finns fortfarande människor som lider där.

Vi hade hoppats och trott att krig och elände skulle vara över nu för ett tag och det känns ju därför otroligt tråkigt att höra allt som sker i Europa och vi förstår att oron är stor bland många. Vi får återigen kasta oss på Gud och be om hans beskydd och hjälp till alla som lider. Gud är stor, han har all makt och vi som tror är priviligierade i dessa tider med att ha någon att sätta vårt hopp, vår tilltro och förtröstan till.

Fanuel har ju hållt arbetet igång här nere under nästan hela perioden då jag och barnen var i Sverige, förrutom över jul då han också kom ett par veckor. Men det kändes jättebra för oss att få återförenas som familj här och att få komma hem till vårt eget igen i januari. Vi hade ju flyttat till en fin lägenhet bara ett par veckor innan vi åkte till Sverige och vi såg mycket fram emot att få börja bo här på riktigt. Vi trivs verkligen bra här, vi har en rymlig, ljus och relativt nybyggd lägenhet på andra våningen i ett av husen på en jättefin gård. Som jag skrev tidigare så bor vi i ett stort inhägnat område där barnen kan springa omkring ute själva, spela fotboll med grannbarnen och det finns även en lekplats. Har t.o.m. träffat en annan svens-etiopisk familj som bor i området. Så det känns som att Gud verkligen har försett oss med precis det som vi behövt. Det enda negativa är som jag skrev tidigare att vi nu bor 5 km från skolan och resan tar ca 30 minuter, men vi har fått tag i en kille som kör taxi som stjutsar barnen dit och hem, så det är till stor hjälp för oss.

           

Fanuel fick minska ner lite på arbetet under tiden jag var i Sverige och avslutade ett par grupper där han kände att det ändå inte fungerade så bra, så nu har vi 6 grupper igång som vi undervisar i varje vecka och totalt ca 420 elever. Vi är färdiga med berättelserna från evangelierna och har nu gått in i Apostlagärningarna. Förra veckan undervisade jag om pingstdagen och om när den lame mannen vid Sköna porten blev helad m.m. Just nu är Fanuel iväg några dagar och undervisar om Stefanos, Saul m.m. Det blir en lite annan känsla när man kommer in i Apostlagärningarna, det blir så konkret att detta gäller oss idag, att detta är det liv som Gud vill att vi ska leva idag. Vi lever ju egentligen fortfarande i Apostlagärningarnas tid, Gud vill fortsätta fylla oss med sin Ande och sända oss ut med det glada budskapet om Jesus till alla, till den dagen då han kommer tillbaka. Jag såg verkligen hur det lyste av längtan och förväntan på vad Gud vill göra i många av mina elevers ögon förra veckan då vi talade om detta.  

Vill dela den sista delen av den andra berättelsen jag delade förra veckan. Då hotade de religiösa ledarna Petrus och Johannes efter undret med mannen vid Sköna porten och förbjöd dem att någonsinn tala om Jesus igen. Dessa människor hade sett till att Jesus blivit dödad och de kunde nu göra det samma med de första kristna. Men när Petrus och Johannes berättat vad som hänt för de andra kristna så enades de i bön. Bönen lät inte: ”Gud, du ser hur dessa hotar oss, hjälp oss nu så att de inte dödar oss.” Nej, de bad istället: ”Gud låt inte detta göra att vi tystnar utan hjälp oss istället att med ännu större kraft fortsätta berätta om dig, och du Gud, fortsätt att göra under och hela människor i ditt namn.” Med ens svarade Gud på deras bön, rummet de satt i började skaka och den Helige Ande kom än en gång och fyllde de alla med sin kraft. Den onde hade försökte tysta dem, men han misslyckades fullständigt, det ledde bara till att de troende blev fyllda med ännu mera kraft att fortsätta berätta om Jesus.

Man får alltid favoriter bland grupperna och eleverna. På fredagkvällar undervisar vi i Butajira, där är det många pastorer och evangelister med från olika församlingar. Jag kan känna mig ganska liten jämfört med dem, men de visar sånn kärlek, uppskattning och glädje över att få lära sig hur de på ett enkelt och effektivt sätt kan evangelisera genom storytelling. Det är en otroligt härlig stämmning under stunderna med dem. En annan favorit är gruppen i Lemen som vi undervisar på lördagar, den sista gruppen innan vi åker hem till Addis. Det är en grupp som består av drygt 100 personer och de är nästan alla ungdomar. Man blir så otroligt uppmuntrad av att möta dem. Det känns riktigt trist att jag bara får undervisa dem en gång till nästa vecka innan Fanuel ska avsluta vår undervisning om två veckor. Men vår kallelse är att ge denna undevisning till så många som möjligt och det är nu snart dags för oss att dra vidare till nya områden. Vi har ett nytt område på gång som vi nu börjat förbereda i och vi ber om Guds ledning så att allt får bli som han vill att det ska bli. 

Många av våra elever berättar berättelserna för andra, jag vill dela denna unga tjejs vittnesbörd. Ni ser henne på bilden här intill. Hennes föräldrar är inte frälsta, men hon berättar hur hon nu berättar berättelser för sin mamma på kvällarna när de dricker kaffe, och pappan läser berättelserna direkt från pappret och de börjar nu mer och mer förstå vem Jesus är.

Tack för ert stöd och era förböner! Be gärna för oss, tiden som legat bakom de senaste åren med två plötsliga uppbrott från Etiopien har satt sina spår i oss och vi behöver beskydd över våra tankar och känslor. Be också för vårt arbete, vi längtar att få se ännu mer av den Helige Andes verk och att många får komma till tro genom berättelserna. Be om Guds ledning nu när vi går in i nya områden, att vi får öppnade dörrar, bra kontakt och relation till ledarna i församlingarna och att alla dem som Gud har förberett får komma och vara med på denna undervisning.

23 dec 2021 

God jul och gott nytt år önskar vi er alla från ett vintrigt Norrland! 

 Hoppas att ni alla mår bra! Vi mår bra, tanken var ju inte att vi skulle fira jul i Sverige i år, men så blev det till slut i alla fall, och det är ju så klart roligt att vara här när det är jul. Som många av er vet pågår det en konflikt i Etipien som gjorde att UD, i början av november, rekommenderade alla svenskar att lämna landet. Missionsrådet här i Övik beslöt då att jag och barnen skulle lämna landet ett tag, så den 11:te september åkte vi hit hem till mina föräldrar i Övik och här har vi varit sedan dess. Eftersom läget i Addis Abeba kändes tryggt och lugnt fick samtidigt Fanuel stanna för att fortsätta arbetet och det kändes väldigt bra för oss att vi slapp avbryta arbetet den här gången och att han kunde hålla det igång. 

I tisdags kom dock Fanuel också till Sverige och nu får vi fira jul tillsammans, det var väldigt roligt att vara tillsammans igen efter att ha varit skilda åt i nästan 6 veckor. Fanuel åker mest troligt tillbaka igen den 4:de januari och vi andra kan nu troligtvis också åka tillbaka i mitten av januari eftersom UD tagit bort rekommendationen för svenskar att lämma landet nu när säkerhetsläget blivit bättre där. Det har naturligtvis varit en tuff period för oss eftersom vi inte haft någon aning om hur lång den här perioden i Sverige skulle bli, vi kunde inte planera någonting egentligen. Men det har gått väldigt bra för mig och barnen att vara här hos mina föräldrar där vi verkligen trivs och vi har kunnat fortsätta med skolarbete på distans både för Noah och Nimo under den här tiden. UD:s ändran av rekommendationen kom dock som en välkommen julklapp i helgen som varit eftersom vi verkligen längtade att få åka tillbaka igen i januari. Tack till er alla som bett för oss under den här tiden. Gud är trofast, han hör bön. Fanuel har fått kämpa på med arbetet extra hårt utan mig den här tiden. 

Vi hade innan jag lämnade Etiopien kommit igång med 8 grupper i olika byar 5-15 mil söder om Addis, alltså i motsats riktning mot var konflikten är, den är ju längst upp i norr. Många av grupperna var samma grupper som vi just startat i mars 2020 då vi fick avbryta och lämna Etiopien p.g.a. coronan, så det hade varit väldigt tufft att behöva avbryta igen. Hade konflikten varit påtaglig i Addis hade vi ju inte haft något val, men det kom aldrig till Addis som man fruktade internationellt och folket i Addis var i stort sett aldrig rädda att det skulle komma dit, så därför var vi väldigt glada att Fanuel ändå fick stanna.

Gruppen i Welensho

Under förra veckan undervisade han färdigt berättelserna från gamla testamentet i dessa grupper, nu har de 3 veckors uppehåll och sedan kör vi i gång med nya testamentets berättelser. Vi har ungefär 570 elever i dessa grupper. Många av dem undervisar andra, både i sina hemförsamlingar men också för ofrälsta. Jag vill ge er några glimtar från några av våra elever. En kille berättar att han har 11 ofrälsta personer som han jobbar tillsammans med på åkrarna, de sitter regelbundet ner och lyssnar på honom när han berättar berättelserna. De har nu lyssnat färdigt på gamla testamentets berättelser och väntar otåligt på att få höra om den kommande frälsaren som Gud utlovat. En annan pastor berättar att han har börjat undervisa berättelser varje vecka i sin kyrka och vid bönen efteråt har de flera gånger fått uppleva helanden och under på ett aldeles speciellt sätt. Killen på bilden här nedan berättar att han är evangelist på heltid och använder nu storytelling överallt, han undervisar många både ofrälsta och frälsta i flera olika byar som han åker runt till.

En av byarna vi undervisar i ligger högt upp på ett berg, utsikten därifrån är fantastisk!

Vi är tacksamma för allt Gud gör och ber att få se ännu mer av den helige Andes kraft genom alla dessa våra elever och att många får komma till tro nu när de får höra berättelserna om hur Gud uppfyller gamla testamentets profetior och sänder Jesus, den utlovade frälsaren. Den Etiopiska julen firas den 7 januari och vi kommer passande berätta om Jesu födelse veckan efter det. 

Förra gången jag skrev hade vi ju ännu inte hittat något boende. Huset vi hoppades på då blev inte tillgängligt som vi hade trott så i mitten av oktober började vi leta efter något annat. Vi hittade till slut en lägenhet som vi blev väldigt förtjusta i. Lägenheten är stor, rymlig och relativt nybyggd och fräsch. Den ligger på en väldigt fin gård med flera höghus och villor och eftersom det är ett inhägnat område med bra säkerhet så kan barnen till och med vara ute själva där. Det bor många andra barn i området och de har en gemensam lekplats och fotbollsplan där de brukar samlas. Även om det tog tid så känns det som om det tillslut ändå blev bättre än huset vi hade hoppats på så länge. Nackdelen är bara att det ligger 5 km från skolan där barnen går och det är mycket trafik så det tar ett bra tag att ta sig till skolan. Tyvärr hann vi bara bo där ett par veckor och hade precis hunnit packa upp allt när vi var tvugna att lämna landet, men nu ser vi verkligen fram emot att åka tillbaka hem om några veckor. 

Tack för era förböner och för ert stöd. Be gärna för Etiopien, det är många människor som lider p.g.a. kriget, be att det får bli fullständig fred så att fler slipper lida och så att vi också kan återvända och fortsätta arbetet där nere utan fler problem. Tack också för att ni ber om beskydd över oss och om att vi får se Gud göra mycket framöver bland alla dem vi undervisar. Än en gång vill vi önska er en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!!! Fam Dahlqvist

Tillbaka i Etiopien igen.

Äntligen är vi tillbaka i Etiopien! Vi avbröt vårt arbete här och flyttade till Sverige p.g.a. Corona pandemin i mars 2020, men nu är vi alltså äntligen tillbaka igen. Vi reste ner hit för drygt 3 veckor sedan, den 25:te augusti och tanken är att vi ska vara här under en treårs-period den här gången.

Det var lite spännande med resan hit då det gällde att få till Coronatest och rätt Covid bevis. Nya visumbestämmelser och upptäckten av att ett av våra uppehållstillstånd skulle gå ut dagen då vi reste in i landet gjorde också att vi blev lite oroliga några dagar innan vi åkte på om vi skulle bli insläppta eller inte. Men allt gick som smort, det uppstod inga problem alls under resan. P.g.a. att Fanuel är född i Etiopien har vi alla ”Ehiopian by Origin ID” uppehållstillstånd i landet, och de anmärkte inte på utgångsdatumen utan släppte in oss och vi har kunnat förnya det sedan vi kommit hit utan problem. En del andra missionärsfamiljer har till skillnad från oss haft väldiga problem att få visum på sistonne.

Även konflikten i tigrayregionen var ju något som gjorde att vi fick fundera med församlingen några vändor extra om vi verkligen skulle flytta ner hit nu igen. Men jag måste säga att vi inte har lagt märke till den särskilt mycket sedan vi kom hit, en del småpratar om det ibland, men förrutom det känns allt som vanligt här i Addis.

Sedan vi kom hit har vi bott i ett av gästhusen på Norska lutherska missionen, förhoppningsvis får vi stanna här tills vi hittar ett hus i närheten att hyra. Vi bor ju mitt emot skolan som barnen går på och därför vill vi hitta ett boende så nära som möjligt med gångavstånd. Redan i Sverige tänkte vi på ett hus som ligger ca 50 meter neråt gatan som vi tittat på tidigare men vi hade ingen aning om om det skulle vara ledigt eller inte. Nu visade det sig att de som bor där med stor sannorlikhet är på väg att lämna landet och vi går nu bara och väntar på besked om och när vi kan få flytta in där. Det är bättre än huset vi bodde i förra perioden, stort och fint (fast gammalt) med 3 sovrum och stor trädgård. Be gärna att vi får det, för det skulle vara helt fantastiskt perfekt för oss.

Det har regnat en hel del sedan vi kom hit varje dag, men nu har det faktiskt varit fint väder de senaste 3 dagarna så troligen är den 3 månaders långa regnperioden nu äntligen över. Pojkarna har varit ute och lekt på gården här i alla väder.

 Den första september började barnen skola här. Nimo går förskoleklass, det är helt på engelska för första gången för honom men han verkar trivas och hans engelska utvecklas mycket varje dag, så det känns jättebra. Noah går nu i femman, vi kände att vi ville satsa mer på svenskan den här perioden eftersom han har tyckt det varit jobbigt att flytta mellan engelska och svenska skolor. Så vi satsar på svenskan och läser även SO och NO ämnen på svenska hemma nu med böcker vi fått med oss från Sverige och så går han matte och en del andra praktiska ämnen i skolan här några timmar per dag. Nästa år kommer han att kunna läsa alla ämnen på ”Sofia distans”, svensk skola på nätet för utlandssvenskar, som finns tillgängligt från årskurs 6, om vi känner att vi vill göra så då. Vi har även hittat en tjej som kommer hit och passar Amos på dagarna och en annan som jobbat hos oss även förra gången vi var här som hjälper till med matlagning o.s.v, så på så sätt kommer jag hinna med både arbete och att hjälpa Noah med skolarbetet.

På fritiden har barnen roligt med vänner här på gården, en norsk-etiopisk familj från tidigare bodde kvar här och igår kom en annan norsk-svensk familj hit med barn som de leker med. Vi har även träffat och hälsat på barnens farmor och farfar och kusiner en del sedan vi kom hit. Förra helgen var det nyårshelg här och nästa helg är det storhelg igen, så vi är inne i en tid med mycket firande och högtider här. Noah har bevittnat både får och koslakt sedan vi kom hit, vi andra har hållit oss undan.

Annars har vi (eller mest Fanuel) varit upptagna med att fixa en hel del praktiska saker som vi varit tvugna att börja med här innan vi kan dra igång med undervisningen, förnya uppehållstillstånd, förnya körkort, besiktiga bilen, o.s.v. Bilen har ju stått still i över ett år och nu var luften i den så dålig att han var tvungen att göra en helrenovering innuti, ta bort allt och rengöra. Precis som förra gången den var avställd hittade han råttbo i AC:n o.s.v. Det är nu fjärde dagen han jobbar med att få den ren. Nästa vecka ska den på en verkstad för en ordentlig service också innan vi kan börja köra med den.

Vår tidigare medarbetare och tolk Samuel, kunde tyvärr inte fortsätta med oss denna perioden då han fått ett annat jobb, men han har en vän som han introducerat för oss och som vi bestämt oss för att provanställa. Han har erfarenhet av att undervisa som lärare och talar flytande Orominja, har bott en hel del på landsbyggden, brinner för Gud och verkar ha det som behövs för att jobba med oss, så vi hoppas att det ska bli riktigt bra. Han heter Marshet.

Vi kommer att dra igång undervisning på de ställen som vi började på precis innan vi var tvugna att avbryta och lämna landet i mars 2020. Det är i området runt staden Butajira i byar som ligger 5-15 mil rakt söder om Addis. Ledarna där håller nu på att annordna för en första omgång med ledarsamlingar på dessa platser, eftersom vi känner att vi behöver inspirera dem på nytt så att de annonserar och drar ihop så många som möjligt till undervisningen. Eftersom vi är mittemellan två storhelger vill de att vi startar det hela efter att helgerna är över.   

Det känns spännande att vara tillbaka och vi hoppas att Gud ska göra mycket under denna treårsperiod. 

Noah, Hanna, Nimo, Fanuel och Amos

Nyhetsbrev 13 nov 2019

Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra. Äntligen sedan några veckor tillbaka är den långa regnperioden över och värmen tillbaka. Det blir dock sällan varmare än 25 grader i skuggan här i Addis, så det är perfekt. Det är också skönt att vägar och gräsmattor torkat upp så att man kan vara ute mer och leka med barnen. Vi är också tacksamma för att vi fick ett litet avbrott på regnperioden när vi åkte till Sverige några veckor i somras. Det var väldigt roligt att träffa familj och vänner där.

Precis innan vi åkte till Sverige så flyttade vi ju till ett nytt hus. Det ligger 300 meter neråt gatan från Norska missionen där vi bodde innan. Vi var väldigt nervösa för hur det skulle bli eftersom vi trivts så bra på Norska missionen, men det känns faktiskt väldigt bra nu. Noah har fortfarande bara 3 minuters gångväg till skolan och vi brukar ta en promenad upp till Norska missionen varje kväll så barnen får leka med sina vänner där, och även jag får träffa mina vänner. Här i vårt nya hus är det också mycket lättare att ta emot gäster, vilket inte var så välkommet på norska missionen, och Fanuel har ju en stor familj här i Addis som tycker om att hälsa på oss. Det är också lättare att låta Nimo springa ut och in på gården så mycket han vill här, på Norska missionen var det en hel del bilar som körde så man var tvungen att ha koll hela tiden. Så vi är faktiskt väldigt nöjda och glada för att det blev som det blev även om det inte var vår plan från början att flytta, Gud vet vad som är bäst för oss långt innan vi förstår det.

                                         Barnen utanför vårt nya hem

I förra mailet skrev jag om att vi hade det jobbigt med Noahs skola igen men nu går det mycket bättre. De har bytt många av lärarna och han tycker om lärarna han har nu. Han fick faktiskt den klassföreståndare som jag hade bett hela sommaren om att han skulle få. Han har också fått en ny klasskompis som blivit hans bästa vän, en kille som nyss flyttat hit från Finland. Så det är verkligen stora tacksägelseämnen för oss. Nimo som snart fyller 4, funderade vi på om vi skulle låta börja någon förskola, men de förskolor som är bra är så hemskt dyra, så vi löste det hela genom att tillsammans med föräldrarna till Nimos bästa norska kompis, anställa en tjej som kommer till oss och har lite undervisning och lek tillsammans med dem några timmar om dagen. Amos är nu 14 månader, en helt underbar ålder, vi har så mysigt med honom. Han har inte börjat gå än men hoppar runt på rumpan i en väldig fart. Jag har en annan tjej som hjälper mej hemma med honom och hushållet så jag får lite tid att jobba.

Om ett par veckor kommer mina föräldrar hit på besök, de stannar ett par veckor och det ska bli fantasktisk roligt.

Sedan augusti har vi startat 7 nya grupper runt staden Nazret 8 mil öster om Addis Abeba, totalt har vi drygt 600 elever i de grupperna. Ett par av grupperna ligger långt ifrån huvudvägen uppe i bergen och det är verkligen en upplevelse att ta sig dit och hitta så mycket människor på så avlägsna platser. Många av våra elever är bönder och just nu är de inne i en stor skördetid. Flera gånger har de visat sin tacksamhet mot oss genom att ge oss stora kassar fyllda med lök, tomat, majs m.m. nyskördat från fälten. 

 

                                                          På väg till undervisning

Den här veckan har vi kommit fram till berättelse 25 och 26 som handlar om Jesu död och uppståndelse. Det är verkligen roligt att knyta ihop undervisningen och se hur eleverna förstår hur Jesus uppfyller alla bilder och förutsägelser från Gamla testamentet, och snart får vi ge oss in i de härliga berättelserna från Apostlagärningarna också. Många av våra elever är väldigt trogna och berättar varje vecka vidare berättelserna för sina vänner, både frälsta och ofrälsta, det vanligaste är att de berättar vidare för 5-10 personer och några har fått se hur nya vänner blivit frälsta. Sedan har vi också en del elever som har större grupper på 20-50 personer som de berättar för. Jag tänker t.ex. på 2 kvinnor i byn Adulala, de är verkligen trogna och har aldrig missat ett möte och de har en stor grupp av ofrälsta som de troget berättar för.

                                                   Undervisning i byn Kelbo

Förutom dessa 7 grupper har vi nyligen börjat samla ihop evangelister från de andra byarna i området, vilka vi inte själva undervisar i. Dessa evangelister kommer varannan onsdag in till staden Nazret där vi undervisar dem hela dagen. De är totalt 50 stycken. De är redan anställda evangelister och har därför mycket tid att undervisa vidare berättelserna. De älskar verkligen att få den här undervisningen och har satt igång på en gång att undervisa, både stora grupper av kristna i de församlingar de tjänar i, men också ofrälsta, t.ex. genom att gå runt och besöka familjer i de områden de arbetar i. I onsdags uttryckte en av dem en väldig tacksamhet och berättade att de kristna i församlingen han arbetar i hade sagt att de önskade att de fått den här undervisningen så fort de blivit frälsta, vilken stark grund för deras tro det skulle ha blivit på en gång, sa de.

Evangelisterna samlade i Nazret 

                                                 Undervisning i byn Sire Robi

Tack så mycket för alla era förböner, de verkar, det vet vi och känner av. Be gärna för alla våra elever, speciellt om den Helige Andes kraft över dem och att de får leda många människor till tro nu när det närmar sig avslutningen av berättelserna. Be om den Helige Andes kraft över oss också naturligtvis, vi vill ha mer av honom. Be också om Guds ledning för oss nu när vi om ett par månader ska börja nya grupper igen, vi vet fortfarande inte vilket område vi ska satsa på och vill att det ska bli som Gud vill.

Be också om lugn och ro i Etiopien, för ett par veckor sedan blossade det upp stora demonstrationer bland en grupp av människor som inte riktigt vill leva i fred med de andra folkgrupperna, skulle man kunna säga. På några dagar dödades ca 80 personer. Jag råkade vara och undervisa i Nazret just den dagen det blossade upp, de sa att det var det värsta de varit med om där. Vi fick avbryta undervisningen när skriken och bråken på gatan utanför kyrkan eskalerade och ge oss av till en annan byggnad där vi kunde låsa in oss tills det lugnade sig. Där satt vi och lyssnade på skottlossning en lång stund medans poliserna åkte runt på gatorna och sköt i luften för att skingra folkmassorna. Vi lyckades sen köra hem till Addis utan att vara med om något mer. Efter det var vägarna avstängda i en vecka och vi fick stanna hemma. Nu kan vi åka runt och undervisa som vanligt igen men vi måste alltid vara beredda på att oroligheterna kan blossa upp igen så be gärna om beskydd över oss när vi är ute på vägarna.

Nyhetsbrev från 11 juni 2019

Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra, regnperioden ligger i startgroparna och det regnar av och till de flesta dagarna här. Om knappt 2 veckor flyr vi från regnen för att spendera 4 veckors semester i Sverige, det ser vi mycket fram emot, speciellt våra pojkar som verkligen längtar till mormor och morfar.

Förra gången skrev jag om hur allt var så bra, och vi var så tacksamma för allt, men livet skiftar ju och jag kan väl erkänna att den sista månaden har varit lite tuffare. Det började med att vi blev uppsagda vår lägenhet, det kommer nya familjer hit som ska arbeta för norska missionen och de har då förtur på lägenheterna och vi måste flytta. Det var ett väldigt tufft besked som vi blev jätteledsna över, vi trivs ju så otroligt bra här. Vi och barnen har bästa vänner som vi umgås med på gården varje dag och vi önskade verkligen att vi skulle fått bo kvar här, men så blev det inte. Efter några veckors sökande och vändningar hit och dit har vi i alla fall fått lovat att få hyra ett hus som ligger 300 meter nedåt samma gata, så då kan vi fortsätta att komma hit varje dag, så det blir nog rätt bra ändå. Vi flyttar dit redan den 16onde juni, bara några dagar innan vi åker till Sverige.

Sedan har Noah också haft det tuffare i skolan igen efter påsk. Lärarna är lite för stränga och lyckas inte skapa så god stämmning i klassrummet. Han har varit hemma ganska mycket på sistonne men de sista dagarna har det gått lite bättre igen. Men vi har funderat fram och tillbaka väldigt mycket över hur vi ska göra till hösten och har fortfarande inte kommit fram till ett beslut. De enda skolorna som eventuellt skulle kunna fungera bättre för honom är så hemskt dyra så de känns inte som ett alternativ. Många andra utländska familjer kör hemundervisning här, så det är ett alternativ, men det känns också svårt och det kanske blir för ensamt för honom. Nimo skulle också behöva lite mer aktivering till hösten, men vi tvekar över att sätta honom i en Etiopisk förskola också, så där behöver vi också vägledning över hur vi ska göra.

                                                                                  Examen i Arerti

                                                                    Examen i Koka

När det gäller vårt jobb så är jag ju fortfarande mammaledig men Fanuel och Samuel har nu avlutat undervisningen i de 6 grupper de haft sedan i höstas. De senaste veckorna har vi haft examens-gudstjänster på dessa platser. Det är totalt 300 elever som gått igenom hela undervisningen och därför fått diplom. Hela familjen har följt med på några av dessa gudstjänster och det har varit ett lyft att få träffa dessa elever och se lite av arbetet igen efter att ha varit ledig så länge. Förra söndagen var vi i byn Arerti och vilken examen det var. Det var helt fantastisk lovsång, vilken glädje och tillbedjan, jag predikade och fick verkligen jättehärlig respons. De hade också förberett dikter och danser och många fina inslag i gudstjänsten och kvinnorna från de olika församlingarna hade kommit samman och lagat mat hela natten innan och de dukade fram en fantastisk buffe efter gudstjänsten som räckte till alla som kommit från stans olika församlingar. De hade också köpt jättefina Etiopiska filtar som gåvor till oss och Samuel. När jag såg deras kärlek, enhet och glädje tänkte jag ”här skulle jag vilja bo”. Pastorn som haft huvudansvaret att arrangera undervisningen grät när vi sent på eftermiddagen körde ifrån byn, de hade verkligen älskat undervisningen och sa att de verkligen saknade att samlas och lära sig bibelberättelser varje fredagkväll nu sedan det tagit slut.

Denna helgen fick vi ett par dagar besök av David och Mia Sundström från Luleå som var på väg till Komorerna. Vi tog med dem till examen i Ejersa, där vi också hade en härlig gudstjänst där David predikade om frid.

Under examensgudstjänsterna vittnade många om hur storytelling hjälpt dem både att förstå Guds ord och frälsningen själva och att dela det på ett enkelt sätt till andra. En tjej t.ex. berättade att hon berättar berättelserna för sina arbetskamrater på kontoret hon jobbar på och att de tycker så mycket om de att de ber henne att alltid ta med sig bilderna och fortsätta berättelserna varje dag. En annan ung kille i Arerti berättade att han går till 3 olika platser och berättar för många ofrälsta och en mycket gammal man i Liban berättade att han berättar för sina jämnåriga vänner när de träffas och sitter och pratar ute i byn på dagarna.

Just nu arbetar Fanuel med att förbereda inför en ny omgång undervisning. Vi kommer att fortsätta arbeta även nästa omgång i området sydöster om Addis, runt staden Nazret. Han och Samuel har fått fantastisk hjälp av pastorn som är det regionale ledaren för ”the Evangelical Church fellowship” i området. Han har lyckats samla ihop ledare från alla olika byar runt de 8 platser som de valt ut att börja undervisningen på i området och de har haft jättebra ledarsamlingar på dessa platser. I slutet av denna veckan kommer de åka runt och hålla introduktionsmöten på dessa platser för alla elever som vill vara med. Sedan börjar vi första berättelserna direkt när vi kommer tillbaka från Sverige i slutet på juli. En del av dessa områden har många muslimer och det känns väldigt inspirerande. Jag har tänkt börja jobba i början av september igen så då får jag också möjlighet att undervisa på dessa platser vilket jag ser mycket fram emot.

Denna enkla karta här nedan visar de 6 ställen vi undervisade på under föregående omgång i grönt, och de 8 platser vi nu påbörjar i orange färg.

 Tack för era förböner. Fortsätt gärna be för oss som familj, att vi får trivas i det nya huset och be för skolsituationen både för Noah och för Nimo, att vi får vara ledda av Gud att hitta rätt lösningar för dem och att de får trivas bra, det är ju liksom förutsättningen för att vi ska kunna bo och arbeta här. Be också för den nya omgången och de nya platserna, att Gud föår förbereda både hjärtana på de elever vi ska undervisa och dem de i sin tur kommer att undervisa för. Vi längtar att få se mer av Guds kraft och härlighet utgjuten på dessa platser och att ordet får ha framgång.

Nyhetshälsning från 21 februari 2019

Hoppas att ni har det bra hemma i kalla Sverige. Här har vi den senaste månaden haft det ovanligt varmt, januari och februari är nog de varmaste månaderna på året här. Men Addis Abeba blir ju aldrig olidligt varmt, det har nog legat runt 27 grader som mest. Det har inte heller regnat på länge i Etiopien och det är nu torka och problem i många områden.

Vi, hela familjen, mår väldigt bra nu. Vi hade en period i höstas då det var förkylning på förkylning hela tiden, en gång fick t.o.m. pojkarna lunginfektioner och jag fick ligga inne med Amos på sjukhus 3 dagar eftersom han hade för dålig syresättning och behövde syrgas hela tiden. Det finns ett fint norskt sjukhus här i stan så det kändes jättebra att bli omhändertagna där. Nu har vi dock varit väldigt friska de senaste månaderna så det är vi jättetacksamma för. Amos har växt mycket, han är nästan 6 månader nu och en väldigt glad liten kille som charmar de flesta.

Just nu känner vi oss väldigt tacksamma för väldigt mycket, vi upplever hur Gud verkligen tar hand om oss och ger oss så mycket gott. Vi trivs fortfarande otroligt bra här på vår gård. I september flyttade en ny familj hit från Norge, de har en son som är lika gammal som Nehemja och de är helt fantastiskt goda vänner. De leker flera timmar om dagen och vi har blivit väldigt goda vänner med hans föräldrar också.

När jag skrev till er senast i oktober bad jag om hjälp i förbön för Noah och hans skolgång som han kämpade väldigt med. Jag tror att många av er bad för honom då för den veckan såg vi en stor förändring. Plötsligt en dag sa han till mig: ”Nu behöver du inte komma och hjälpa mig i skolan mer mamma, jag klarar mig själv nu.” Efter det var det inte längre jobbigt varje morgon, vi såg hur han började trivas mycket bättre i skolan. Vi såg också hur hans utveckling i engelskan verkligen tog fart. Några veckor senare kom rektorn fram till mig på skolgården och sa: ”Har du sett hur bra Noah jobbar i skolan, det går jättebra för honom med engelskan, det är som ett mirakel.” Jag tror inte hon är kristen men hon hade verkligen rätt, Gud gjorde ett mirakel, han hör bön och han har omsorg om våra barn. Förra veckan hade vi kvartsamtal med Noahs lärare och hon hade bara beröm att ge: ”Jag är så nöjd med Noah, han utvecklas fantastiskt fort, mycket fortare än de andra barnen som också kämpar med engelskan, jag tror han kommer att komma upp i ”grade-level” redan innan läsåret är slut.” sa hon.

Ett annat tacksägelseämne är att vi hittat en församling som vi tycker mycket om. En av mammorna på skolan berättade om den för oss. Det är en liten internationell församling med härliga gudstjänster, familjär gemenskap och bra söndagsskola för barnen. Det känns jättebra eftersom vi inte tidigare lyckats hitta något ställe där det fungerat att ha med våran livliga 3 åring, men där verkar det inte vara något problem, de accepterar honom, han får vara med även om han stör lite. Samma mamma bjöd även med mig till en internationell bibelstudjegrupp för kvinnor som träffas en gång i veckan. Det känns väldigt roligt för mig att få komma in även i en sånn gemenskap med nya vänner och möjligheten till förbön och bibelstudie.

                                                                     Gruppen i Liban

Fanuel och Samuel jobbar på och undervisar i nya grupper sedan november. De har nu 5 grupper i olika byar öster om Addis runt staden Mojo, totalt är det ungefär 320 elever i dessa grupper. Utöver det undervisar de också i fängelset i staden Nazret där de har en grupp på ca 60 män. Trots att det inte är mer än 10 mil från Addis Abeba så känns ändå de små byarna väldigt avlägsna. I Liban t.ex. består gruppen till störst del av ungdomar, totalt 50 stycken, ändå är det bara 10 av dem som kan läsa och skriva. De flesta går inte i skolan utan börjar arbeta väldigt tidigt istället.

I alla dessa grupper har de nu kommit fram till berättelserna nr 23-24 som handlar om den sista måltiden och om hur Jesus blir tillfångatagen och korsfäst. Många av eleverna är duktiga på att berätta vidare berättelserna. Ungefär hälften av dem undervisar för mellan 1-6 vänner, både kristna och ofrälsta. Sedan finns det några i varje grupp som har större grupper på 20-50 personer som de undervisar, även en del av dessa är ofrälsta. Många av våra elever i flera byar är involverade i ett arbete som kallas ”Compassion”. Det innebär att de samlar ungdomar från fattiga hem varje lördag och ger dem skolmaterial, mat, kläder o.s.v. Nu har de också börjat med storytelling varje vecka för dessa, av vilka de flesta är ofrälsta. När vi gjorde juluppehåll en vecka i undervisningen protesterade dessa ungdomar vilt när de inte fick höra någon ny berättelse den veckan, de sa: ”Våra föräldrar väntar ju hemma på att vi ska komma hem och berätta för dem.”  Så där sprider sig verkligen undervisningen vidare t.o.m. genom de som inte själva blivit frälsta än. Flera av våra elever berättar att de känner att deras ofrälsta elever öppnar upp sig mer och mer för evangeliet ju längre fram de kommer i undervisningen. 

Gruppen i Koka                   

                                                

Gruppen i Mojo

Arbetet i fängelset är också väldigt inspirerande, Fanuel och Samuel berättar att eleverna där lyssnar med gapande munnar (ett talesätt här i Etiopien när någon verkligen lyssnar intresserat). Sedan brukar de samla sina rumskamrater på kvällarna och berätta berättelser. Flera av dessa ofrälsta har nu blivit så intresserade att de t.o.m. börjat komma med till kyrkfängelset och lära sig berättelserna där direkt från Fanuel och Samuel, så gruppen växer från vecka till vecka.

Men det är inte alltid enkelt att undervisa vidare berättelserna, några av eleverna berättar för oss att de blir utskällda och ivägkörda ibland när de försöker berätta berättelser för nya människor. Så flera av dem betalar också ett högt pris när de delar berättelserna med andra. 

Tack för ert stöd och era förböner, det känns verkligen att vi som familj är burna av dem. Tack för era fortsatta böner för oss som familj och för arbetet. Be speciellt för alla ofrälsta som får höra berättelserna överallt, att ordet får gå in och beröra på djupet och att de verkligen förstår evangeliet nu när de kommer fram till berättelserna om Jesu död och uppståndelse. Be även om uthållighet bland de elever som får uppleva svårigheter och hårda ord när de försöker undervisa. Be gärna även om regn i Etiopien och om fred. Fortfarande blossar det upp oroligheter på vissa ställen i landet mellan de olika folkgrupperna. Etiopierna behöver verkligen lära sig att sluta skilja på olika folkgrupper och se sig själva som ett folk, en nation, annars blir det aldrig fred.