Gott nytt år!

           

Börjar med att önska er alla ett riktigt Gott nytt år! Hoppas också att ni alla har haft en härlig julhelg. I Jinka var det inte så lätt att få till riktig julstämmning. Dels har vi haft nästan 30 graders värme på dagarna på sistonne och dels var det bara vi i stan som firade jul den 24 dec. Etiopierna firar inte jul förrän 7 januari och det är inte alls så mycket stohej runt jul som det är i Sverige. Men vi lyckades iallafall få tag i en gran och fixade lite julklappar så lite jul blev det iallafall till slut. Fanuels mamma och lillebror har varit hos oss några veckor, så de firade med oss. I förrgår lämnade vi Jinka och efter 2 dagars bilfärd kom vi fram hit till Addis Abeba. Vi kommer att vara här ett par veckor dels för att fira den Etiopiska julen, dels för att serva bilen och fixa en del grejer på den och så behöver vi fylla på med en del grejer som bara går att få tag i här i matväg o.s.v.

Vi har haft en bra höst, arbetet har rullat på i de 6 grupper som vi har. I Kangaten, Alduba, Dimeka och Gazer där vi undervisar varannan vecka på fredag och lördagar har vi nu kommit till berättelserna 9 och 10, vilka handlar om den första påsken då Israeliterna blev befriade från slaveriet i Egypten och om när Gud gav dem de 10 budorden vid berget Sinai. I Senegal, där vi undervisar varje torsdag har vi redan nått fram till berättelserna 19 och 20 vilka bl.a. handlar om hur Jesus förlåter äktenskapsbryterskans synder och talar med Nikodemus om att bli född på nytt. Och så har vi också kommit igång att undervisa i Jinkas fängelse varje onsdag eftermiddag, där har vi nått fram till berättelserna 7 och 8 vilka handlar om Abraham, hans förbund med Gud och om när han skulle offra Isak men hur Gud försåg med ett får att offras istället för honom. Det är verkligen ett härligt gäng män vi får undervisa i fängelset, varje vecka delar de med sig av berättelserna till sina medfångar, många blir frälsta och de tar även med sig dessa nya till vår undervisning, så gruppen växer från vecka till vecka. Det är otroligt uppmuntrande att undervisa där. Önskar jag kunde visa kort därifrån men man får inte ta in någon kamera där. Vi har länge försökt få till att även kunna undervisa kvinnorna separat eftersom de inte får komma till männens möten, men hittils har vi inte fått tillstånd att göra det, be gärna att det löser sig, de har hittils inte fått möjlighet att vara med på några gudstjänster alls.

Vi får höra många härliga vittnesbörd även från många av våra andra elever, i Kangaten tex går många av både männen och kvinnorna ut i byarna runt omkring och berättar berättelser. I lördags berättade en av killarna där att han har en grupp på 25 ofrälsta som han berättar för, de älskar att lyssna och titta på bilderna och de säger: ”Vi har hört er tala om er tro tidigare men först nu förstår vi verkligen vad det handlar om, vi vill fortsätta lyssna, det här är riktigt bra!” Här nedan undervisar Fanuel i Kangaten.

Senegal är också en av de grupper där vi ser att de verkligen delar med sig av berättelserna till många andra. En av killarna där tex undervisar i sin församling i sin hemby på söndagsmorgnarna innan förmiddagsmötet och han undervisar även barnen i söndagsskolan. Jag (Hanna), Noah, vår medarbetare Samuel och hans familj, vi åkte alla dit och besökte dem för några veckor sedan och fick vara med på dessa möten. Bilderna nedan är från det besöket.

       

Det är verkligen ett skiftande landskap med många olika klimat vi får uppleva här när vi åker runt till alla dessa platser. Byn jag berättade om ovan ligger uppe i bergen österom Jinka, där är det 20 grader, svalt och skönt, grönt och med underbar utsikt. Det är verkligen en kontrast till när vi åker i flera timmar på sandvägen genom den buskbeklädda torra slätten till Kangaten för att sedan ta båten över den bruna floden och promenera i 40 graders värme i stekande sol, genom den dammiga lilla stan där allt man ser är lera och brun sand. Då är det rätt skönt när man får sätta sig i bilen och sätta på AC:n igen.

Förra gången berättade jag även om att vi kommit igång med en grupp bland Mursifolket. Mursifolket lever fortfarande mycket primitivt, utvecklingen har inte alls kommit lång där än och Mursifolket har gjort sig kända för att vara ganska så våldsamma, de har attackerat en del bilar och skjutit en del chaufförer det senaste året i norra delen av området. Vi kom igång med en bra grupp i den lilla församlingen i byn Maki i södra delen av området, men det var inte helt lätt. Det finns ingen lokaltrafik där så när vi kom dit var det alltid en massa folk som ville åka med oss in till stan eller till nästa by. Ibland var det nära att det blev slagsmål när vi inte kunde klämma in fler i bilen och det började kännas lite ohållbart efter några veckor. När sedan nyheten nådde oss att en bil med svenska turister blivit beskjuten av en Mursi ända nere i dalen utmed den väg som vi åker på bestämde vi oss för att avbryta undervisningen där. Det är första gången vårt arbete blivit påverkat av oroligheter i det här landet. Vi får se om det lugnar sig nästa år och om vi kanske kan fortsätta undervisningen där då.

De senaste månaderna har vi även försökt komma igång med ett par grupper i Jinka, det har varit lite trögt att få ledarna att samlas för att samtala om det men i veckan hade Fanuel ett jättebra ledarmöte där allt gick igenom och så fort vi kommer tillbaka till Jinka kommer vi att sätta igång med 2 grupper i var sin del av stan som vi kommer att undervisa varje måndag och tisdag hela våren för att hinna igenom hela undervisningen innan sommaren. 

Igång med nya grupper

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev sist, det var i mitten av augusti och vi var då i Sverige på semester. Vi hade en bra tid där, det var väldigt roligt och bra speciellt för Noah att få umgås med släkten och njuta av sommarn i Sverige. (Kan inte fatta att tiden går så fort och att många av er redan fått uppleva snö nu.) 7nde september var vi så tillbaka i Etiopien igen och de första veckorna tillbringade vi hos Fanuels familj i Addis Abeba medans vi gjorde en ordentlig service och fixade en del grejer på bilen.

Efter ett långt uppehåll var det faktiskt väldigt skönt att komma hem hit till Jinka och vardagen igen. Vi hoppades vi att det mesta av regnperioden skulle vara över när vi kom tillbaka hit men det här året har inte vädret varit som det brukar, ända tills förra veckan regnade det nästan varje dag, många floder har varit översvämmade och många av vägarna svåra att ta sig fram på p.g.a. leran. Förra veckan fick jag parkera bilen och vada över floden i Maki för att ta mej till gruppen där. Fast jag hade stöd av en van Mursikille höll jag på att drutta omkull ett par gånger i den djupa starka strömmen. Nu verkar det dock ha vänt och torrare, varmare tider är på väg.

Vi hade ju funderat ett bra tag på att Noah skulle börja någon förskola här och det har han kommit igång med nu. Jag var med honom på 3 olika ställen innan vi hittade ett ställe som vi var någorlunda nöjda med, där han slapp sitta stilla på en matta i 3 timmar (som på det första stället) och där det var lite mindre barn än 50 i klassrummet och 500 på skolgården (som på det andra stället). Nu spenderar han några timmar varje förmiddag på Hiwot Brehans (pingstförsamlingens) förskola. Där är det ca 25 barn uppdelat på tre klasser och även om undervisningen kanske inte är den mest pedagogiska och gungorna och rutchkanan ser rent livsfarliga ut så finns det iallafall en lärare som Noah blivit mycket förtjust i (och som jag litar på) och han verkar må bra av att få lite mer rutiner i vardagen.

I väntan på båten som tar oss över Omofloden till Kangaten

När det gäller arbetet så har den sista månaden inneburit mycket förberedelser för det nya läsåret och jobb med att komma igång med våra nya grupper. Hittils har vi kommit igång med 6 grupper, 3 av dem ligger söderut, en av dem är i samhället Kangaten bland Nyangatum folket som ligger vid Omofloden 4 ½ timmes bilresa härifrån, de två andra är Dimeka och Alduba där vi når Hamer och Benna folken och i dem undervisar vi på väg ner till Kangaten. De andra är Maki 6 mil västerut bland Mursifolket och Senegal och Gazer bland Arifolken här i närheten av Jinka. I alla dessa har vi fått väldigt possitiv respons. De största grupperna har vi i Senegal och Kangaten där kyrkorna var fullpackade, ca 200 personer per ställe. Hungriga efter Guds ord samlas de på torsdag respektive fredag förmiddag för att lära sig berättelserna. Vi har nu kommit till berättelserna 3-4 om syndafallet. Förrutom dessa försöker vi även få igång ett par grupper här i Jinka, bl.a planerar vi att undervisa i fängelset här, jag för kvinnorna och Fanuel för männen, vilket känns jättespännande och utmanande.

                                                 Gruppen i Senegal 

             

                                                    Gruppen i Kangaten

Under våren sökte vi efter en medarbetare som kan följa med oss runt i området och hjälpa oss och i början av sommaren bestämde vi oss för Samuel, en kille som jobbat som pastor i en av de kyrkorna vi undervisade i i våras och som gått igenom hela undervisningen själv. Han är en fantastiskt possitiv och härlig kille som har jobbat bland många av dessa folkgrupper tidigare och vi upplever att han verkligen tagit till sig vår vision och sättet att arbeta så vi tror att han kommer att bli till väldig välsignelse för oss och arbetet.

                                                      

                                                    Samuel och hans familj

För några veckor sedan fick jag förmånen att följa med ett gäng svenska ungdomspastorer ut till en by här i området till Erborefolket. Vi spenderade ett par dagar där tillsammans, sov i tält och delade evangeliet med byinvånarna där. Det var fantastiskt roligt att möta alla dessa från Sverige och jag fick tillfället att dela med dem mycket av mina erfarenheter, om storytelling o.s.v. och inspirera för mission. Jag tror de blev mycket berörda av hur folken lever här, deras stora behov av frihet och frälsning och jag hoppas att deras upplevelser får leda till att även fler i Sverige får bli inspirerade att göra något för mission.

Avslutningar och förberedelser för nästa period!

Sitter nu hemma hos mina föräldrar i ett regnigt Övik och skriver. Vi har nu varit här i drygt 2 veckor och största delen av tiden har vi haft det väldigt varmt och skönt så jag ska inte klaga på vädret. Vi har hunnit bada, äta mycket efterlängtade godsaker, fått umgåtts med mina föräldrar och de flesta av mina syskon, fått träffa församlingen här och en del andra vänner och allt har varit väldigt roligt. Nu kommer vi att åka till London en vecka och träffa en del av Fanuels familj som bor där och sedan kommer vi tillbaka hit igen några dagar innan det bär av till Etiopien igen den 7:nde september. Då är förhoppningsvis den värsta regnperioden där över och det blir lite lättare att ta sig runt på vägarna igen.

Vi hade en bra tid i Jinka innan semestern började. Vi har nu undervisat färdigt alla 37 berättelserna i de 5 grupperna vi haft under våren och vi har haft avslutningar på alla dessa ställen. Det var totalt 558 elever som gick igenom hela undervisningen och fick diplom av oss. När vi räknar igenom alla våra elevers rapporter under hela våren ser vi att de i sin tur undervisat för igenomsnitt 3000 andra varje vecka.

  

Här ser ni 2 av våra grupper som fått diplom.        

De flesta avslutningarna hade vi på söndagsförmiddagar då församlingarna i respektive område ordnade ekumeniska möten och många människor var samlade. Det var riktiga glädjefester där våra elever fick uppmuntras och avskiljas inför kommande tjänst. Vi har nu gett dem det vi har och lämnar därför över stafettpinnen till dem till att nå sitt område med evangeliet genom berättelserna. Många vittnade under dessa möten för alla som var där om hur denna undervisning har betytt mycket för dem och att de nu har fått ett väldigt effektivt sätt att dela evangeliet på. På flera ställen blev vi väldigt uppmuntrade, när de uttryckte sin tacksamhet och t.o.m. gav oss presenter under dessa avslutningar.

                                          Avslutning i Tolta där över 1000 personer samlades.

Vi har fått höra många vittnesbörd under denna våren. Kvinnan här nedan var en av våra elever i Koybe. Vi brukade börja varje veckas undervisning där med att fråga om det var någon som hade något vittnesbörd hon eller han ville dela om vad som hänt föregående vecka och då räckte hon alltid upp handen och varje vecka hade hon något vittnesbörd om någon som blivit frälst när hon delat berättelserna.

Sista veckan i Jinka tog vi tid att förbereda endel inför nästa omgång undervisning. Vi gjorde en rundresa i sydvästra Omodalen och hade möten med ledarna där på tre ställen där vi tänker börja undervisningen i höst. I Kangaten bland Nyangatom folket, bland Karofolket i Karo Korcho och bland Hamerfolket i Dimeka. Det är områden längre ifrån Jinka, det tar 4 timmar att åka ner till Kangaten och sedan måste man ta båten över floden för att ta sig in i stan. Svensk pingstmission har haft en hel del arbete där tidigare och ledarna där var glada att höra om undervisningen och vi är väldigt peppade inför att börja arbetet där. Vi kommer även att börja undervisningen ibland Mursifolket i nordväst och på några ställen kring Jinka. Vi kommer att undervisa varannan vecka på dessa ställen så det kommer att ta ca 10 månader den här gången.

                                                  Karta över Södra Omodalen.

Röda ringar är de ställen vi undervisat i under våren, gröna ringar är de ställen vi planerar för i höst och gula ringar är de ställen vi planerar för nästa höst.

Tack för era förböner! Vi hoppas och ber att Guds ord ska få beröra många i dessa folkgrupper under den kommande perioden.

Examen, bybesök m.m.

Nu var det länge sedan jag skrev sist, här i Jinka har vi det bra, livet snurrar mycket kring arbetet. De senaste månaderna har vi haft undervisning alla dagar utom på tisdagar. Vi har haft 5 grupper men i en av dessa, i Keyafer, har jag undervisat två gånger per vecka för att hinna klart undervisningen innan internateleverna där tagit examen och flyttat tillbaka till sina hembyar. I söndags hade vi examen för våra elever där, kyrkan var fullpackad eftersom alla kyrkor kommit samman för att fira gudstjänst. Fanuel predikade och jag delade ut diplom tillsammans med kyrkoledarna till de 142 elever som varit med och lärt sig de 29 berättelser som vår huvudsakliga undervisning innehåller, det var ett härligt möte med mycket glädje.

                                         

                                     

De elever som stannar kvar i Keyafer under sommaren kommer vi att fortsätta nästa undervisning för en gång per vecka nu under fyra veckor framöver. De 29 berättelserna vi undervisat hittils innehåller 15 från Gamla Testamentet och 11 från evangelierna fram till Jesu död och uppståndelse och de 3 sista är tillbakablickar på Gamla Testamentets berättelser, förebilderna på Jesus i dessa och förklaringar om hur Jesus kom och uppfyllde allt genom sin död för vår synd. Dessa riktar sig först och främst till ofrälsta för att förklara Guds frälsningsplan för dem. Nästa undervisning som vi kommer fortsätta nu innehåller 8 berättelser från apostlagärningarna och breven i Nya Testamentet och riktar sig till dem som blivit frälsta för att förklara mer om livet med Jesus och livet i församlingen.

På de andra ställena har vi nått fram till berättelse 24-25. Fanuel undervisar just nu i Tolta bland annat om hur Jesus tillfångatas i Getsemane, förhörs av Pilatus, piskas, plågas, korsfästes och dör för vår synd och om hur Gud river förlåten i templet itu för att visa världen att vägen nu är öppen till Honom. Där och i Koybe, Weyto och Kaisa kommer vi att bli klara med alla 37 berättelserna i mitten på juli och ha examensmöten i slutet på juli.

Några av våra elever har vi besökt när de undervisar i sina hembyar. Efter en timmes promenad, från ett av våra undervisningsställen, på stigar uppför bergen i stekande solsken kom Fanuel fram till kyrkan här ovan och fick vara med när en av våra elever med stor inlevelse berättade för sina elever om när Gud gav Israeliterna de 10 budorden. Han berättar där varje vecka och flera har blivit frälsta sedan han började berätta berättelser.

Denna veckan tog vi en liten minisemester från måndag till onsdag i Arba Minch, 22 mil norr om Jinka. Kände att det var dags att söka upp närmsta pool för lite avkoppling och för att Noah skulle få ha riktigt roligt några dagar och det blev verkligen uppfriskande för oss alla tre. Ibland blir det lite instängt här hemma, speciellt för Noah. Tur är ju att vi har grannbarn som han leker med mest hela dagarna men det finns inga lekplatser eller liknande att gå till här. Vi hoppas att kunna hitta någon bra förskola som han kan gå till några timmar per dag i höst så att det blir lite omväxling för honom, men det är inte så lätt att hitta något bra där man verkligen kan lita på säkerheten m.m.

Har hört att det är riktig sommar nu i Sverige, vilket låter härligt. Vi kommer att vara i Sverige under augusti månad och det ser vi verkligen fram emot, än om vi inte saknar värme här så är det ändå speciellt härligt och vackert med gröna sommar-Sverige, och naturligtvis ska det bli otroligt roligt att träffa familj och vänner igen. 

Besök, familjetillökning, berättarglädje m.m.

Hoppas att ni alla har det bra hemma i vårsverige! Har svårt att förstå att vi redan varit här och missat en hel svensk vinter, tiden går så fort. Här har vi tvärtom gått mot lite kallare tider, det regnar 1 eller 2 gånger per dag och som varmast blir det nu bara 24 grader på eftermiddagarna vilket är härligt!

Det har hänt en del sedan jag skrev sist. I början på mars var mina föräldrar och min syster här i 12 dagar och då hade vi lite semester tillsammans med dem då vi åkte till Awassa och sjön Langano och hade härliga dagar med mycket bad och avkoppling. Det var jätteroligt för både oss och dem att få träffas igen.  Vi passade även på att hälsa på församlingen i Awassa och pastor Getu, något vi pratat om länge att göra. Getu berättade om vårt arbete för församlingen där och församlingsledarna bad för oss och lovade att fortsätta be för oss och hålla kontakten med oss framöver.

 

                                              Med pastor Getu i Awassa

Mina föräldrar hade med sig ett helt förråd med godsaker för oss att ladda upp med, godis, kakor, mysli o.s.v, allt enligt önskelista på efterlängtade saker från oss. Innan vi åkte tillbaka hit till Jinka passade vi på att fixa en del saker i Addis bl.a. köpte vi in en dieseldriven elgenerator, så nu kan vi sätta på strömmen även när stans generator lägger av vilket är jätteskönt, nu behöver vi inte oroa oss för att inte hinna kopiera material till vår undervisning innan strömmen går o.s.v. Vi har också fått upp en varmvattenberedare till duschen vilket känns som riktig lyx här. Nu gäller det bara att passa på och duscha när det finns både el och vatten på en gång. Vi fick också med oss en liten valp ifrån Fanuels föräldrars hunds nya valpkull. Hon och Noah har nu mycket roligt tillsammans.

 

Vi har nu kommit igång ordentligt med våra 4 grupper, Fanuel undervisar 3 av dem på onsdagar, lördagar och söndagar. Jag har hand om den fjärde på torsdagar och nästa fredag ska jag börja med en femte grupp. Den här veckan har vi kommit till berättelserna om Kain och Abel och om Noah. Den stora poängen i berättelsen om Noah är att Gud alltid förbereder en väg, men bara en, för dem som tror, att bli räddad från syndens straff. Flera av våra elever har kommit till oss och utryckt sin uppskattning över undervisningen och att det är en ögonöppnare för dem när det gäller hur de ska dela evangeliet till nya människor.  Den senaste veckan kom totalt 512 st till vår undervisning och de berättade att de i sin tur undervisat för totalt 1760 andra under senaste veckan. Många av dessa var kristna som de berättat för i sina hemförsamlingar men drygt 400 av dem är sådana som ännu inte är troende.

Vi delar ut alla berättelser på text på amarinja till dem som kan läsa och så delar vi ut bilder till dem som inte kan läsa. Fanuel får därför jobba en hel del med översättning just nu eftersom vi bara haft texterna på engelska hittils och jag får som ni förstår jobba en hel del med att kopiera upp och organisera alla papper till alla våra 512 elever, så nu känns det att vi har det vi gör och det är vi glada för.  

 

                                              Fanuel undervisar i Weyto i 38 graders värme!

Vår bön och längtan är att alla dessa elever själva ska få en större förståelse för vad Bibeln handlar om och att de ska få dela det med många andra som också får möta Gud och se vem han verkligen är.

 

 

Äntligen igång med undervisningen!

Här kommer en hälsning från Jinka igen. Vi har det bra här, börjar känna oss hemma på riktigt nu. Regnen har börjat komma igång så smått här och det är därför ett par grader kallare nu, som varmast 29 grader ute,  plus att jag tror att vi vant oss vid värmen nu så vi lider inte av den längre. Strömmen har vi fortfarande problem med, vi har inte haft ström på 3 veckor nu, stans generator är trasig igen och den här gången verkar det vara för gott. Har fått låna en liten generator några dagar så nu kan vi ladda upp datorn och telefonerna i alla fall. Nu har vi fått klart vårt badrum, vilket känns jätteskönt och vi har även fått måla om i några rum så nu känns det fint.

Även här i Jinka har det tagit lite tid att komma igång med arbetet, vi har fått vänta in kyrkoledarna en del, som inte träffas så ofta och när de väl träffas vill diskutera igenom allt ordentligt. Nu har de tillslut gett oss en medarbetare, men allt är inte klart med honom heller eftersom han väntar på tillstånd från sin församling som han är anställd av. Men han är verkligen en härlig man som ända från början velat jobba med oss och som har hjälpt oss med en massa saker redan så vi hoppas att det ska ordna sig. Vi har även fått klart med tillståndet från myndigheterna att få resa runt i området, utan ett sådant finns det visst risk att stöta på problem.

            

                                              På väg till en av våra grupper 

Vi har också tillsammans med ledarna planerat vilka ställen vi ska undervisa på under dessa tre år. Den här våren böjar vi med 5 områden som vi kommer att undervisa i varje vecka. Tillsammans med en av ledarna har vi åkt runt till dessa platser och träffat kyrkoledarna på respektive ställe för information och planering och sedan har vi nu de senaste dagarna hunnit träffa  4 av grupperna som ledarna på respektive ställe samlat ihop. Totalt kom ca 500 elever på dessa träffar för att få information om vår undervisning, vi hoppas att alla kommer fortsätta komma nu när vi kör igång med berättelserna. Ett av ställena ligger 4 mil norr om Jinka uppe i bergen, där når vi en del av Ari-folket. Nästa ställer ligger 4 mil öster om Jinka, också i ett bergigt område där Maale-folket bor. De 3 andra ligger 2, 4 respektive 8 mil sydöst om Jinka utmed stora vägen till Addis, (som komiskt nog går söderut innan den vänder för att gå rakt norrut). Där når vi Benna och Tsemay folken som bor i det varma låglandet. De andra mer avlägsna områdena kommer vi att satsa på längre framöver.

Vi har kännt en väldigt possitiv respons på de olika platserna  vi varit och det känns otroligt roligt att vara igång. Under kommande veckor har vi gett alla dessa elever hemuppgiften att be över och fundera ut vilka de i sin tur ska dela dessa berättelser med. Vi hoppas att de kommer att berätta för många och att många får bli berörda och förvandlade av Guds ord.
 

 Vi Vi

                                          Fanuel informerar och inspirerar i Koybe, Maale.

                    

                     

Äntligen hemma!

Skriver nu från ett soligt och varmt Jinka. Det känns otroligt skönt att äntligen ha ett eget hem igen efter 4 månader på olika ställen. Det tog som sagt mycket längre tid i Addis än vi hade tänkt för att hitta en bil, men tillslut lyckades vi och vi är otroligt nöjda, det blev en jättefin bil, nyimporterad från Tyskland, Toyota pickup årsmodell 2009. Den tror vi ska hålla någotsånär i alla fall på alla dåliga vägar här nere och klara av att ta sig igenom all möjlig slags teräng.

 

Vi har det bra här i Jinka, som varmast blir det 30 grader ute och ca 27 inne på eftermiddagarna, som kallast går det nog ner till ca 19 ute på nätterna. Det har tagit lite tid för oss att komma iordning med hemmet, jag har gått igenom alla grejer som vi visst hade sparat här under åren, slängt en hel del men även hittat en del som kan vara bra att ha, vi har haft elektiker här som fixat elutagen och lamporna och vattnet som det var lite så och så med när vi kom, vi har även fixat en vakt som kommer att vakta huset och inte minst bilen varje natt och gjort iordning ett litet skjul till honom, det är en jättefin kristen äldre man som vi är jätteglada för. Vi har varit och ansökt om internet uppkoppling till huset – använder för närvarande bara ett lånat modem, fixat bankkonto o.s.v. Än är det mycket kvar och fixa och vi har en lång lista med grejer som vi måste handla i Addis Abeba, kakel till badrummet, varmvattenberedare, diskbänk o.s.v. Som sagt har vi mycket strömavbrott, elen stängs dessutom av varje natt mellan 24 och 8, vilket gör att det inte går att ha några varor i kylen, vi skulle därför även behöva köpa in ett elsystem byggt på solceller eller ett dieselagregat, men just nu är det lite för dyrt för oss.

                              

 

Annars trivs vi bra här, vi har en jättefin kristen familj som hyresvärdar och grannar. De har 4 barn och Noah vistas mer hos dem än hemma. I trädgården har vi både mango och avokado träd, frukten är dock inte mogen än men det finns gott om frukt att få tag på marknaden och Noah har blivit en riktig mango-älskare. Vi känner oss också väldigt välkommna i stan. Vi besökte en av kyrkorna här i söndags och vi blev då frambjudna för att berätta om oss och arbetet och de bad även för oss i slutet av gudstjänsten, vilket kändes väldigt härligt.

Den här veckan har vi tagit första steget i vårt arbete också, vi har haft möte med ledarna för kyrkornas fellowship för hela regionen. Vi bad dem hjälpa oss med 3 saker. 1. Skaffa fram en medarbetare till oss, som känner till hela regionen, vägarna, folken, kyrkorna som finns o.s.v. och som kan vara till god hjälp för oss. 2. Förbereda några rådgivare till oss som vi kan träffa några gånger och planera arbetet tillsammans med oss. Eftersom det finns 16 olika folkgrupper i området som vi vill nå, krävs det en ordentlig planering, vilka är de mest strategiska undervisningsplatserna, vilka platser kan vi täcka samtidigt under samma resa, vilka ställen är så varma att vi ska undvika dem vissa tider under året, vilka vägar blir oframkomliga under regnperioden o.s.v. och 3. Skriva brev till myndigheterna och kyrkorna i hela regionen och berätta om oss, så att vi lätt kan ta oss fram på vägarna utan att bli stoppade eller ifrågasatta vad vi gör här, och så att alla kyrkor öppnar sina dörrar för oss och undervisningen. Ledarna tog verkligen till sig dessa uppgifter på alvar och har planerat in extra möten under den kommande veckan för att jobba fram lösningar.

Vi kommer att åka upp till Addis en vecka nu eftersom vi vill fira den etiopiska julen på tisdag med Fanuels familj, och för att handla in en massa grejer, dessutom är vi bjudna på bröllop, det är en av Fanuels nära vänner som gifter sig. När vi kommer tillbaka hoppas vi kunna komma igång med planeringen och undervisningen så fort som möjligt.