Nyhetsbrev 13 nov 2019

Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra. Äntligen sedan några veckor tillbaka är den långa regnperioden över och värmen tillbaka. Det blir dock sällan varmare än 25 grader i skuggan här i Addis, så det är perfekt. Det är också skönt att vägar och gräsmattor torkat upp så att man kan vara ute mer och leka med barnen. Vi är också tacksamma för att vi fick ett litet avbrott på regnperioden när vi åkte till Sverige några veckor i somras. Det var väldigt roligt att träffa familj och vänner där.

Precis innan vi åkte till Sverige så flyttade vi ju till ett nytt hus. Det ligger 300 meter neråt gatan från Norska missionen där vi bodde innan. Vi var väldigt nervösa för hur det skulle bli eftersom vi trivts så bra på Norska missionen, men det känns faktiskt väldigt bra nu. Noah har fortfarande bara 3 minuters gångväg till skolan och vi brukar ta en promenad upp till Norska missionen varje kväll så barnen får leka med sina vänner där, och även jag får träffa mina vänner. Här i vårt nya hus är det också mycket lättare att ta emot gäster, vilket inte var så välkommet på norska missionen, och Fanuel har ju en stor familj här i Addis som tycker om att hälsa på oss. Det är också lättare att låta Nimo springa ut och in på gården så mycket han vill här, på Norska missionen var det en hel del bilar som körde så man var tvungen att ha koll hela tiden. Så vi är faktiskt väldigt nöjda och glada för att det blev som det blev även om det inte var vår plan från början att flytta, Gud vet vad som är bäst för oss långt innan vi förstår det.

                                         Barnen utanför vårt nya hem

I förra mailet skrev jag om att vi hade det jobbigt med Noahs skola igen men nu går det mycket bättre. De har bytt många av lärarna och han tycker om lärarna han har nu. Han fick faktiskt den klassföreståndare som jag hade bett hela sommaren om att han skulle få. Han har också fått en ny klasskompis som blivit hans bästa vän, en kille som nyss flyttat hit från Finland. Så det är verkligen stora tacksägelseämnen för oss. Nimo som snart fyller 4, funderade vi på om vi skulle låta börja någon förskola, men de förskolor som är bra är så hemskt dyra, så vi löste det hela genom att tillsammans med föräldrarna till Nimos bästa norska kompis, anställa en tjej som kommer till oss och har lite undervisning och lek tillsammans med dem några timmar om dagen. Amos är nu 14 månader, en helt underbar ålder, vi har så mysigt med honom. Han har inte börjat gå än men hoppar runt på rumpan i en väldig fart. Jag har en annan tjej som hjälper mej hemma med honom och hushållet så jag får lite tid att jobba.

Om ett par veckor kommer mina föräldrar hit på besök, de stannar ett par veckor och det ska bli fantasktisk roligt.

Sedan augusti har vi startat 7 nya grupper runt staden Nazret 8 mil öster om Addis Abeba, totalt har vi drygt 600 elever i de grupperna. Ett par av grupperna ligger långt ifrån huvudvägen uppe i bergen och det är verkligen en upplevelse att ta sig dit och hitta så mycket människor på så avlägsna platser. Många av våra elever är bönder och just nu är de inne i en stor skördetid. Flera gånger har de visat sin tacksamhet mot oss genom att ge oss stora kassar fyllda med lök, tomat, majs m.m. nyskördat från fälten. 

 

                                                          På väg till undervisning

Den här veckan har vi kommit fram till berättelse 25 och 26 som handlar om Jesu död och uppståndelse. Det är verkligen roligt att knyta ihop undervisningen och se hur eleverna förstår hur Jesus uppfyller alla bilder och förutsägelser från Gamla testamentet, och snart får vi ge oss in i de härliga berättelserna från Apostlagärningarna också. Många av våra elever är väldigt trogna och berättar varje vecka vidare berättelserna för sina vänner, både frälsta och ofrälsta, det vanligaste är att de berättar vidare för 5-10 personer och några har fått se hur nya vänner blivit frälsta. Sedan har vi också en del elever som har större grupper på 20-50 personer som de berättar för. Jag tänker t.ex. på 2 kvinnor i byn Adulala, de är verkligen trogna och har aldrig missat ett möte och de har en stor grupp av ofrälsta som de troget berättar för.

                                                   Undervisning i byn Kelbo

Förutom dessa 7 grupper har vi nyligen börjat samla ihop evangelister från de andra byarna i området, vilka vi inte själva undervisar i. Dessa evangelister kommer varannan onsdag in till staden Nazret där vi undervisar dem hela dagen. De är totalt 50 stycken. De är redan anställda evangelister och har därför mycket tid att undervisa vidare berättelserna. De älskar verkligen att få den här undervisningen och har satt igång på en gång att undervisa, både stora grupper av kristna i de församlingar de tjänar i, men också ofrälsta, t.ex. genom att gå runt och besöka familjer i de områden de arbetar i. I onsdags uttryckte en av dem en väldig tacksamhet och berättade att de kristna i församlingen han arbetar i hade sagt att de önskade att de fått den här undervisningen så fort de blivit frälsta, vilken stark grund för deras tro det skulle ha blivit på en gång, sa de.

Evangelisterna samlade i Nazret 

                                                 Undervisning i byn Sire Robi

Tack så mycket för alla era förböner, de verkar, det vet vi och känner av. Be gärna för alla våra elever, speciellt om den Helige Andes kraft över dem och att de får leda många människor till tro nu när det närmar sig avslutningen av berättelserna. Be om den Helige Andes kraft över oss också naturligtvis, vi vill ha mer av honom. Be också om Guds ledning för oss nu när vi om ett par månader ska börja nya grupper igen, vi vet fortfarande inte vilket område vi ska satsa på och vill att det ska bli som Gud vill.

Be också om lugn och ro i Etiopien, för ett par veckor sedan blossade det upp stora demonstrationer bland en grupp av människor som inte riktigt vill leva i fred med de andra folkgrupperna, skulle man kunna säga. På några dagar dödades ca 80 personer. Jag råkade vara och undervisa i Nazret just den dagen det blossade upp, de sa att det var det värsta de varit med om där. Vi fick avbryta undervisningen när skriken och bråken på gatan utanför kyrkan eskalerade och ge oss av till en annan byggnad där vi kunde låsa in oss tills det lugnade sig. Där satt vi och lyssnade på skottlossning en lång stund medans poliserna åkte runt på gatorna och sköt i luften för att skingra folkmassorna. Vi lyckades sen köra hem till Addis utan att vara med om något mer. Efter det var vägarna avstängda i en vecka och vi fick stanna hemma. Nu kan vi åka runt och undervisa som vanligt igen men vi måste alltid vara beredda på att oroligheterna kan blossa upp igen så be gärna om beskydd över oss när vi är ute på vägarna.

Nyhetsbrev från 11 juni 2019

Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra, regnperioden ligger i startgroparna och det regnar av och till de flesta dagarna här. Om knappt 2 veckor flyr vi från regnen för att spendera 4 veckors semester i Sverige, det ser vi mycket fram emot, speciellt våra pojkar som verkligen längtar till mormor och morfar.

Förra gången skrev jag om hur allt var så bra, och vi var så tacksamma för allt, men livet skiftar ju och jag kan väl erkänna att den sista månaden har varit lite tuffare. Det började med att vi blev uppsagda vår lägenhet, det kommer nya familjer hit som ska arbeta för norska missionen och de har då förtur på lägenheterna och vi måste flytta. Det var ett väldigt tufft besked som vi blev jätteledsna över, vi trivs ju så otroligt bra här. Vi och barnen har bästa vänner som vi umgås med på gården varje dag och vi önskade verkligen att vi skulle fått bo kvar här, men så blev det inte. Efter några veckors sökande och vändningar hit och dit har vi i alla fall fått lovat att få hyra ett hus som ligger 300 meter nedåt samma gata, så då kan vi fortsätta att komma hit varje dag, så det blir nog rätt bra ändå. Vi flyttar dit redan den 16onde juni, bara några dagar innan vi åker till Sverige.

Sedan har Noah också haft det tuffare i skolan igen efter påsk. Lärarna är lite för stränga och lyckas inte skapa så god stämmning i klassrummet. Han har varit hemma ganska mycket på sistonne men de sista dagarna har det gått lite bättre igen. Men vi har funderat fram och tillbaka väldigt mycket över hur vi ska göra till hösten och har fortfarande inte kommit fram till ett beslut. De enda skolorna som eventuellt skulle kunna fungera bättre för honom är så hemskt dyra så de känns inte som ett alternativ. Många andra utländska familjer kör hemundervisning här, så det är ett alternativ, men det känns också svårt och det kanske blir för ensamt för honom. Nimo skulle också behöva lite mer aktivering till hösten, men vi tvekar över att sätta honom i en Etiopisk förskola också, så där behöver vi också vägledning över hur vi ska göra.

                                                                                  Examen i Arerti

                                                                    Examen i Koka

När det gäller vårt jobb så är jag ju fortfarande mammaledig men Fanuel och Samuel har nu avlutat undervisningen i de 6 grupper de haft sedan i höstas. De senaste veckorna har vi haft examens-gudstjänster på dessa platser. Det är totalt 300 elever som gått igenom hela undervisningen och därför fått diplom. Hela familjen har följt med på några av dessa gudstjänster och det har varit ett lyft att få träffa dessa elever och se lite av arbetet igen efter att ha varit ledig så länge. Förra söndagen var vi i byn Arerti och vilken examen det var. Det var helt fantastisk lovsång, vilken glädje och tillbedjan, jag predikade och fick verkligen jättehärlig respons. De hade också förberett dikter och danser och många fina inslag i gudstjänsten och kvinnorna från de olika församlingarna hade kommit samman och lagat mat hela natten innan och de dukade fram en fantastisk buffe efter gudstjänsten som räckte till alla som kommit från stans olika församlingar. De hade också köpt jättefina Etiopiska filtar som gåvor till oss och Samuel. När jag såg deras kärlek, enhet och glädje tänkte jag ”här skulle jag vilja bo”. Pastorn som haft huvudansvaret att arrangera undervisningen grät när vi sent på eftermiddagen körde ifrån byn, de hade verkligen älskat undervisningen och sa att de verkligen saknade att samlas och lära sig bibelberättelser varje fredagkväll nu sedan det tagit slut.

Denna helgen fick vi ett par dagar besök av David och Mia Sundström från Luleå som var på väg till Komorerna. Vi tog med dem till examen i Ejersa, där vi också hade en härlig gudstjänst där David predikade om frid.

Under examensgudstjänsterna vittnade många om hur storytelling hjälpt dem både att förstå Guds ord och frälsningen själva och att dela det på ett enkelt sätt till andra. En tjej t.ex. berättade att hon berättar berättelserna för sina arbetskamrater på kontoret hon jobbar på och att de tycker så mycket om de att de ber henne att alltid ta med sig bilderna och fortsätta berättelserna varje dag. En annan ung kille i Arerti berättade att han går till 3 olika platser och berättar för många ofrälsta och en mycket gammal man i Liban berättade att han berättar för sina jämnåriga vänner när de träffas och sitter och pratar ute i byn på dagarna.

Just nu arbetar Fanuel med att förbereda inför en ny omgång undervisning. Vi kommer att fortsätta arbeta även nästa omgång i området sydöster om Addis, runt staden Nazret. Han och Samuel har fått fantastisk hjälp av pastorn som är det regionale ledaren för ”the Evangelical Church fellowship” i området. Han har lyckats samla ihop ledare från alla olika byar runt de 8 platser som de valt ut att börja undervisningen på i området och de har haft jättebra ledarsamlingar på dessa platser. I slutet av denna veckan kommer de åka runt och hålla introduktionsmöten på dessa platser för alla elever som vill vara med. Sedan börjar vi första berättelserna direkt när vi kommer tillbaka från Sverige i slutet på juli. En del av dessa områden har många muslimer och det känns väldigt inspirerande. Jag har tänkt börja jobba i början av september igen så då får jag också möjlighet att undervisa på dessa platser vilket jag ser mycket fram emot.

Denna enkla karta här nedan visar de 6 ställen vi undervisade på under föregående omgång i grönt, och de 8 platser vi nu påbörjar i orange färg.

 Tack för era förböner. Fortsätt gärna be för oss som familj, att vi får trivas i det nya huset och be för skolsituationen både för Noah och för Nimo, att vi får vara ledda av Gud att hitta rätt lösningar för dem och att de får trivas bra, det är ju liksom förutsättningen för att vi ska kunna bo och arbeta här. Be också för den nya omgången och de nya platserna, att Gud föår förbereda både hjärtana på de elever vi ska undervisa och dem de i sin tur kommer att undervisa för. Vi längtar att få se mer av Guds kraft och härlighet utgjuten på dessa platser och att ordet får ha framgång.

Nyhetshälsning från 21 februari 2019

Hoppas att ni har det bra hemma i kalla Sverige. Här har vi den senaste månaden haft det ovanligt varmt, januari och februari är nog de varmaste månaderna på året här. Men Addis Abeba blir ju aldrig olidligt varmt, det har nog legat runt 27 grader som mest. Det har inte heller regnat på länge i Etiopien och det är nu torka och problem i många områden.

Vi, hela familjen, mår väldigt bra nu. Vi hade en period i höstas då det var förkylning på förkylning hela tiden, en gång fick t.o.m. pojkarna lunginfektioner och jag fick ligga inne med Amos på sjukhus 3 dagar eftersom han hade för dålig syresättning och behövde syrgas hela tiden. Det finns ett fint norskt sjukhus här i stan så det kändes jättebra att bli omhändertagna där. Nu har vi dock varit väldigt friska de senaste månaderna så det är vi jättetacksamma för. Amos har växt mycket, han är nästan 6 månader nu och en väldigt glad liten kille som charmar de flesta.

Just nu känner vi oss väldigt tacksamma för väldigt mycket, vi upplever hur Gud verkligen tar hand om oss och ger oss så mycket gott. Vi trivs fortfarande otroligt bra här på vår gård. I september flyttade en ny familj hit från Norge, de har en son som är lika gammal som Nehemja och de är helt fantastiskt goda vänner. De leker flera timmar om dagen och vi har blivit väldigt goda vänner med hans föräldrar också.

När jag skrev till er senast i oktober bad jag om hjälp i förbön för Noah och hans skolgång som han kämpade väldigt med. Jag tror att många av er bad för honom då för den veckan såg vi en stor förändring. Plötsligt en dag sa han till mig: ”Nu behöver du inte komma och hjälpa mig i skolan mer mamma, jag klarar mig själv nu.” Efter det var det inte längre jobbigt varje morgon, vi såg hur han började trivas mycket bättre i skolan. Vi såg också hur hans utveckling i engelskan verkligen tog fart. Några veckor senare kom rektorn fram till mig på skolgården och sa: ”Har du sett hur bra Noah jobbar i skolan, det går jättebra för honom med engelskan, det är som ett mirakel.” Jag tror inte hon är kristen men hon hade verkligen rätt, Gud gjorde ett mirakel, han hör bön och han har omsorg om våra barn. Förra veckan hade vi kvartsamtal med Noahs lärare och hon hade bara beröm att ge: ”Jag är så nöjd med Noah, han utvecklas fantastiskt fort, mycket fortare än de andra barnen som också kämpar med engelskan, jag tror han kommer att komma upp i ”grade-level” redan innan läsåret är slut.” sa hon.

Ett annat tacksägelseämne är att vi hittat en församling som vi tycker mycket om. En av mammorna på skolan berättade om den för oss. Det är en liten internationell församling med härliga gudstjänster, familjär gemenskap och bra söndagsskola för barnen. Det känns jättebra eftersom vi inte tidigare lyckats hitta något ställe där det fungerat att ha med våran livliga 3 åring, men där verkar det inte vara något problem, de accepterar honom, han får vara med även om han stör lite. Samma mamma bjöd även med mig till en internationell bibelstudjegrupp för kvinnor som träffas en gång i veckan. Det känns väldigt roligt för mig att få komma in även i en sånn gemenskap med nya vänner och möjligheten till förbön och bibelstudie.

                                                                     Gruppen i Liban

Fanuel och Samuel jobbar på och undervisar i nya grupper sedan november. De har nu 5 grupper i olika byar öster om Addis runt staden Mojo, totalt är det ungefär 320 elever i dessa grupper. Utöver det undervisar de också i fängelset i staden Nazret där de har en grupp på ca 60 män. Trots att det inte är mer än 10 mil från Addis Abeba så känns ändå de små byarna väldigt avlägsna. I Liban t.ex. består gruppen till störst del av ungdomar, totalt 50 stycken, ändå är det bara 10 av dem som kan läsa och skriva. De flesta går inte i skolan utan börjar arbeta väldigt tidigt istället.

I alla dessa grupper har de nu kommit fram till berättelserna nr 23-24 som handlar om den sista måltiden och om hur Jesus blir tillfångatagen och korsfäst. Många av eleverna är duktiga på att berätta vidare berättelserna. Ungefär hälften av dem undervisar för mellan 1-6 vänner, både kristna och ofrälsta. Sedan finns det några i varje grupp som har större grupper på 20-50 personer som de undervisar, även en del av dessa är ofrälsta. Många av våra elever i flera byar är involverade i ett arbete som kallas ”Compassion”. Det innebär att de samlar ungdomar från fattiga hem varje lördag och ger dem skolmaterial, mat, kläder o.s.v. Nu har de också börjat med storytelling varje vecka för dessa, av vilka de flesta är ofrälsta. När vi gjorde juluppehåll en vecka i undervisningen protesterade dessa ungdomar vilt när de inte fick höra någon ny berättelse den veckan, de sa: ”Våra föräldrar väntar ju hemma på att vi ska komma hem och berätta för dem.”  Så där sprider sig verkligen undervisningen vidare t.o.m. genom de som inte själva blivit frälsta än. Flera av våra elever berättar att de känner att deras ofrälsta elever öppnar upp sig mer och mer för evangeliet ju längre fram de kommer i undervisningen. 

Gruppen i Koka                   

                                                

Gruppen i Mojo

Arbetet i fängelset är också väldigt inspirerande, Fanuel och Samuel berättar att eleverna där lyssnar med gapande munnar (ett talesätt här i Etiopien när någon verkligen lyssnar intresserat). Sedan brukar de samla sina rumskamrater på kvällarna och berätta berättelser. Flera av dessa ofrälsta har nu blivit så intresserade att de t.o.m. börjat komma med till kyrkfängelset och lära sig berättelserna där direkt från Fanuel och Samuel, så gruppen växer från vecka till vecka.

Men det är inte alltid enkelt att undervisa vidare berättelserna, några av eleverna berättar för oss att de blir utskällda och ivägkörda ibland när de försöker berätta berättelser för nya människor. Så flera av dem betalar också ett högt pris när de delar berättelserna med andra. 

Tack för ert stöd och era förböner, det känns verkligen att vi som familj är burna av dem. Tack för era fortsatta böner för oss som familj och för arbetet. Be speciellt för alla ofrälsta som får höra berättelserna överallt, att ordet får gå in och beröra på djupet och att de verkligen förstår evangeliet nu när de kommer fram till berättelserna om Jesu död och uppståndelse. Be även om uthållighet bland de elever som får uppleva svårigheter och hårda ord när de försöker undervisa. Be gärna även om regn i Etiopien och om fred. Fortfarande blossar det upp oroligheter på vissa ställen i landet mellan de olika folkgrupperna. Etiopierna behöver verkligen lära sig att sluta skilja på olika folkgrupper och se sig själva som ett folk, en nation, annars blir det aldrig fred.