Avslutning av arbetet m.m.

Hoppas att ni alla har en trevlig sommar hemma i Sverige. Här har vi det bra, det är mycket svalare här i Jinka nu än det varit tidigare i vår, just nu 23 grader och det regnar även då och då. Vi är nu inne i avslutningen av vårt arbete här i Jinka, 3 år har verkligen gått fort. Om 3 veckor flyttar vi härifrån. Det är lite vemodigt att lämna alla våra vänner, vårt hem som vi trivts så bra i och arbetet som gett oss så mycket mening och glädje dessa år. Men samtidigt har vi mycket att se fram emot och är redo att ta nästa steg i livet.

Vi är denna vecka inne på våra näst sista berättelser, berättelse 35-36. De är från apostlagärningarna och handlar om Paulus missionsresor och hans undervisning om församlingen m.m. Om två veckor har vi sedan examen i 6 av dessa våra grupper och sedan är det packning som gäller. Fanuel har även fått predika i flera av församlingarna i stan de senaste månaderna, jag har fått tacka nej till flera erbjudanden eftersom jag undervisar i fängelset på söndagförmiddagarna. 


Fanuel predikar i Mekane Yesus kyrkan i Jinka

Det var ju ganska kämpigt ett tag i fängelset, vi fick avbryta undervisningen flera gånger men nu har det blivit mycket bättre. Jag har nu en stadig grupp tjejer, ca 30st, som kommer varje gång och vi får hålla på tills det är klart varje vecka, men det är mycket oväsen som stör runt omkring så jag är alltid riktigt hes när jag åker därifrån. Det är iallafall väldigt roligt att undervisa där, i söndags berättade jag om Jesus möte med den samariska kvinnan, om hur han kommit för att befria henne från ett liv i synd och ge henne av livets vatten. Det strålade verkligen av glädje från ögonen på en del av dessa kvinnor när de hörde denna fantastiska berättelse.

Undervisning i Omorate

De senaste månaderna har vi varit tvugna att åka till Addis ett par vändor också för att jobba på vår adoptionsprocess. Vi har fortfarande inte fått det papper som vi behöver från Ministry of Children affairs. Vi har stått i kö hos dem sedan i slutet på mars, men de påstår forfarande att det inte är vår tur än. Vi har även fått jobba en hel del på att kompletera med en del dokument och stämplar på dokumenten som de krävt av oss. Nu misstänker vi att de vill försöka få oss att muta dem och det är därför de inte skrivit brevet än. Så fort vi fått deras brev kan vi gå till domstolen och få allt klart, men tyvärr stänger domstolen i 2 månader från 6 aug. Så vi behöver verkligen ett mirakel nu, så att vi får detta klart innan dess. Vi skulle verkligen vilja hinna hem till Noahs skolstart den 18 aug, och vi har även hyrt en lägenhet i Övik från 1 september. Vi kan dock inte flytta hem förrän allt är klart eftersom domstolsbeslutet här endast gäller i Sverige om vi är bosatta här när det tas.

Vår lille pojke mår dock under omständigheterna bra, han är nu 6 månader gammal, och riktigt go och glad. Han hade en kämpig start i livet på barnhemmet men sedan ett par månader tillbaka har vi fått anställa 2 tjejer som bara tar hand om honom och sedan han fick den extra omsorgen har han verkligen förändrats, börjat äta bättre och växt ordentligt. Vi hälsar på honom så ofta vi kan när vi är i Addis, men längtar naturligtvis till den dagen vi får ta med honom hem.

Besök i en Dassanech by

Med några Benna kvinnor

När vi varit i Addis har vår medarbetare Samuel tagit hand om undervisningen här, och det gör han riktigt bra. Vi håller nu på och arbeta fram ett förslag på hur Samuel också kan fortsätta arbetet här i Omodalen i alla fall under 1 år framöver. Planen vi jobbar på är att han kommer undervisa i en del av de byar som vi inte hunnit undervisa i under dessa åren. Under 1 år kommer han hinna täcka upp ca 10 olika platser, inom 5 av de olika folkgrupperna i området, vi hoppas och tror på ett väldigt fruktfullt arbete även det kommande året på detta sätt.


Samuel

Vår längtan och vision är att komma tillbaka hit till Etiopien under hösten 2017 för ett nytt projekt. Vi kommer då att vara bosatta i Addis eftersom Noah behöver kunna gå i svenska skolan (eller eventuellt någon annan internationell skola) där. Men vi kommer att fortsätta arbetet ungefär på samma sätt på landsbyggden runt omkring Addis och eventuellt i något område lite längre ifrån Addis. Vi kommer att skriva mer om detta framöver. Alla våra möbler och även bilen kommer vi därför att lämna här i Jinka, vi kommer att få hyra ett rum och en garageplats i en av kyrkorna här tills vi kommer tillbaka.

 

Noahs 6 års-dag

Tack för era förböner, be speciellt för adoptionen, för vår flytt till Sverige med allt vad det innebär i omställningar för hela familjen, och för Samuel och hans fortsatta arbete här i området.

Besök från Sverige o.s.v.

Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist igen, vi har några intensiva månader bakom oss. I slutet på mars fick vi besök i 11 dagar av 14 svenskar. Det var våra pastorer Stefan och Helena tillsammans med 5 andra vuxna och 5 barn från Övik, och så var det pastor David från Luleå och Christine Nyman från Avesta. Det var fantastiskt roligt att ha dem här, vi har aldrig haft någon grupp från våra understödjande församlingar som hälsat på oss tidigare. Jag hoppas att det blir fler gånger. 

Gruppen fick följa med oss på en hel del äventyr runt om i området. Vi tog med dem till 5 av de grupper som vi undervisar i nu, bl.a. till Omorate, dit det tog 4 timmar med buss. I 40 graders värme fick de där även följa med ut till 2 av de byar som våra elever i sin tur undervisar i och möta det speciella Dasanech folket som bor där. Ett annat möte som verkligen berörde dem var när vi tog med dem till fängelset där de fick möta männen som vi undervisat förra året, deras vittnesbörd och lovsång är verkligen berörande. Alla fångarna kommer snart förflyttas till ett nytt fängelseområde och för att dessa frälsta ska kunna fortsätta ha möten måste de bygga en ny kyrka där. Svenskarna åkte hem med längtan och visionen att kunna hjälpa till med detta kyrkbygge framöver.

Den söndag förmiddagen som de var här tog vi dem till Damiker, där vi hade examensgudstjänst för våra tidigare elever. Bussen körde fast i sand en gång på vägen dit och sista biten fick vi åka på bilflak för att kunna ta oss ända fram. Där var det 42 grader, ganska påfrestande för oss alla, men vilken uppslutning, ca 500 människor hade kommit dit från många olika platser för att vara med och vi hade ett härligt möte där David predikade och Stefan delade ut diplom till våra elever. Det var även många som blev frälsta den dagen. Efter mötet promenerade vi i hettan och sanden upp på en kulle för att hälsa på en familj. Församlingen i Övik har stöttat församlingarna där i Maaleområdet i ett projekt där de gett getter, 2 per familj, till 22 fattiga familjer. Detta var en av dessa familjer, det var väldigt roligt för oss alla att möta dem. Visionen är att fortsätta med detta projekt och om det är fler av er församlingar som vill vara med skulle det vara jätteroligt.

Det var en stor välsignelse för oss att ha dessa besökare här, vi har försökt att berätta så många gånger via mail och när vi varit hemma om hur vi har det men att nu ha en så stor grupp vänner som varit här och upplevt och sett med egna ögon och som nu kan förstå oss på ett helt annat sätt, det känns väldigt gott. Noah hade också väldigt roliga dagar tillsammans med alla barnen.

Innan Damiker hade vi examen i de andra grupperna som vi haft under hösten också, det var också jättehärliga utomhusmöten med mycket folk. Här nedan gruppen i Kure och gruppen i Lemmo.

Nu är vi alltså igång med nya grupper, totalt 7, och i de flesta har vi nu hunnit fram till Nya Testamentet, jag undervisade om Jesu födelse förra veckan och denna veckan undervisar Fanuel om bl.a. när Johannes säger om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.” och om Jesu dop, frestelse och mötet med Nikodemus. Vi har 2 grupper i Jinka det här året, en av dem på 180 elever, ett härligt gäng med många ungdomar och där många av Jinkas församlingsledare är med också. Sedan har vi 2 grupper bland Bennafolket, en liten grupp i Gurma och en störra i Goldia, en mindre grupp i Turmi bland Hamerfolket och en lite större i Omorate bland Dassanech, totalt är det ca 500 st. Eleverna i Omorate är speciellt duktiga på att berätta vidare och undervisar i många småbyar i området.

                                             Jag undervisar om Abraham och Isak i Omorate   
       

                                               Några av dem som våra elever undervisar

Sedan har jag också en grupp bland tjejerna på Jinkas fängelse, många av tjejerna där har en längtan att få lyssna men fängelseledningen tvingar dem att jobba hela dagarna. För att hitta en ledig stund har jag börjat undervisa dem på söndagförmiddagar men även då har de flera gånger blivit utkörda för att jobba mitt under undervisningen. Det är verkligen en kamp där, vi hoppas att jag hinner undervisa färdigt alla berättelser där innan vi åker till Sverige.

Många kanske undrar hur det gått för oss med adoptionen. Processen går framåt men inte lika fort som vi hoppats, nu väntar vi på ett papper från ett kontor. Alla anställda där är på utbildning fram till i början på maj, så det är bara att vänta tills de är tillbaka och kan ta tag i vårt ärende. Det kanske tar 2-3 månader till innan vi får hämta hem vår lilla pojke. Han blir nu snart 4 månader gammal. Vi är glada att vi har möjligheten att hälsa på honom i alla fall, även om det inte blir så ofta.

Jul i Sverige, avslut av grupper, vittnesbörd m.m.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här. Tiden har gått så väldigt fort de senaste månaderna. Vi, hela familjen, åkte till Sverige ett par veckor över jul och nyår och det var jätteroligt för oss att få fira med familjen där den här gången, de två senaste svenska jularna och vintrarna har vi ju missat. Det enda vi mer kunnat önska oss var att få se lite mer snö, snön i Övik kom först ordentligt den dagen vi åkte tillbaka hit. Men Noah fick i alla fall tillfälle att åka skridskor för första gången. Efter att vi kommit tillbaka till Etiopien firade vi jul igen, den Etiopiska, som firas den 7:de januari, med Fanuels familj i Addis Ababa.

Nu är vi tillbaka i Jinka igen sedan ett par veckor och är igång med arbete och allt igen. Under hösten har vi ju haft 5 grupper igång och för 4 av dessa tog vi jullov i 4 veckor. Den 5:te gruppen i Damiker låg 4 veckor efter de andra i undervisningen så den gruppen undervisade vår medarbetare Samuel i kapp under tiden vi var borta. Innan jullovet hade vi kommit fram till berättelse 30, vilken är den sista i vår huvuddel av undervisningen. Då hade vi undervisat om Jesu död och uppståndelse och även tittat tillbaka på Gamla Testamentets berättelser och sett hur Jesus uppfyllde bilderna från GT genom sin död och uppståndelse. Nu efter jullovet har vi fortsatt med de 8 berättelserna vi har från Apostlagärningarna och breven, för 4 av dessa grupper. Huvuddelen, till berättelse 30, har ju som syfte att leda människor fram till frälsning medans dessa 8 berättelser är uppföljelse undervisning för nyfrälsta. Den här veckan handlar våra berättelser om bl.a. Stefanus, Paulus omvändelse och Petrus och Cornelius.

                                      

På väg till Damiker    

Det var väldigt roligt att höra responsen från våra elever efter de 30 första berättelserna. Som jag berättat tidigare är det väldigt många i våra grupper som varit med i församlingarna länge men som ändå aldrig riktigt förstått att man blir frälst bara genom att tro på att Jesus dött för våra synder. Många har levt med föreställningen att kristen är man om man slutat synda, bytt bort de gamla traditionerna och sederna som de olika folkgrupperna här praktiserar och istället börjat gå till kyrkan och bete sig som en kristen. Genom att upprepa sanningarna om frälsning om och om igen genom vår undervisning har vi nu fått leda många av dem till en helt ny övertygelse om frälsning genom tro på Jesus. En kille sa så här efter sista berättelsen; ”Jag har kallat mej kristen länge men först nu förstår jag vad det innebär att bli frälst. Nu tror jag att Jesus dog för min synd och idag tar jag emot honom i mitt liv.”

Gruppen i Erbore avslutade vi efter berättelse nummer 30 och i söndags var vi där och hade examen. Det var 41 grader i skuggan och vi var tvugna att sitta utanför kyrkan under ett träd för att klara värmen. Det var 30 stycken som examinerades. Jag (Hanna) tog tillfället igen att predika om frälsning endast genom tro på Jesus, vi kan bara lämna synden med den Helige Andes hjälp efter att vi blivit frälsta, det är inget vi kan göra i vår egen kraft eller för att bli frälsta. Samtidigt blir vi aldrig perfekta så länge vi lever här och det finns förlåtelse för oss även när vi syndar efter att vi blivit frälsta. Jag tog bilden på Petrus som exempel. ”Petrus hade vandrat med Jesus länge och var hans bästa vän men förnekade att han ens kände Jesus 3 gånger när Jesus hade arresterats. Efter att Jesus uppstått mötte han Petrus på stranden en morgon och hade ett samtal med honom. Jesus nämnde aldrig Petrus synd, det enda han ville veta var om Petrus fortfarande älskade honom. 3 gånger, lika många gånger som han hade förnekat Jesus, fick han nu säga att han älskade Jesus. Jesus förlät och upprättade honom och gav honom t.o.m. uppdraget att leda församlingen den morgonen.” Så länge vi fortsätter leva i kärlek till Jesus och tror på hans död för våra synder finns det ständigt en öppen famn att komma tillbaka till, när vi faller reser han oss upp. Flera vittnade under gudstjänsten om hur de nu funnit sanningen i tron på Jesus och även fått ett helt nytt sätt att dela evangeliet med sina vänner på genom denna undervisningen.

I de 4 grupper vi fortfarande undervisar i nu har vi ca 400 elever och de berättar i sin tur för ca 1600 andra varje vecka. Gruppen i Lemo är den största på 180 elever, de är nog också de som är duktigast på att berätta vidare berättelserna för andra. En av killarna där vittnade för en sjuk kvinna, som tidigare försökt bli helad av häxdoktorn i byn. Hon hade fått ett halsband som hon skulle bära som skulle hela henne, men än hade hon inte blivit frisk. När den kristne killen vittnade och bad för henne blev hon däremot frisk och frälst. De gick sedan tillsammans till häxdoktorn som blev så förundrad över miraklet att han också blev frälst.

                                                Gruppen i Lemo

Under de kommande veckorna kommer vi att avsluta dessa grupper, ha examensmöten och samtidigt försöka komma igång med nya grupper. Det blir den sista omgången grupper vi kommer att ha här i Omodalen eftersom vi åker tillbaka till Sverige i slutet av augusti. Vi försöker bl.a. komma igång med en grupp för kvinnorna på fängelset, det har vi ju inte lyckats få tillstånd till tidigare. Vi hoppas att det går igenom den här gången.

Den här våren har vi också flera andra roliga saker att se fram emot. Dels kommer det ett gäng från Sverige och hälsar på under påsk, det är 14 anmälda till den resan, 9 vuxna och 5 barn, de flesta från församlingen i Övik men även ett par stycken från 2 av de andra församlingarna som stöttar oss. Vi ser verkligen fram emot det, det ska bli jätteroligt. Det andra vi ser fram emot är att vi förhoppningsvis kommer att få en liten pojke till i vår familj. Vi har under en tid hållit på med att få till en adoption och nu för några veckor sedan fick vi träffa en aldeles nyfödd liten pojke på ett barnhem i Addis Abeba, som troligen kommer att bli vår. Enligt reglerna måste vi nu vänta ett par månader till innan vi kan fortsätta med domstolsprocessen, men sedan hoppas vi att det bara tar några veckor till innan vi kan få hämta hem honom. Det är naturligtvis jättestort och väldigt spännande för oss som familj. Hoppas kunna presentera honom för er nästa gång jag skriver.