Sidor

onsdag 13 november 2019

Nyhetsbrev 13 nov 2019



Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra. Äntligen sedan några veckor tillbaka är den långa regnperioden över och värmen tillbaka. Det blir dock sällan varmare än 25 grader i skuggan här i Addis, så det är perfekt. Det är också skönt att vägar och gräsmattor torkat upp så att man kan vara ute mer och leka med barnen. Vi är också tacksamma för att vi fick ett litet avbrott på regnperioden när vi åkte till Sverige några veckor i somras. Det var väldigt roligt att träffa familj och vänner där.

Precis innan vi åkte till Sverige så flyttade vi ju till ett nytt hus. Det ligger 300 meter neråt gatan från Norska missionen där vi bodde innan. Vi var väldigt nervösa för hur det skulle bli eftersom vi trivts så bra på Norska missionen, men det känns faktiskt väldigt bra nu. Noah har fortfarande bara 3 minuters gångväg till skolan och vi brukar ta en promenad upp till Norska missionen varje kväll så barnen får leka med sina vänner där, och även jag får träffa mina vänner. Här i vårt nya hus är det också mycket lättare att ta emot gäster, vilket inte var så välkommet på norska missionen, och Fanuel har ju en stor familj här i Addis som tycker om att hälsa på oss. Det är också lättare att låta Nimo springa ut och in på gården så mycket han vill här, på Norska missionen var det en hel del bilar som körde så man var tvungen att ha koll hela tiden. Så vi är faktiskt väldigt nöjda och glada för att det blev som det blev även om det inte var vår plan från början att flytta, Gud vet vad som är bäst för oss långt innan vi förstår det.

                                         Barnen utanför vårt nya hem


I förra mailet skrev jag om att vi hade det jobbigt med Noahs skola igen men nu går det mycket bättre. De har bytt många av lärarna och han tycker om lärarna han har nu. Han fick faktiskt den klassföreståndare som jag hade bett hela sommaren om att han skulle få. Han har också fått en ny klasskompis som blivit hans bästa vän, en kille som nyss flyttat hit från Finland. Så det är verkligen stora tacksägelseämnen för oss. Nimo som snart fyller 4, funderade vi på om vi skulle låta börja någon förskola, men de förskolor som är bra är så hemskt dyra, så vi löste det hela genom att tillsammans med föräldrarna till Nimos bästa norska kompis, anställa en tjej som kommer till oss och har lite undervisning och lek tillsammans med dem några timmar om dagen. Amos är nu 14 månader, en helt underbar ålder, vi har så mysigt med honom. Han har inte börjat gå än men hoppar runt på rumpan i en väldig fart. Jag har en annan tjej som hjälper mej hemma med honom och hushållet så jag får lite tid att jobba.

Om ett par veckor kommer mina föräldrar hit på besök, de stannar ett par veckor och det ska bli fantasktisk roligt.

Sedan augusti har vi startat 7 nya grupper runt staden Nazret 8 mil öster om Addis Abeba, totalt har vi drygt 600 elever i de grupperna. Ett par av grupperna ligger långt ifrån huvudvägen uppe i bergen och det är verkligen en upplevelse att ta sig dit och hitta så mycket människor på så avlägsna platser. Många av våra elever är bönder och just nu är de inne i en stor skördetid. Flera gånger har de visat sin tacksamhet mot oss genom att ge oss stora kassar fyllda med lök, tomat, majs m.m. nyskördat från fälten. 




 
                                                          På väg till undervisning


Den här veckan har vi kommit fram till berättelse 25 och 26 som handlar om Jesu död och uppståndelse. Det är verkligen roligt att knyta ihop undervisningen och se hur eleverna förstår hur Jesus uppfyller alla bilder och förutsägelser från Gamla testamentet, och snart får vi ge oss in i de härliga berättelserna från Apostlagärningarna också. Många av våra elever är väldigt trogna och berättar varje vecka vidare berättelserna för sina vänner, både frälsta och ofrälsta, det vanligaste är att de berättar vidare för 5-10 personer och några har fått se hur nya vänner blivit frälsta. Sedan har vi också en del elever som har större grupper på 20-50 personer som de berättar för. Jag tänker t.ex. på 2 kvinnor i byn Adulala, de är verkligen trogna och har aldrig missat ett möte och de har en stor grupp av ofrälsta som de troget berättar för.


                                                   Undervisning i byn Kelbo


Förutom dessa 7 grupper har vi nyligen börjat samla ihop evangelister från de andra byarna i området, vilka vi inte själva undervisar i. Dessa evangelister kommer varannan onsdag in till staden Nazret där vi undervisar dem hela dagen. De är totalt 50 stycken. De är redan anställda evangelister och har därför mycket tid att undervisa vidare berättelserna. De älskar verkligen att få den här undervisningen och har satt igång på en gång att undervisa, både stora grupper av kristna i de församlingar de tjänar i, men också ofrälsta, t.ex. genom att gå runt och besöka familjer i de områden de arbetar i. I onsdags uttryckte en av dem en väldig tacksamhet och berättade att de kristna i församlingen han arbetar i hade sagt att de önskade att de fått den här undervisningen så fort de blivit frälsta, vilken stark grund för deras tro det skulle ha blivit på en gång, sa de.


Evangelisterna samlade i Nazret 

                                                 Undervisning i byn Sire Robi


Tack så mycket för alla era förböner, de verkar, det vet vi och känner av. Be gärna för alla våra elever, speciellt om den Helige Andes kraft över dem och att de får leda många människor till tro nu när det närmar sig avslutningen av berättelserna. Be om den Helige Andes kraft över oss också naturligtvis, vi vill ha mer av honom. Be också om Guds ledning för oss nu när vi om ett par månader ska börja nya grupper igen, vi vet fortfarande inte vilket område vi ska satsa på och vill att det ska bli som Gud vill.

Be också om lugn och ro i Etiopien, för ett par veckor sedan blossade det upp stora demonstrationer bland en grupp av människor som inte riktigt vill leva i fred med de andra folkgrupperna, skulle man kunna säga. På några dagar dödades ca 80 personer. Jag råkade vara och undervisa i Nazret just den dagen det blossade upp, de sa att det var det värsta de varit med om där. Vi fick avbryta undervisningen när skriken och bråken på gatan utanför kyrkan eskalerade och ge oss av till en annan byggnad där vi kunde låsa in oss tills det lugnade sig. Där satt vi och lyssnade på skottlossning en lång stund medans poliserna åkte runt på gatorna och sköt i luften för att skingra folkmassorna. Vi lyckades sen köra hem till Addis utan att vara med om något mer. Efter det var vägarna avstängda i en vecka och vi fick stanna hemma. Nu kan vi åka runt och undervisa som vanligt igen men vi måste alltid vara beredda på att oroligheterna kan blossa upp igen så be gärna om beskydd över oss när vi är ute på vägarna.


Nyhetsbrev från 11 juni 2019


Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra, regnperioden ligger i startgroparna och det regnar av och till de flesta dagarna här. Om knappt 2 veckor flyr vi från regnen för att spendera 4 veckors semester i Sverige, det ser vi mycket fram emot, speciellt våra pojkar som verkligen längtar till mormor och morfar.

Förra gången skrev jag om hur allt var så bra, och vi var så tacksamma för allt, men livet skiftar ju och jag kan väl erkänna att den sista månaden har varit lite tuffare. Det började med att vi blev uppsagda vår lägenhet, det kommer nya familjer hit som ska arbeta för norska missionen och de har då förtur på lägenheterna och vi måste flytta. Det var ett väldigt tufft besked som vi blev jätteledsna över, vi trivs ju så otroligt bra här. Vi och barnen har bästa vänner som vi umgås med på gården varje dag och vi önskade verkligen att vi skulle fått bo kvar här, men så blev det inte. Efter några veckors sökande och vändningar hit och dit har vi i alla fall fått lovat att få hyra ett hus som ligger 300 meter nedåt samma gata, så då kan vi fortsätta att komma hit varje dag, så det blir nog rätt bra ändå. Vi flyttar dit redan den 16onde juni, bara några dagar innan vi åker till Sverige.

Sedan har Noah också haft det tuffare i skolan igen efter påsk. Lärarna är lite för stränga och lyckas inte skapa så god stämmning i klassrummet. Han har varit hemma ganska mycket på sistonne men de sista dagarna har det gått lite bättre igen. Men vi har funderat fram och tillbaka väldigt mycket över hur vi ska göra till hösten och har fortfarande inte kommit fram till ett beslut. De enda skolorna som eventuellt skulle kunna fungera bättre för honom är så hemskt dyra så de känns inte som ett alternativ. Många andra utländska familjer kör hemundervisning här, så det är ett alternativ, men det känns också svårt och det kanske blir för ensamt för honom. Nimo skulle också behöva lite mer aktivering till hösten, men vi tvekar över att sätta honom i en Etiopisk förskola också, så där behöver vi också vägledning över hur vi ska göra.

                                                                                  Examen i Arerti

                                                                    Examen i Koka

När det gäller vårt jobb så är jag ju fortfarande mammaledig men Fanuel och Samuel har nu avlutat undervisningen i de 6 grupper de haft sedan i höstas. De senaste veckorna har vi haft examens-gudstjänster på dessa platser. Det är totalt 300 elever som gått igenom hela undervisningen och därför fått diplom. Hela familjen har följt med på några av dessa gudstjänster och det har varit ett lyft att få träffa dessa elever och se lite av arbetet igen efter att ha varit ledig så länge. Förra söndagen var vi i byn Arerti och vilken examen det var. Det var helt fantastisk lovsång, vilken glädje och tillbedjan, jag predikade och fick verkligen jättehärlig respons. De hade också förberett dikter och danser och många fina inslag i gudstjänsten och kvinnorna från de olika församlingarna hade kommit samman och lagat mat hela natten innan och de dukade fram en fantastisk buffe efter gudstjänsten som räckte till alla som kommit från stans olika församlingar. De hade också köpt jättefina Etiopiska filtar som gåvor till oss och Samuel. När jag såg deras kärlek, enhet och glädje tänkte jag ”här skulle jag vilja bo”. Pastorn som haft huvudansvaret att arrangera undervisningen grät när vi sent på eftermiddagen körde ifrån byn, de hade verkligen älskat undervisningen och sa att de verkligen saknade att samlas och lära sig bibelberättelser varje fredagkväll nu sedan det tagit slut.



Denna helgen fick vi ett par dagar besök av David och Mia Sundström från Luleå som var på väg till Komorerna. Vi tog med dem till examen i Ejersa, där vi också hade en härlig gudstjänst där David predikade om frid.


Under examensgudstjänsterna vittnade många om hur storytelling hjälpt dem både att förstå Guds ord och frälsningen själva och att dela det på ett enkelt sätt till andra. En tjej t.ex. berättade att hon berättar berättelserna för sina arbetskamrater på kontoret hon jobbar på och att de tycker så mycket om de att de ber henne att alltid ta med sig bilderna och fortsätta berättelserna varje dag. En annan ung kille i Arerti berättade att han går till 3 olika platser och berättar för många ofrälsta och en mycket gammal man i Liban berättade att han berättar för sina jämnåriga vänner när de träffas och sitter och pratar ute i byn på dagarna.

Just nu arbetar Fanuel med att förbereda inför en ny omgång undervisning. Vi kommer att fortsätta arbeta även nästa omgång i området sydöster om Addis, runt staden Nazret. Han och Samuel har fått fantastisk hjälp av pastorn som är det regionale ledaren för ”the Evangelical Church fellowship” i området. Han har lyckats samla ihop ledare från alla olika byar runt de 8 platser som de valt ut att börja undervisningen på i området och de har haft jättebra ledarsamlingar på dessa platser. I slutet av denna veckan kommer de åka runt och hålla introduktionsmöten på dessa platser för alla elever som vill vara med. Sedan börjar vi första berättelserna direkt när vi kommer tillbaka från Sverige i slutet på juli. En del av dessa områden har många muslimer och det känns väldigt inspirerande. Jag har tänkt börja jobba i början av september igen så då får jag också möjlighet att undervisa på dessa platser vilket jag ser mycket fram emot.

Denna enkla karta här nedan visar de 6 ställen vi undervisade på under föregående omgång i grönt, och de 8 platser vi nu påbörjar i orange färg.



 Tack för era förböner. Fortsätt gärna be för oss som familj, att vi får trivas i det nya huset och be för skolsituationen både för Noah och för Nimo, att vi får vara ledda av Gud att hitta rätt lösningar för dem och att de får trivas bra, det är ju liksom förutsättningen för att vi ska kunna bo och arbeta här. Be också för den nya omgången och de nya platserna, att Gud föår förbereda både hjärtana på de elever vi ska undervisa och dem de i sin tur kommer att undervisa för. Vi längtar att få se mer av Guds kraft och härlighet utgjuten på dessa platser och att ordet får ha framgång.





Nyhetshälsning från 21 februari 2019


Hoppas att ni har det bra hemma i kalla Sverige. Här har vi den senaste månaden haft det ovanligt varmt, januari och februari är nog de varmaste månaderna på året här. Men Addis Abeba blir ju aldrig olidligt varmt, det har nog legat runt 27 grader som mest. Det har inte heller regnat på länge i Etiopien och det är nu torka och problem i många områden.

Vi, hela familjen, mår väldigt bra nu. Vi hade en period i höstas då det var förkylning på förkylning hela tiden, en gång fick t.o.m. pojkarna lunginfektioner och jag fick ligga inne med Amos på sjukhus 3 dagar eftersom han hade för dålig syresättning och behövde syrgas hela tiden. Det finns ett fint norskt sjukhus här i stan så det kändes jättebra att bli omhändertagna där. Nu har vi dock varit väldigt friska de senaste månaderna så det är vi jättetacksamma för. Amos har växt mycket, han är nästan 6 månader nu och en väldigt glad liten kille som charmar de flesta.



Just nu känner vi oss väldigt tacksamma för väldigt mycket, vi upplever hur Gud verkligen tar hand om oss och ger oss så mycket gott. Vi trivs fortfarande otroligt bra här på vår gård. I september flyttade en ny familj hit från Norge, de har en son som är lika gammal som Nehemja och de är helt fantastiskt goda vänner. De leker flera timmar om dagen och vi har blivit väldigt goda vänner med hans föräldrar också.


När jag skrev till er senast i oktober bad jag om hjälp i förbön för Noah och hans skolgång som han kämpade väldigt med. Jag tror att många av er bad för honom då för den veckan såg vi en stor förändring. Plötsligt en dag sa han till mig: ”Nu behöver du inte komma och hjälpa mig i skolan mer mamma, jag klarar mig själv nu.” Efter det var det inte längre jobbigt varje morgon, vi såg hur han började trivas mycket bättre i skolan. Vi såg också hur hans utveckling i engelskan verkligen tog fart. Några veckor senare kom rektorn fram till mig på skolgården och sa: ”Har du sett hur bra Noah jobbar i skolan, det går jättebra för honom med engelskan, det är som ett mirakel.” Jag tror inte hon är kristen men hon hade verkligen rätt, Gud gjorde ett mirakel, han hör bön och han har omsorg om våra barn. Förra veckan hade vi kvartsamtal med Noahs lärare och hon hade bara beröm att ge: ”Jag är så nöjd med Noah, han utvecklas fantastiskt fort, mycket fortare än de andra barnen som också kämpar med engelskan, jag tror han kommer att komma upp i ”grade-level” redan innan läsåret är slut.” sa hon.

Ett annat tacksägelseämne är att vi hittat en församling som vi tycker mycket om. En av mammorna på skolan berättade om den för oss. Det är en liten internationell församling med härliga gudstjänster, familjär gemenskap och bra söndagsskola för barnen. Det känns jättebra eftersom vi inte tidigare lyckats hitta något ställe där det fungerat att ha med våran livliga 3 åring, men där verkar det inte vara något problem, de accepterar honom, han får vara med även om han stör lite. Samma mamma bjöd även med mig till en internationell bibelstudjegrupp för kvinnor som träffas en gång i veckan. Det känns väldigt roligt för mig att få komma in även i en sånn gemenskap med nya vänner och möjligheten till förbön och bibelstudie.


                                                                     Gruppen i Liban


Fanuel och Samuel jobbar på och undervisar i nya grupper sedan november. De har nu 5 grupper i olika byar öster om Addis runt staden Mojo, totalt är det ungefär 320 elever i dessa grupper. Utöver det undervisar de också i fängelset i staden Nazret där de har en grupp på ca 60 män. Trots att det inte är mer än 10 mil från Addis Abeba så känns ändå de små byarna väldigt avlägsna. I Liban t.ex. består gruppen till störst del av ungdomar, totalt 50 stycken, ändå är det bara 10 av dem som kan läsa och skriva. De flesta går inte i skolan utan börjar arbeta väldigt tidigt istället.

I alla dessa grupper har de nu kommit fram till berättelserna nr 23-24 som handlar om den sista måltiden och om hur Jesus blir tillfångatagen och korsfäst. Många av eleverna är duktiga på att berätta vidare berättelserna. Ungefär hälften av dem undervisar för mellan 1-6 vänner, både kristna och ofrälsta. Sedan finns det några i varje grupp som har större grupper på 20-50 personer som de undervisar, även en del av dessa är ofrälsta. Många av våra elever i flera byar är involverade i ett arbete som kallas ”Compassion”. Det innebär att de samlar ungdomar från fattiga hem varje lördag och ger dem skolmaterial, mat, kläder o.s.v. Nu har de också börjat med storytelling varje vecka för dessa, av vilka de flesta är ofrälsta. När vi gjorde juluppehåll en vecka i undervisningen protesterade dessa ungdomar vilt när de inte fick höra någon ny berättelse den veckan, de sa: ”Våra föräldrar väntar ju hemma på att vi ska komma hem och berätta för dem.”  Så där sprider sig verkligen undervisningen vidare t.o.m. genom de som inte själva blivit frälsta än. Flera av våra elever berättar att de känner att deras ofrälsta elever öppnar upp sig mer och mer för evangeliet ju längre fram de kommer i undervisningen. 


Gruppen i Koka                   
                                                
Gruppen i Mojo

Arbetet i fängelset är också väldigt inspirerande, Fanuel och Samuel berättar att eleverna där lyssnar med gapande munnar (ett talesätt här i Etiopien när någon verkligen lyssnar intresserat). Sedan brukar de samla sina rumskamrater på kvällarna och berätta berättelser. Flera av dessa ofrälsta har nu blivit så intresserade att de t.o.m. börjat komma med till kyrkfängelset och lära sig berättelserna där direkt från Fanuel och Samuel, så gruppen växer från vecka till vecka.


Men det är inte alltid enkelt att undervisa vidare berättelserna, några av eleverna berättar för oss att de blir utskällda och ivägkörda ibland när de försöker berätta berättelser för nya människor. Så flera av dem betalar också ett högt pris när de delar berättelserna med andra. 

Tack för ert stöd och era förböner, det känns verkligen att vi som familj är burna av dem. Tack för era fortsatta böner för oss som familj och för arbetet. Be speciellt för alla ofrälsta som får höra berättelserna överallt, att ordet får gå in och beröra på djupet och att de verkligen förstår evangeliet nu när de kommer fram till berättelserna om Jesu död och uppståndelse. Be även om uthållighet bland de elever som får uppleva svårigheter och hårda ord när de försöker undervisa. Be gärna även om regn i Etiopien och om fred. Fortfarande blossar det upp oroligheter på vissa ställen i landet mellan de olika folkgrupperna. Etiopierna behöver verkligen lära sig att sluta skilja på olika folkgrupper och se sig själva som ett folk, en nation, annars blir det aldrig fred.  






söndag 28 oktober 2018

Sommar, bäbis, tillbaka i Etiopien, vittnesbörd m.m


Nu var det länge sedan vi skrev här och mycket har hänt. För drygt 3 veckor sedan kom vi tillbaka hit till Etiopien från Sverige där vi varit i 10 veckor. När vi kom dit den 19onde juli var det som att komma till Afrika från kylan här under regnperioden, det var ju högsommar med mer än 30 grader i Sverige då. Vi fick en härlig semester med bad varje dag och vi njöt verkligen. Vi bodde hemma hos mina föräldrar och barnen njöt verkligen över att få vara med mormor och morfar så länge. 
                                                        
Sedan kom ju vår nya familjemedlem Amos, han föddes den 30onde augusti och allt gick bra. Han vägde 3260g och var 49 cm lång. Det var väldigt skönt att han kom några dagar före beräknad tid så att vi hann med allt som skulle fixas innan vi åkte tillbaka hit. Eftersom vi bor utomlands fick han inte automatiskt ett personnummer utan vi var tvugna att gå igenom en process hos polisen för att få ett sammordningsnummer och ett pass till honom innan vi kunde åka tillbaka hit, men vi hann och det ordnade sig med allt även om vi var lite oroliga ett tag. Vi hann t.o.m. med att ha barnvälsignelse hemma i Övik för honom. Då var han 2 veckor gammal och det var nog den yngsta som barnvälsignats någon gång någonsinn. Amos hann bli precis en månad innan vi åkte hem hit till Etiopien igen. (Vi kallar nog både Sverige och Etiopien för hemma.) Det var lite tufft att resa med 3 barn och massor av bagage, men det gick bra och vi lyckades få med oss allt.



Nu är vi alltså här igen och börjar landa i vardan igen, även om den är väldigt annorlunda nu med en liten bäbis också. Jag är ju föräldraledig nu och Fanuel får klara arbetet själv. Sedan 1 juli har vi en ny lägenhet på samma gård som tidigare och här trivs vi jättebra. Förrut hade vi ju en liten trång lägenhet men nu har vi fått en fin med 3 sovrum och stort vardagsrum, så Gud är verkligen god. Det är fortfarande lite kämpigt med skolan för Noah, han hade ju missat drygt en månads undervisning nu innan vi kom tillbaka hit och nu har de dessutom slutat helt med svenskaundervisning, det är nu bara på engelska. Jag hjälper honom fortfarande mycket och är med på en del av engelskalektionerna och vi jobbar en del med skolarbete hemma.

Innan vi åkte till Sverige i juli hann vi undervisa färdigt till berättelse nummer 30 i våra grupper, vi hann alltså klart fram till Jesu död och uppståndelse och tillbakablicken på Gamla testamentets berättelser där vi ser hur mycket som hände i dem var bilder på Jesu försonande verk för oss. Det var speciellt roligt att undervisa klart på fängelset i Debre brehan. Bland kvinnorna där var ju nästan ingen kristen och vi hade flera muslimer i gruppen, men de gensvarade många med att de trodde på det vi berättat för dem, att det var sant. Sista dagen hade de förberett mat som vi åt tillsammans, de var tacksamma och glada för allt vi hade lärt dem.

Kvinnorna på fängelset

Nu fortsätter vi med uppföljningsberättelser från Apostlagärningarna och breven i några av de grupper som vi hade fram t.o.m. juli. Den här veckan undervisar Fanuel och vår medarbetare om Pingstdagen och det kommer att ta 4 veckor tills vi är helt färdiga med uppföljningsundervisningen i dessa grupper. Det är i Jidda, Chefe Donsa och Sheno vi fortsätter, det är på de ställen vi hade de största grupperna och där de varit mest effektiva att berätta vidare berättelserna. I Sheno t.ex. berättade de att de kommer nu själva starta en ny grupp i stan och undervisa från början för ca 200 elever som missade undervisningen från början i våras. 

Jag vill dela med er ett vittnesbörd som vi fått höra här i veckan. En av våra elever från gruppen vi undervisade i Niaa under våren berättade att han nu fått fly från sin by till Sheno p.g.a förföljelsen mot de evangeliskt kristna där. Det började med att han berättade berättelserna för en ortodoxt kristen kvinna och hon blev frälst. När hennes man fick höra det blev han rasande och försökte tvinga henne att lämna sin nya tro, men kvinnan vägrade och det slutade med att han bestämde sig för att döda henne. En dag tog han fram sitt gevär och försökte skjuta henne rätt i pannan men hon lyckades ducka undan så att kulan istället gick igenom hårbotten på henne och hon klarade sig. Gud räddade hennes liv, efter vård på sjukhus i Addis mår hon nu bra. Men mannen försökte då istället att leta reda på och döda han som vittnat för henne istället, så han fick fly från byn. Trots hotet emot honom och den risk det innebär har han nu bestämt sig för att fortsätta lära sig uppföljningsberättelserna som vi undervisar i Sheno och varje vecka åka tillbaka till Niaa för att undervisa dem till de övriga kristna där. Vilket privilegium det är att få arbeta med med människor som ger allt för evangeliet och t.o.m. är villiga att riskera sitt liv för det. Vilka fantastiska förebilder dessa människor är.

Evangelisten tillsammans med några av kvinnorn i Niaa

Förutom att fortsätta undervisningen på dessa 3 platser förbereder Fanuel nu också för att börja berättelserna från början i nya områden. Vi kommer att satsa nästa omgång på ett område öster om Addis runt en stad som heter Mojo och Fanuel håller på att träffa och planera tillsammans med församlingsledarna där i vilka byar det är mest strategiskt att undervisa. Det är ett muslimskt område och det känns jättespännande att börja arbeta där, vi ber och hoppas att vi även där får hitta många brinnande människor i församlingarna som vill lära sig berättelserna och berätta dem vidare så att många får komma till tro.

Det politiska läget i landet är fortfarande rätt stabilt med den nya premiärministern som gjort mycket fantastiskt bra saker i landet det senaste halvåret, men ibland blossar det upp oroligheter väster om Addis och därför väljer vi nu att avvakta med att arbeta på den sidan om Addis tills det har lugnat sig.

Tack alla ni som ber för oss, det betyder jättemycket. Be gärna för vår lille Amos att han får må bra och inte drabbas av någon sjukdom här. Han har ju inte hunnitu få alla vacciner som vi andra har tagit, men vi litar på Guds beskydd. Fortsätt även gärna att be för våra andra barn, speciellt för Noahs skolgång så att han får börja känna att han trivs mer och inte är så orolig över att gå dit. Be också för Fanuel och Samuel att de får vara ledda av Gud och bli fyllda av hans inspiration och glädje inför den här nya undervisningsperioden. Och sist men inte minst, be för alla våra elever, om Guds beskydd över dem och att de får bli fyllda av den Helige Ande så att de vågar och vill bära ut budskapet till dem som ännu inte hört och föra många människor till tro även när det innebär en risk för deras liv. Be även för dem som blir frälsta, att de blir starka i tron och att Gud även fortsätter beskydda dem.
Guds välsignelse över er alla!








fredag 18 maj 2018

Igång med 8 nya grupper, familjenyhet m.m

Nu var det ett par månader sedan vi skrev och det har hänt ganska mycket här. Vi trivs fortsatt väldigt bra på vår gård och börjar få mer och mer kontakt med våra grannar och barnen leker väldigt bra tillsammans. De talar engelska med varandra så det hjälper även Noah mycket att utveckla sin engelska och han har blivit väldigt duktig på dessa månader. Även Nimo börjar plocka upp lite engelska från barnen på gården, men främst har han lärt sig en massa amarinja dels av alla som jobbar här på gården, men också från tjejen som jobbar hos oss och från Fanuels familj, som vi ju träffar en hel del. Nimo är ju så otroligt social av sig så han blir allas lilla favoritunge. Ett stort tacksägelseämne är även att vi ska få flytta in i en större lägenhet här på gården från 1 juli och det känns jättebra.
                                                   
Det går även bättre och bättre för Noah i skolan, han hänger med ganska mycket i det som sägs nu men tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt när han får skrivuppgifter på engelska, det är ju så svårt att stava på engelska, så därför vill han fortfarande att jag är med på en del av lektionerna när jag har möjlighet.

När det gäller jobbet så har vi nu verkligen kommit igång ordentligt. Ett underbart tacksägelseämne är att det politiska läget har helt lugnat ner sig sedan landet fick en ny premiärminister. Han kommer från Oromofolket, det folk som stod för de mesta av protesterna tidigare. När de nu fick en premiärminister som kom från deras eget folk slutade alla protester och oroligheter totalt. Det är jätteskönt för oss att nu kunna åka runt varje vecka utan att behöva oroa oss för att råka ut för något på vägarna, tidigare brändes t.o.m. bilar utmed vägarna, så det var inte roligt att ge sig ut då. Så Gud hör bön och vi kan nu arbeta helt fritt, som vi bett om.
            
                                                         Fanuel undervisar i Sirti

                                                         Hanna undervisar i Sirti

Vi har 8 grupper elever som vi undervisar varje vecka, jag och Fanuel åker varannan vecka. Det börjar på måndag eftermiddag med en grupp i ett samhälle som heter Chefe Donsa, ca 2 timmars bilresa från Addis. Sedan åker vi vidare till en stad som heter Sheno där vi undervisar på kvällen och så sover vi över där innan vi åker vidare till en liten liten by som heter Nia á, där vi undervisar på tisdag morgon.  Sedan åker vi hem igen, det tar ca 3 timmar att ta sig hem efter den turen. Sedan tar vi en ny tur på torsdag till Debre brehan, den största staden i området, ca 2 och en halv timmars resa från Addis där vi undervisar på torsdag kväll och sedan övernattar vi där. På fredag morgon har vi 2 grupper på fängelset i Debre brehan, först undervisar vi männen och senare kvinnorna. Sedan på fredag eftermiddag reser vi till ett litet samhälle som heter Mendida där vi undervisar på kvällen och sedan åker vi tillbaka till Debre brehan där vi övernattar igen. På lördag morgon åker vi tidigt vidare till ett litet samhälle som heter Sirti där vi undervisar på morgonen och sedan efter lunch tar vi oss tillbaka hem. Så ser vår vecka ut.
                
                                                         Vägen nerför bergen från Sirti      
                                               
                                                                 Amhara kille till häst

Det är verkligen roligt att vara igång med undervisningen, vi undervisar ju två berättelser per vecka och är nu framme vid berättelserna  11 och 12. De handlar om hur Israeliterna bryter budorden de just fått av Gud vid Sinai berg genom att tillbe guldkalven och sedan om hur Gud förbereder ett sätt för dem att bli förlåtna genom byggandet av Tabernaklet och instiftandet av syndoffer.  Vi har ca 350-400 elever totalt i dessa 8 grupper, störst är den i Sirti på ca 90 elever. De kommer gående från 6 olika byar varje lördagmorgon och gruppen växer från vecka till vecka allt eftersom ryktet om undervisningen sprids vidare i området.

Många av våra elever har också kommit igång och undervisar själva och vi får in rapporter  om att de totalt undervisar ungefär 600-800 andra varje vecka. Ett av vittnesbörden förra veckan fick vi av en mamma som tillsammans med sina tonåringar undervisar en hel grupp med ca 20, 11-13-åringar varje vecka. Dessa kommer från ofrälsta hem men berättar ändå berättelserna vidare för andra redan och en flicka har tagit beslutet att bli frälst. Mamman berättar även för grannar och vänner och hon säger att en kvinna brukar bli så tagen att hon gråter när hon lyssnar.
            
                                                         Återberättande i grupp i Nia`a                                                 

                                                      Återberättande i grupp i Sheno

Fängelsegrupperna är också härliga. Det är ungefär 15 män och 15 kvinnor som lyssnar. Bland kvinnorna är det många unga tjejer och ingen av dem är frälst sedan tidigare, men de säger alla att de vill höra Guds ord.

De flesta i de här områdena som vi undevisar i är ortodoxt kristna sedan tidigare, de är ganska hårda i sina traditioner och tycker inte om evangeliskt kristna. Därför är det en utmaning för våra elever att våga berätta vidare berättelserna och det är inte heller lätt för människor att bli frälsta och börja gå till evangeliska kyrkor, många får utstå mycket från familjen och samhället om de ”byter tro”.

Under de här senaste månaderna har vi haft 2 olika killar som har jobbat med oss och rest runt. Nu har vi en kille som heter Samuel, precis som han i Jinka.  Han bor här i Addis, är egentligen veterinär men har tjänat ganska mycket i sin församling här. Det funkar ganska bra, han är duktig på att översätta till orominja, och det behövs verkligen, eftersom många av våra elever bara kan orominja, så i 5 av grupperna kör vi med översättning, vi undervisar på amarinja och han översätter till orominja. Vi delar även ut texter och bilder på både amarinja och orominja beroende på vilken version de vill ha. Samuel är fortfarande inne på sin testmånad med oss, så vi får se om vi fortsätter med honom, eller hur det blir framöver.
                             
               By med ortodox kyrka på toppen.                     

                                            Fanuel och Samuel blir bjudna på lunch i Nia`a.
          
Fanuel har fått hålla på en hel del med bilen också de senaste månaderna. Onsdagarna har ofta gått åt till att fixa den, den är visst rätt sliten efter 3 år på Omodalens vägar. Så Fanuel har haft bra nytta av sin bilmekaniker utbildning från Sverige och vi sparar en del pengar på att inte behöva lämna in den till verkstad. Förra veckan jobbade han med AC:n som plötsligt la av. När de öppnade upp den upptäckte de ett stort råttbo, råttorna i Jinka har visst bott där under året vi var i Sverige, och det som nu tillslut hade fått AC:n att lägga av var ett stort hönsben som fastnat i fläkten. Konstigt att vi kunnat använda AC:n överhuvudtaget de sista månaderna utan att upptäcka att luften troligen inte var så fräsch. J
                             
                                                           Öppning av AC- systemet                                                                                         
                                                                      Back in business.

Innan jag delar några böneämnen som avslutning vill jag berätta en nyhet för er som ännu inte hört den. Vi väntar nämnligen barn igen, jag är gravid nu i vecka 25. Det känns väldigt roligt och än så länge mår jag rätt bra och det går bra att jobba och resa runt ett tag till. Nu är det så att vår försäkring täcker hemresa för hela familjen och hela förlossningen i Sverige, så därför tänkte vi utnyttja detta och komma hem. Det känns ju ganska mycket säkrare att föda i Sverige, det finns ju inte så mycket god sjukvård att tillgå här om det skulle bli några komplikationer. Eftersom flygbolagen inte tillåter gravida i de 6 sista veckorna att flyga så kommer troligen jag och barna att åka till Sverige runt 20 juli och Fanuel  kommer kanske efter ett par veckor då han undervisat färdigt de första 30 berättelserna fram till Jesu död och uppståndelse. Förlossningen beräknas till 4 september, så om allt går väl till och vi mår bra, åker vi tillbaka till Etiopien i slutet på september eller början av oktober. Sedan tänkte vi att Fanuel får fortsätta med uppföljelse berättelserna från apostlagärningarna och framåt ett par månader i våra nuvarande grupper innan han startar nya grupper i slutet av året. Jag blir mammaledig ett tag framöver, i alla fall t.o.m. nästa vår, så vi får nog ha ett lite lugnare schema nästa omgång med grupper.
                

                           

Njuter i vår trädgård

Tack för ert stöd och era förböner, fortsätt gärna att be för Noahs skolgång, att han får känna att han kommer ikapp de andra eleverna så småningom i engelskakunskaper. Be även för mig och graviditeten att allt får gå bra tills vi kommer till Sverige och där också. Be även för Fanuel som har haft det ganska jobbigt med mycket migrän de senaste veckorna. När det gäller vårt arbete ber vi om fortsatt ledning när det gäller medarbetare, om att vi inte ska råka ut för några olyckor på de starkt trafikerade vägarna och att Gud ska vara med alla våra elever och fylla dem med sin Andes kraft, så att de fortsätter våga berätta för många och att många blir frälsta. Och för dem som blir frälsta att de blir bevarade och beskyddade från förföljelse.

fredag 16 mars 2018

Uppstart av ny missionsperiod

Nu har vi varit här i Etiopien i 2 månader och äntligen ska jag få till att berätta lite om hur vi har det. Det känns bra att vara tillbaka igen även om det har varit ett par omtumlande månader med mycket jobb att få till allt praktiskt och med att anpassa sig och försöka få igång en ny vardag här.

Bara några dagar efter att vi kom hit så började ju Noah skolan här. Han går i första klass på Svenska skolan. Men det enda som är svenskt med den nuförtiden är att rektorn är svensk och så finns det en svensk lärare som har svenskspråkundervisning en timme om dagen för de som har svenska som modersmål, vilket bara är ca 10 av 80 elever. De resterande lektionerna är på engelska och det är etiopiska lärare. Undervisningssättet skiljer sig en del från Sverige, det är längre dagar och mer sitta still och jobba, det i kombination med språket har gjort att det varit ganska tufft för Noah att anpassa sig. Vi får fortfarande kämpa rätt mycket med att få honom att vilja gå i skolan och jag är med honom ca 1 timme per dag på de svåraste lektionerna då han vill att jag ska översätta åt honom. Det bästa är i alla fall att han fått en privatlärare i engelska som hjälper honom enskilt på hans nivå 4 timmar i veckan, då han får gå ifrån klassen. Annars är rasterna toppen, de har en stor fin skolgård där de spelar fotboll varje rast, vilket Noah älskar.

Eftersom det blev så tufft i början med Noahs skolgång så funderade vi och höll på länge med att söka efter bostad. De bästa bostadsområdena där vi också kunde hitta billiga hus att hyra ligger i utkanten av Addis och ganska så fort hade vi preliminärt bestämt oss för ett hus som vi redan haft på gång medans vi var i Sverige. Problemet var bara att trafiken här i Addis är fruktansvärd och de skulle ta ca 1 och en halv timme för Noah att åka till skolan varje morgon. Det i kombination med att jag även behöver hjälpa Noah en del i skolan under dagarna gjorde att vi fortsatte söka efter något bättre bostadsalternativ närmare skolan. Till slut var det någon som tipsade oss om att fråga på Norska lutherska missionen, mitt emot skolan. Jag hade ingen aning om att de hade lägenheter till uthyrning men när jag gick dit så visade det sig att det fanns en lägenhet ledig och att de godkände oss eftersom vi är missionärer som bl.a. undervisar i Mekane Yesus kyrkan här i landet.

                              
                                                        Utsikt från vår lägenhet

Så nu bor vi här sedan en månad tillbaka och det är verkligen Gud som har försett oss med detta mirakel. Vi har 2 minuters gångväg till Noahs skola, vi har en stor trädgård med fotbollsplan, lekplats, studsmatta o.s.v. som vi delar med bland annat 4 andra barnfamiljer. Alla dessa familjer är blandfamiljer, alltså som oss, mellan Europa och Afrika, så alla 10 barn liknar Noah och de har verkligen blivit hans bästa vänner, de spelar fotboll och leker hela eftermiddagarna tillsammans. Även Nimo (Nehemja) älskar att vara ute i trädgården och leka. Detta är verkligen mer än vi kunnat önska eller drömma om, sådana här platser hittar man inte lätt i Addis Abeba, så tack för era förböner, ni som bett om en bra lösning för bostad åt oss.
       

      Lek i trädgården

Lägenheten är lite trång, det finns bara 2 små sovrum, men det kan hända att vi så småningom kan byta till en större lägenhet på gården när någon annan blir ledig. Den var redan möblerad när vi flyttade in men vi hade en massa möbler kvar i Jinka som vi var tvugna att hämta upp hit till Addis, så ett annat tacksägelseämne är att de har ett stort förråd på ”Svenska pingstmissionens gästhus” där vi nu fått packa in alla våra grejer. Fanuel var nere några dagar i Jinka där han ordnade med frakt av möblerna, hämtade vår bil som vi också förvarat där och träffade församlingsledarna i området. Tillsammans med Övik, Luleå och eventuellt med hjälp från några Second hand butiker kommer vi att bygga en ny kyrka i fängelset i Jinka så de samtalade om det.

Den här terminen ska vi börja undervisa i nordöstra Etiopien i ett område som heter ”Norra Shewa”. Det har varit lite trögt för oss de senaste veckorna att komma igång med undervisningen. Dels har det varit och är fortfarande oroligheter i landet och en del dagar stängs alla vägar av så att man inte kan resa runt. Detta har hindrat oss från att åka ut ur Addis. Sedan var det också så att ledaren för ”the Evangelical Church Fellowship” i Norra Shewa var upptagen några veckor och inte hade möjlighet att samla ihop till en ledarträff åt oss där så att vi kunde planera arbetet tillsammans med dem. Men så äntligen i måndags fick han till det och vi var där och träffade dem. De var väldigt possitiva och bad om ursäkt att de dragit ut på tiden. De hade redan tänkt ut 7 platser runt om i området där de föreslog att vi skulle börja undervisningen. Nästa vecka ska vi tillsammans med dem åka runt till dessa platser för att träffa församlingsledarna på varje ställe, informera, inspirera och planera hur vi ska lägga upp undervisningen på varje ställe. Vi kommer att åka till varje ställe en gång per vecka och undervisa, vissa dagar kommer vi hinna med 2 platser, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, men det blir också mycket restid emellan då platserna ligger med ca 1 timmes avstånd mellan varje och mellan 2-5 timmars resväg från Addis Abeba.

De senaste veckorna har vi även haft några möten på huvudkontoret för Hiwot Brehan kyrkan här i Addis. Hiwot Brehan är det samfund som startats av Svensk pingstmission här i landet. Vi har tillsammans med församlingen i Övik bestämt att under denna perioden arbeta som partners med Hiwot Brehan, för att känna att vi tillhör någonstans och för att det ska kännas lite tryggare för oss att stå under deras vingar. De var väldigt possitiva till samarbete. De jobbar nu bl.a. på att försöka hitta någon som de kan anställa åt oss för att åka runt med oss och undervisa. Annars kommer detta samarbete inte påverka och betyda någon stor skillnad för hur vi jobbar, vi kommer även i fortsättningen att undervisa kristna från alla församlingar, inte bara Hiwot Brehan.

Sedan ett par veckor har vi även anställt en tjej som jobbar hemma hos oss och hjälper oss med barnen och hushållet och det fungerar bra. Vi känner att det är ett bättre alternativ än att sätta Nimo i förskola redan nu. Det finns en förskola på svenska skolan men de tar inte in barn under 3 år.

Jag tänkte sluta med att dela några böneämnen. Be gärna för Noah, att han får trivas och att det ska börja gå lite lättare med skolan och språket. Be också att vi ska få en bra medarbetare som reser med oss runt. Be för det politiska läget, att det får vara lugnt och att vägarna får vara öppna så att vi kan resa runt. Och be för de platser där vi ska börja undervisa, om förberedda hjärtan, så att många kristna vill vara med och brinner för att berätta vidare berättelserna för folket i sitt område och att många får komma till tro.