Sidor

fredag 18 maj 2018

Igång med 8 nya grupper, familjenyhet m.m

Nu var det ett par månader sedan vi skrev och det har hänt ganska mycket här. Vi trivs fortsatt väldigt bra på vår gård och börjar få mer och mer kontakt med våra grannar och barnen leker väldigt bra tillsammans. De talar engelska med varandra så det hjälper även Noah mycket att utveckla sin engelska och han har blivit väldigt duktig på dessa månader. Även Nimo börjar plocka upp lite engelska från barnen på gården, men främst har han lärt sig en massa amarinja dels av alla som jobbar här på gården, men också från tjejen som jobbar hos oss och från Fanuels familj, som vi ju träffar en hel del. Nimo är ju så otroligt social av sig så han blir allas lilla favoritunge. Ett stort tacksägelseämne är även att vi ska få flytta in i en större lägenhet här på gården från 1 juli och det känns jättebra.
                                                   
Det går även bättre och bättre för Noah i skolan, han hänger med ganska mycket i det som sägs nu men tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt när han får skrivuppgifter på engelska, det är ju så svårt att stava på engelska, så därför vill han fortfarande att jag är med på en del av lektionerna när jag har möjlighet.

När det gäller jobbet så har vi nu verkligen kommit igång ordentligt. Ett underbart tacksägelseämne är att det politiska läget har helt lugnat ner sig sedan landet fick en ny premiärminister. Han kommer från Oromofolket, det folk som stod för de mesta av protesterna tidigare. När de nu fick en premiärminister som kom från deras eget folk slutade alla protester och oroligheter totalt. Det är jätteskönt för oss att nu kunna åka runt varje vecka utan att behöva oroa oss för att råka ut för något på vägarna, tidigare brändes t.o.m. bilar utmed vägarna, så det var inte roligt att ge sig ut då. Så Gud hör bön och vi kan nu arbeta helt fritt, som vi bett om.
            
                                                         Fanuel undervisar i Sirti

                                                         Hanna undervisar i Sirti

Vi har 8 grupper elever som vi undervisar varje vecka, jag och Fanuel åker varannan vecka. Det börjar på måndag eftermiddag med en grupp i ett samhälle som heter Chefe Donsa, ca 2 timmars bilresa från Addis. Sedan åker vi vidare till en stad som heter Sheno där vi undervisar på kvällen och så sover vi över där innan vi åker vidare till en liten liten by som heter Nia á, där vi undervisar på tisdag morgon.  Sedan åker vi hem igen, det tar ca 3 timmar att ta sig hem efter den turen. Sedan tar vi en ny tur på torsdag till Debre brehan, den största staden i området, ca 2 och en halv timmars resa från Addis där vi undervisar på torsdag kväll och sedan övernattar vi där. På fredag morgon har vi 2 grupper på fängelset i Debre brehan, först undervisar vi männen och senare kvinnorna. Sedan på fredag eftermiddag reser vi till ett litet samhälle som heter Mendida där vi undervisar på kvällen och sedan åker vi tillbaka till Debre brehan där vi övernattar igen. På lördag morgon åker vi tidigt vidare till ett litet samhälle som heter Sirti där vi undervisar på morgonen och sedan efter lunch tar vi oss tillbaka hem. Så ser vår vecka ut.
                
                                                         Vägen nerför bergen från Sirti      
                                               
                                                                 Amhara kille till häst

Det är verkligen roligt att vara igång med undervisningen, vi undervisar ju två berättelser per vecka och är nu framme vid berättelserna  11 och 12. De handlar om hur Israeliterna bryter budorden de just fått av Gud vid Sinai berg genom att tillbe guldkalven och sedan om hur Gud förbereder ett sätt för dem att bli förlåtna genom byggandet av Tabernaklet och instiftandet av syndoffer.  Vi har ca 350-400 elever totalt i dessa 8 grupper, störst är den i Sirti på ca 90 elever. De kommer gående från 6 olika byar varje lördagmorgon och gruppen växer från vecka till vecka allt eftersom ryktet om undervisningen sprids vidare i området.

Många av våra elever har också kommit igång och undervisar själva och vi får in rapporter  om att de totalt undervisar ungefär 600-800 andra varje vecka. Ett av vittnesbörden förra veckan fick vi av en mamma som tillsammans med sina tonåringar undervisar en hel grupp med ca 20, 11-13-åringar varje vecka. Dessa kommer från ofrälsta hem men berättar ändå berättelserna vidare för andra redan och en flicka har tagit beslutet att bli frälst. Mamman berättar även för grannar och vänner och hon säger att en kvinna brukar bli så tagen att hon gråter när hon lyssnar.
            
                                                         Återberättande i grupp i Nia`a                                                 

                                                      Återberättande i grupp i Sheno

Fängelsegrupperna är också härliga. Det är ungefär 15 män och 15 kvinnor som lyssnar. Bland kvinnorna är det många unga tjejer och ingen av dem är frälst sedan tidigare, men de säger alla att de vill höra Guds ord.

De flesta i de här områdena som vi undevisar i är ortodoxt kristna sedan tidigare, de är ganska hårda i sina traditioner och tycker inte om evangeliskt kristna. Därför är det en utmaning för våra elever att våga berätta vidare berättelserna och det är inte heller lätt för människor att bli frälsta och börja gå till evangeliska kyrkor, många får utstå mycket från familjen och samhället om de ”byter tro”.

Under de här senaste månaderna har vi haft 2 olika killar som har jobbat med oss och rest runt. Nu har vi en kille som heter Samuel, precis som han i Jinka.  Han bor här i Addis, är egentligen veterinär men har tjänat ganska mycket i sin församling här. Det funkar ganska bra, han är duktig på att översätta till orominja, och det behövs verkligen, eftersom många av våra elever bara kan orominja, så i 5 av grupperna kör vi med översättning, vi undervisar på amarinja och han översätter till orominja. Vi delar även ut texter och bilder på både amarinja och orominja beroende på vilken version de vill ha. Samuel är fortfarande inne på sin testmånad med oss, så vi får se om vi fortsätter med honom, eller hur det blir framöver.
                             
               By med ortodox kyrka på toppen.                     

                                            Fanuel och Samuel blir bjudna på lunch i Nia`a.
          
Fanuel har fått hålla på en hel del med bilen också de senaste månaderna. Onsdagarna har ofta gått åt till att fixa den, den är visst rätt sliten efter 3 år på Omodalens vägar. Så Fanuel har haft bra nytta av sin bilmekaniker utbildning från Sverige och vi sparar en del pengar på att inte behöva lämna in den till verkstad. Förra veckan jobbade han med AC:n som plötsligt la av. När de öppnade upp den upptäckte de ett stort råttbo, råttorna i Jinka har visst bott där under året vi var i Sverige, och det som nu tillslut hade fått AC:n att lägga av var ett stort hönsben som fastnat i fläkten. Konstigt att vi kunnat använda AC:n överhuvudtaget de sista månaderna utan att upptäcka att luften troligen inte var så fräsch. J
                             
                                                           Öppning av AC- systemet                                                                                         
                                                                      Back in business.

Innan jag delar några böneämnen som avslutning vill jag berätta en nyhet för er som ännu inte hört den. Vi väntar nämnligen barn igen, jag är gravid nu i vecka 25. Det känns väldigt roligt och än så länge mår jag rätt bra och det går bra att jobba och resa runt ett tag till. Nu är det så att vår försäkring täcker hemresa för hela familjen och hela förlossningen i Sverige, så därför tänkte vi utnyttja detta och komma hem. Det känns ju ganska mycket säkrare att föda i Sverige, det finns ju inte så mycket god sjukvård att tillgå här om det skulle bli några komplikationer. Eftersom flygbolagen inte tillåter gravida i de 6 sista veckorna att flyga så kommer troligen jag och barna att åka till Sverige runt 20 juli och Fanuel  kommer kanske efter ett par veckor då han undervisat färdigt de första 30 berättelserna fram till Jesu död och uppståndelse. Förlossningen beräknas till 4 september, så om allt går väl till och vi mår bra, åker vi tillbaka till Etiopien i slutet på september eller början av oktober. Sedan tänkte vi att Fanuel får fortsätta med uppföljelse berättelserna från apostlagärningarna och framåt ett par månader i våra nuvarande grupper innan han startar nya grupper i slutet av året. Jag blir mammaledig ett tag framöver, i alla fall t.o.m. nästa vår, så vi får nog ha ett lite lugnare schema nästa omgång med grupper.
                

                           

Njuter i vår trädgård

Tack för ert stöd och era förböner, fortsätt gärna att be för Noahs skolgång, att han får känna att han kommer ikapp de andra eleverna så småningom i engelskakunskaper. Be även för mig och graviditeten att allt får gå bra tills vi kommer till Sverige och där också. Be även för Fanuel som har haft det ganska jobbigt med mycket migrän de senaste veckorna. När det gäller vårt arbete ber vi om fortsatt ledning när det gäller medarbetare, om att vi inte ska råka ut för några olyckor på de starkt trafikerade vägarna och att Gud ska vara med alla våra elever och fylla dem med sin Andes kraft, så att de fortsätter våga berätta för många och att många blir frälsta. Och för dem som blir frälsta att de blir bevarade och beskyddade från förföljelse.

fredag 16 mars 2018

Uppstart av ny missionsperiod

Nu har vi varit här i Etiopien i 2 månader och äntligen ska jag få till att berätta lite om hur vi har det. Det känns bra att vara tillbaka igen även om det har varit ett par omtumlande månader med mycket jobb att få till allt praktiskt och med att anpassa sig och försöka få igång en ny vardag här.

Bara några dagar efter att vi kom hit så började ju Noah skolan här. Han går i första klass på Svenska skolan. Men det enda som är svenskt med den nuförtiden är att rektorn är svensk och så finns det en svensk lärare som har svenskspråkundervisning en timme om dagen för de som har svenska som modersmål, vilket bara är ca 10 av 80 elever. De resterande lektionerna är på engelska och det är etiopiska lärare. Undervisningssättet skiljer sig en del från Sverige, det är längre dagar och mer sitta still och jobba, det i kombination med språket har gjort att det varit ganska tufft för Noah att anpassa sig. Vi får fortfarande kämpa rätt mycket med att få honom att vilja gå i skolan och jag är med honom ca 1 timme per dag på de svåraste lektionerna då han vill att jag ska översätta åt honom. Det bästa är i alla fall att han fått en privatlärare i engelska som hjälper honom enskilt på hans nivå 4 timmar i veckan, då han får gå ifrån klassen. Annars är rasterna toppen, de har en stor fin skolgård där de spelar fotboll varje rast, vilket Noah älskar.

Eftersom det blev så tufft i början med Noahs skolgång så funderade vi och höll på länge med att söka efter bostad. De bästa bostadsområdena där vi också kunde hitta billiga hus att hyra ligger i utkanten av Addis och ganska så fort hade vi preliminärt bestämt oss för ett hus som vi redan haft på gång medans vi var i Sverige. Problemet var bara att trafiken här i Addis är fruktansvärd och de skulle ta ca 1 och en halv timme för Noah att åka till skolan varje morgon. Det i kombination med att jag även behöver hjälpa Noah en del i skolan under dagarna gjorde att vi fortsatte söka efter något bättre bostadsalternativ närmare skolan. Till slut var det någon som tipsade oss om att fråga på Norska lutherska missionen, mitt emot skolan. Jag hade ingen aning om att de hade lägenheter till uthyrning men när jag gick dit så visade det sig att det fanns en lägenhet ledig och att de godkände oss eftersom vi är missionärer som bl.a. undervisar i Mekane Yesus kyrkan här i landet.

                              
                                                        Utsikt från vår lägenhet

Så nu bor vi här sedan en månad tillbaka och det är verkligen Gud som har försett oss med detta mirakel. Vi har 2 minuters gångväg till Noahs skola, vi har en stor trädgård med fotbollsplan, lekplats, studsmatta o.s.v. som vi delar med bland annat 4 andra barnfamiljer. Alla dessa familjer är blandfamiljer, alltså som oss, mellan Europa och Afrika, så alla 10 barn liknar Noah och de har verkligen blivit hans bästa vänner, de spelar fotboll och leker hela eftermiddagarna tillsammans. Även Nimo (Nehemja) älskar att vara ute i trädgården och leka. Detta är verkligen mer än vi kunnat önska eller drömma om, sådana här platser hittar man inte lätt i Addis Abeba, så tack för era förböner, ni som bett om en bra lösning för bostad åt oss.
       

      Lek i trädgården

Lägenheten är lite trång, det finns bara 2 små sovrum, men det kan hända att vi så småningom kan byta till en större lägenhet på gården när någon annan blir ledig. Den var redan möblerad när vi flyttade in men vi hade en massa möbler kvar i Jinka som vi var tvugna att hämta upp hit till Addis, så ett annat tacksägelseämne är att de har ett stort förråd på ”Svenska pingstmissionens gästhus” där vi nu fått packa in alla våra grejer. Fanuel var nere några dagar i Jinka där han ordnade med frakt av möblerna, hämtade vår bil som vi också förvarat där och träffade församlingsledarna i området. Tillsammans med Övik, Luleå och eventuellt med hjälp från några Second hand butiker kommer vi att bygga en ny kyrka i fängelset i Jinka så de samtalade om det.

Den här terminen ska vi börja undervisa i nordöstra Etiopien i ett område som heter ”Norra Shewa”. Det har varit lite trögt för oss de senaste veckorna att komma igång med undervisningen. Dels har det varit och är fortfarande oroligheter i landet och en del dagar stängs alla vägar av så att man inte kan resa runt. Detta har hindrat oss från att åka ut ur Addis. Sedan var det också så att ledaren för ”the Evangelical Church Fellowship” i Norra Shewa var upptagen några veckor och inte hade möjlighet att samla ihop till en ledarträff åt oss där så att vi kunde planera arbetet tillsammans med dem. Men så äntligen i måndags fick han till det och vi var där och träffade dem. De var väldigt possitiva och bad om ursäkt att de dragit ut på tiden. De hade redan tänkt ut 7 platser runt om i området där de föreslog att vi skulle börja undervisningen. Nästa vecka ska vi tillsammans med dem åka runt till dessa platser för att träffa församlingsledarna på varje ställe, informera, inspirera och planera hur vi ska lägga upp undervisningen på varje ställe. Vi kommer att åka till varje ställe en gång per vecka och undervisa, vissa dagar kommer vi hinna med 2 platser, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, men det blir också mycket restid emellan då platserna ligger med ca 1 timmes avstånd mellan varje och mellan 2-5 timmars resväg från Addis Abeba.

De senaste veckorna har vi även haft några möten på huvudkontoret för Hiwot Brehan kyrkan här i Addis. Hiwot Brehan är det samfund som startats av Svensk pingstmission här i landet. Vi har tillsammans med församlingen i Övik bestämt att under denna perioden arbeta som partners med Hiwot Brehan, för att känna att vi tillhör någonstans och för att det ska kännas lite tryggare för oss att stå under deras vingar. De var väldigt possitiva till samarbete. De jobbar nu bl.a. på att försöka hitta någon som de kan anställa åt oss för att åka runt med oss och undervisa. Annars kommer detta samarbete inte påverka och betyda någon stor skillnad för hur vi jobbar, vi kommer även i fortsättningen att undervisa kristna från alla församlingar, inte bara Hiwot Brehan.

Sedan ett par veckor har vi även anställt en tjej som jobbar hemma hos oss och hjälper oss med barnen och hushållet och det fungerar bra. Vi känner att det är ett bättre alternativ än att sätta Nimo i förskola redan nu. Det finns en förskola på svenska skolan men de tar inte in barn under 3 år.

Jag tänkte sluta med att dela några böneämnen. Be gärna för Noah, att han får trivas och att det ska börja gå lite lättare med skolan och språket. Be också att vi ska få en bra medarbetare som reser med oss runt. Be för det politiska läget, att det får vara lugnt och att vägarna får vara öppna så att vi kan resa runt. Och be för de platser där vi ska börja undervisa, om förberedda hjärtan, så att många kristna vill vara med och brinner för att berätta vidare berättelserna för folket i sitt område och att många får komma till tro.


torsdag 2 februari 2017

Tillbaka i Sverige, återblick på tiden som varit

Det här är första gången jag skriver sedan vi lämnade Jinka för ett halvår sedan och flyttade tillbaka till Sverige för en tid. Det har hänt mycket i våra liv och jag har blivit väldigt upptagen av småbarnsförälderlivet igen, inser att jag hade glömt hur mycket kraft och tid det tar.

Vi lämnade ju Jinka i mitten av juli förra året efter några härliga examensmöten med de 6 grupper som vi undervisat under förra våren. Vi är speciellt glada för gänget i Omorate bland Dassanechfolket, 19 mil söder om Jinka. Av dem som examinerades var det många som kom från andra delar av Etiopien för att arbeta i det lilla samhället där, men många av dem brann verkligen för att nå Dassanechfolket och gick runt på sin fritid till de olika byarna i området för att berätta. Vi fick vid flera tillfällen följa med dem på  bybesök och evangeliet sprids nu för första gången bland dessa människor.

                                                    Examen i Omorate                                                           

                                                 Sista bybesöket hos Dassanechfolket   

Vi är också väldigt glada för gänget i Jinka, många av ungdomarna som var med där kommer från avlägsna byar och har bara flyttat in till Jinka för en tid för att gå gymnasiet där. Många av dem lämnade Jinka samtidigt som oss för att åka tillbaka till sina byar och berättade att nu skulle de använda sommarlovet till att berätta berättelser i sina hembyar. Vid examen i Jinka medverkade även ledarna för den evangeliska gemenskapen i hela södra Omodalen och de avtackade oss för den tid som vi tjänat tillsammans med dem. Det blev en fantastisk fest och vi upplevde mycket kärlek och tacksamhet från dem, vi fick med oss en massa fina gåvor från både elever och ledare.

                                           Pastor Saed, ledare för regionen, avtackar oss
                               
                                                  Våra examinerade elever i Jinka


Vi har nu blickat tillbaka och sammanfattat vår tid i södra Omodalen och kommit fram till att under dessa tre år har 1800 personer i 26 olika grupper gått igenom vår undervisning och examinerats. Platserna vi undervisat på är markerade med rött här nedan. Dessa har i sin tur berättat berättelser för ca 7000 andra under den tid de fick undervisningen och ca 2600 har blivit frälsta (hur många de nått senare vet vi inte).



Vi tackar Gud för den här perioden, han har verkligen varit trofast, öppnat dörrar för oss och fört oss samman med många brinnande människor. Han har också beskyddat oss på ett otroligt sätt dessa tre år från både sjukdomar och andra faror.

Så till vårt nästa stora tacksägelseämne. Vi var ju väldigt stressade över vår adoption när jag skrev i juni förra året. Domstolen skulle stänga 6 aug och vi skulle flytta till Sverige 1 sep. Vi flyttade till Addis i mitten på juli för att helt och hållet ägna oss åt adoptionen och i början var det trögt, vi fick inte loss det papper vi behövde. Men så en dag satte jag mej på kontoret och sa: ”nu går jag inte härifrån förrän ni har gett mig det”, och två timmar senare hade jag det i min hand och kunde gå till domstolen och boka tid. Så ca 10 dagar innan domstolen stängde fick vi en tid och den 26 juli blev så äntligen lilla Nehemja vår och vi fick åka och hämta honom på barnhemmet. Då var han 7 månader gammal och det var en fantastisk dag för oss alla 4. Nu den 25te december fyllde han ett år och han växer och mår gott.

                                                                1 års dagen

Den 29onde aug kom vi så till Sverige för att bo här en tid. Vi hade fått en lägenhet redan tidigare och den trivs vi nu i, Noah går i förskoleklass, Fanuel går en bilmekanikerutbildning i Umeå dit han pendlar med tåg, vilket är lite tufft han hinner inte vara hemma särskilt mycket, och jag är hemma med Nehemja. Nu när vi har hunnit landa här börjar vi fundera en del på framtiden. Vår plan är ju att flytta tillbaka till Addis i höst för att arbeta med storytelling främst i området runtomkring Addis, där det också finns många olika folk och stora behov. Jag kommer att berätta mer om detta så småningom.

Samuel, vår meddarbetare, fortsätter det här året arbetet i södra Omodalen, han undervisar nu på platser som vi tidigare inte hunnit med. Under hösten har han haft 3 grupper som han nu är inne på avslutningen tillsammans med, där han har ca 200 elever totalt. Tack till alla er som även nu fortsätter att stötta arbetet och fortsätt gärna att be även för Samuel med familj. Här nedan ser ni Samuels grupper i Benneta, Kako och Muti.




torsdag 30 juni 2016

Avslutning av arbetet m.m.

Hoppas att ni alla har en trevlig sommar hemma i Sverige. Här har vi det bra, det är mycket svalare här i Jinka nu än det varit tidigare i vår, just nu 23 grader och det regnar även då och då. Vi är nu inne i avslutningen av vårt arbete här i Jinka, 3 år har verkligen gått fort. Om 3 veckor flyttar vi härifrån. Det är lite vemodigt att lämna alla våra vänner, vårt hem som vi trivts så bra i och arbetet som gett oss så mycket mening och glädje dessa år. Men samtidigt har vi mycket att se fram emot och är redo att ta nästa steg i livet.
Vi är denna vecka inne på våra näst sista berättelser, berättelse 35-36. De är från apostlagärningarna och handlar om Paulus missionsresor och hans undervisning om församlingen m.m. Om två veckor har vi sedan examen i 6 av dessa våra grupper och sedan är det packning som gäller. Fanuel har även fått predika i flera av församlingarna i stan de senaste månaderna, jag har fått tacka nej till flera erbjudanden eftersom jag undervisar i fängelset på söndagförmiddagarna. 

Fanuel predikar i Mekane Yesus kyrkan i Jinka

Det var ju ganska kämpigt ett tag i fängelset, vi fick avbryta undervisningen flera gånger men nu har det blivit mycket bättre. Jag har nu en stadig grupp tjejer, ca 30st, som kommer varje gång och vi får hålla på tills det är klart varje vecka, men det är mycket oväsen som stör runt omkring så jag är alltid riktigt hes när jag åker därifrån. Det är iallafall väldigt roligt att undervisa där, i söndags berättade jag om Jesus möte med den samariska kvinnan, om hur han kommit för att befria henne från ett liv i synd och ge henne av livets vatten. Det strålade verkligen av glädje från ögonen på en del av dessa kvinnor när de hörde denna fantastiska berättelse.
Undervisning i Omorate

De senaste månaderna har vi varit tvugna att åka till Addis ett par vändor också för att jobba på vår adoptionsprocess. Vi har fortfarande inte fått det papper som vi behöver från Ministry of Children affairs. Vi har stått i kö hos dem sedan i slutet på mars, men de påstår forfarande att det inte är vår tur än. Vi har även fått jobba en hel del på att kompletera med en del dokument och stämplar på dokumenten som de krävt av oss. Nu misstänker vi att de vill försöka få oss att muta dem och det är därför de inte skrivit brevet än. Så fort vi fått deras brev kan vi gå till domstolen och få allt klart, men tyvärr stänger domstolen i 2 månader från 6 aug. Så vi behöver verkligen ett mirakel nu, så att vi får detta klart innan dess. Vi skulle verkligen vilja hinna hem till Noahs skolstart den 18 aug, och vi har även hyrt en lägenhet i Övik från 1 september. Vi kan dock inte flytta hem förrän allt är klart eftersom domstolsbeslutet här endast gäller i Sverige om vi är bosatta här när det tas.
Vår lille pojke mår dock under omständigheterna bra, han är nu 6 månader gammal, och riktigt go och glad. Han hade en kämpig start i livet på barnhemmet men sedan ett par månader tillbaka har vi fått anställa 2 tjejer som bara tar hand om honom och sedan han fick den extra omsorgen har han verkligen förändrats, börjat äta bättre och växt ordentligt. Vi hälsar på honom så ofta vi kan när vi är i Addis, men längtar naturligtvis till den dagen vi får ta med honom hem.
Besök i en Dassanech by
Med några Benna kvinnor

När vi varit i Addis har vår medarbetare Samuel tagit hand om undervisningen här, och det gör han riktigt bra. Vi håller nu på och arbeta fram ett förslag på hur Samuel också kan fortsätta arbetet här i Omodalen i alla fall under 1 år framöver. Planen vi jobbar på är att han kommer undervisa i en del av de byar som vi inte hunnit undervisa i under dessa åren. Under 1 år kommer han hinna täcka upp ca 10 olika platser, inom 5 av de olika folkgrupperna i området, vi hoppas och tror på ett väldigt fruktfullt arbete även det kommande året på detta sätt.

Samuel

Vår längtan och vision är att komma tillbaka hit till Etiopien under hösten 2017 för ett nytt projekt. Vi kommer då att vara bosatta i Addis eftersom Noah behöver kunna gå i svenska skolan (eller eventuellt någon annan internationell skola) där. Men vi kommer att fortsätta arbetet ungefär på samma sätt på landsbyggden runt omkring Addis och eventuellt i något område lite längre ifrån Addis. Vi kommer att skriva mer om detta framöver. Alla våra möbler och även bilen kommer vi därför att lämna här i Jinka, vi kommer att få hyra ett rum och en garageplats i en av kyrkorna här tills vi kommer tillbaka.
 
Noahs 6 års-dag

Tack för era förböner, be speciellt för adoptionen, för vår flytt till Sverige med allt vad det innebär i omställningar för hela familjen, och för Samuel och hans fortsatta arbete här i området.

onsdag 20 april 2016

Besök från Sverige o.s.v.

Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist igen, vi har några intensiva månader bakom oss. I slutet på mars fick vi besök i 11 dagar av 14 svenskar. Det var våra pastorer Stefan och Helena tillsammans med 5 andra vuxna och 5 barn från Övik, och så var det pastor David från Luleå och Christine Nyman från Avesta. Det var fantastiskt roligt att ha dem här, vi har aldrig haft någon grupp från våra understödjande församlingar som hälsat på oss tidigare. Jag hoppas att det blir fler gånger. 


Gruppen fick följa med oss på en hel del äventyr runt om i området. Vi tog med dem till 5 av de grupper som vi undervisar i nu, bl.a. till Omorate, dit det tog 4 timmar med buss. I 40 graders värme fick de där även följa med ut till 2 av de byar som våra elever i sin tur undervisar i och möta det speciella Dasanech folket som bor där. Ett annat möte som verkligen berörde dem var när vi tog med dem till fängelset där de fick möta männen som vi undervisat förra året, deras vittnesbörd och lovsång är verkligen berörande. Alla fångarna kommer snart förflyttas till ett nytt fängelseområde och för att dessa frälsta ska kunna fortsätta ha möten måste de bygga en ny kyrka där. Svenskarna åkte hem med längtan och visionen att kunna hjälpa till med detta kyrkbygge framöver.


Den söndag förmiddagen som de var här tog vi dem till Damiker, där vi hade examensgudstjänst för våra tidigare elever. Bussen körde fast i sand en gång på vägen dit och sista biten fick vi åka på bilflak för att kunna ta oss ända fram. Där var det 42 grader, ganska påfrestande för oss alla, men vilken uppslutning, ca 500 människor hade kommit dit från många olika platser för att vara med och vi hade ett härligt möte där David predikade och Stefan delade ut diplom till våra elever. Det var även många som blev frälsta den dagen. Efter mötet promenerade vi i hettan och sanden upp på en kulle för att hälsa på en familj. Församlingen i Övik har stöttat församlingarna där i Maaleområdet i ett projekt där de gett getter, 2 per familj, till 22 fattiga familjer. Detta var en av dessa familjer, det var väldigt roligt för oss alla att möta dem. Visionen är att fortsätta med detta projekt och om det är fler av er församlingar som vill vara med skulle det vara jätteroligt.




Det var en stor välsignelse för oss att ha dessa besökare här, vi har försökt att berätta så många gånger via mail och när vi varit hemma om hur vi har det men att nu ha en så stor grupp vänner som varit här och upplevt och sett med egna ögon och som nu kan förstå oss på ett helt annat sätt, det känns väldigt gott. Noah hade också väldigt roliga dagar tillsammans med alla barnen.

Innan Damiker hade vi examen i de andra grupperna som vi haft under hösten också, det var också jättehärliga utomhusmöten med mycket folk. Här nedan gruppen i Kure och gruppen i Lemmo.



Nu är vi alltså igång med nya grupper, totalt 7, och i de flesta har vi nu hunnit fram till Nya Testamentet, jag undervisade om Jesu födelse förra veckan och denna veckan undervisar Fanuel om bl.a. när Johannes säger om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.” och om Jesu dop, frestelse och mötet med Nikodemus. Vi har 2 grupper i Jinka det här året, en av dem på 180 elever, ett härligt gäng med många ungdomar och där många av Jinkas församlingsledare är med också. Sedan har vi 2 grupper bland Bennafolket, en liten grupp i Gurma och en störra i Goldia, en mindre grupp i Turmi bland Hamerfolket och en lite större i Omorate bland Dassanech, totalt är det ca 500 st. Eleverna i Omorate är speciellt duktiga på att berätta vidare och undervisar i många småbyar i området.

                                             Jag undervisar om Abraham och Isak i Omorate   
       
                                               Några av dem som våra elever undervisar

Sedan har jag också en grupp bland tjejerna på Jinkas fängelse, många av tjejerna där har en längtan att få lyssna men fängelseledningen tvingar dem att jobba hela dagarna. För att hitta en ledig stund har jag börjat undervisa dem på söndagförmiddagar men även då har de flera gånger blivit utkörda för att jobba mitt under undervisningen. Det är verkligen en kamp där, vi hoppas att jag hinner undervisa färdigt alla berättelser där innan vi åker till Sverige.

Många kanske undrar hur det gått för oss med adoptionen. Processen går framåt men inte lika fort som vi hoppats, nu väntar vi på ett papper från ett kontor. Alla anställda där är på utbildning fram till i början på maj, så det är bara att vänta tills de är tillbaka och kan ta tag i vårt ärende. Det kanske tar 2-3 månader till innan vi får hämta hem vår lilla pojke. Han blir nu snart 4 månader gammal. Vi är glada att vi har möjligheten att hälsa på honom i alla fall, även om det inte blir så ofta.

lördag 30 januari 2016

Jul i Sverige, avslut av grupper, vittnesbörd m.m.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här. Tiden har gått så väldigt fort de senaste månaderna. Vi, hela familjen, åkte till Sverige ett par veckor över jul och nyår och det var jätteroligt för oss att få fira med familjen där den här gången, de två senaste svenska jularna och vintrarna har vi ju missat. Det enda vi mer kunnat önska oss var att få se lite mer snö, snön i Övik kom först ordentligt den dagen vi åkte tillbaka hit. Men Noah fick i alla fall tillfälle att åka skridskor för första gången. Efter att vi kommit tillbaka till Etiopien firade vi jul igen, den Etiopiska, som firas den 7:de januari, med Fanuels familj i Addis Ababa.


Nu är vi tillbaka i Jinka igen sedan ett par veckor och är igång med arbete och allt igen. Under hösten har vi ju haft 5 grupper igång och för 4 av dessa tog vi jullov i 4 veckor. Den 5:te gruppen i Damiker låg 4 veckor efter de andra i undervisningen så den gruppen undervisade vår medarbetare Samuel i kapp under tiden vi var borta. Innan jullovet hade vi kommit fram till berättelse 30, vilken är den sista i vår huvuddel av undervisningen. Då hade vi undervisat om Jesu död och uppståndelse och även tittat tillbaka på Gamla Testamentets berättelser och sett hur Jesus uppfyllde bilderna från GT genom sin död och uppståndelse. Nu efter jullovet har vi fortsatt med de 8 berättelserna vi har från Apostlagärningarna och breven, för 4 av dessa grupper. Huvuddelen, till berättelse 30, har ju som syfte att leda människor fram till frälsning medans dessa 8 berättelser är uppföljelse undervisning för nyfrälsta. Den här veckan handlar våra berättelser om bl.a. Stefanus, Paulus omvändelse och Petrus och Cornelius.

                                      
På väg till Damiker    
Det var väldigt roligt att höra responsen från våra elever efter de 30 första berättelserna. Som jag berättat tidigare är det väldigt många i våra grupper som varit med i församlingarna länge men som ändå aldrig riktigt förstått att man blir frälst bara genom att tro på att Jesus dött för våra synder. Många har levt med föreställningen att kristen är man om man slutat synda, bytt bort de gamla traditionerna och sederna som de olika folkgrupperna här praktiserar och istället börjat gå till kyrkan och bete sig som en kristen. Genom att upprepa sanningarna om frälsning om och om igen genom vår undervisning har vi nu fått leda många av dem till en helt ny övertygelse om frälsning genom tro på Jesus. En kille sa så här efter sista berättelsen; ”Jag har kallat mej kristen länge men först nu förstår jag vad det innebär att bli frälst. Nu tror jag att Jesus dog för min synd och idag tar jag emot honom i mitt liv.”

Gruppen i Erbore avslutade vi efter berättelse nummer 30 och i söndags var vi där och hade examen. Det var 41 grader i skuggan och vi var tvugna att sitta utanför kyrkan under ett träd för att klara värmen. Det var 30 stycken som examinerades. Jag (Hanna) tog tillfället igen att predika om frälsning endast genom tro på Jesus, vi kan bara lämna synden med den Helige Andes hjälp efter att vi blivit frälsta, det är inget vi kan göra i vår egen kraft eller för att bli frälsta. Samtidigt blir vi aldrig perfekta så länge vi lever här och det finns förlåtelse för oss även när vi syndar efter att vi blivit frälsta. Jag tog bilden på Petrus som exempel. ”Petrus hade vandrat med Jesus länge och var hans bästa vän men förnekade att han ens kände Jesus 3 gånger när Jesus hade arresterats. Efter att Jesus uppstått mötte han Petrus på stranden en morgon och hade ett samtal med honom. Jesus nämnde aldrig Petrus synd, det enda han ville veta var om Petrus fortfarande älskade honom. 3 gånger, lika många gånger som han hade förnekat Jesus, fick han nu säga att han älskade Jesus. Jesus förlät och upprättade honom och gav honom t.o.m. uppdraget att leda församlingen den morgonen.” Så länge vi fortsätter leva i kärlek till Jesus och tror på hans död för våra synder finns det ständigt en öppen famn att komma tillbaka till, när vi faller reser han oss upp. Flera vittnade under gudstjänsten om hur de nu funnit sanningen i tron på Jesus och även fått ett helt nytt sätt att dela evangeliet med sina vänner på genom denna undervisningen.



I de 4 grupper vi fortfarande undervisar i nu har vi ca 400 elever och de berättar i sin tur för ca 1600 andra varje vecka. Gruppen i Lemo är den största på 180 elever, de är nog också de som är duktigast på att berätta vidare berättelserna för andra. En av killarna där vittnade för en sjuk kvinna, som tidigare försökt bli helad av häxdoktorn i byn. Hon hade fått ett halsband som hon skulle bära som skulle hela henne, men än hade hon inte blivit frisk. När den kristne killen vittnade och bad för henne blev hon däremot frisk och frälst. De gick sedan tillsammans till häxdoktorn som blev så förundrad över miraklet att han också blev frälst.

                                                Gruppen i Lemo


Under de kommande veckorna kommer vi att avsluta dessa grupper, ha examensmöten och samtidigt försöka komma igång med nya grupper. Det blir den sista omgången grupper vi kommer att ha här i Omodalen eftersom vi åker tillbaka till Sverige i slutet av augusti. Vi försöker bl.a. komma igång med en grupp för kvinnorna på fängelset, det har vi ju inte lyckats få tillstånd till tidigare. Vi hoppas att det går igenom den här gången.



Den här våren har vi också flera andra roliga saker att se fram emot. Dels kommer det ett gäng från Sverige och hälsar på under påsk, det är 14 anmälda till den resan, 9 vuxna och 5 barn, de flesta från församlingen i Övik men även ett par stycken från 2 av de andra församlingarna som stöttar oss. Vi ser verkligen fram emot det, det ska bli jätteroligt. Det andra vi ser fram emot är att vi förhoppningsvis kommer att få en liten pojke till i vår familj. Vi har under en tid hållit på med att få till en adoption och nu för några veckor sedan fick vi träffa en aldeles nyfödd liten pojke på ett barnhem i Addis Abeba, som troligen kommer att bli vår. Enligt reglerna måste vi nu vänta ett par månader till innan vi kan fortsätta med domstolsprocessen, men sedan hoppas vi att det bara tar några veckor till innan vi kan få hämta hem honom. Det är naturligtvis jättestort och väldigt spännande för oss som familj. Hoppas kunna presentera honom för er nästa gång jag skriver.

söndag 1 november 2015

Besök, vandringar, flodäventyr m.m.

Nu är det ett par månader sedan jag skrev senast och det har hänt mycket. Då berättade jag om hur vi just kommit igång med nya grupper men nu har vi redan kommit igenom halva undervisningen i dessa grupper. Vi är färdiga med de 15 berättelserna från Gamla Testamentet och har kommit igång med Nya Testamentet, denna vecka har vi berättat berättelse 17 och 18 som handlar bl.a. om hur Johannes döparen säger om Jesus ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Det är en höjdpunkt i vår undervisning då vi ser tillbaka på alla berättelser om lamm från Gamla testamentet, lammet som dog i stället för Isak, lammen som dog istället för Israelernas förstfödda i Egypten och lammen som offrades i Tabernaklet. Lammen i det gamla förbundet kunde aldrig ta bort synder bara täcka över dem, men nu har den efterlängtade frälsaren, Guds lamm, kommit och han kan för evigt ta bort all världens synd. Halleluja!

                                                        Gruppen i Damiker   
                                             Drama om Abraham och Isak i Lemmo

De här 2 månaderna har vi haft förmånen och glädjen att ha många gäster hos oss, först var det Maine Svensson från missionsrådet i Övik som var här 10 dagar och sedan har vi haft ett team på 10 personer från UMU i London här i 3 veckor och de har alla förundrats över våra elevers glädje och hur aktivt de hänger med i berättelserna och återberättar dem. Denna hösten undervisar vi i 5 grupper varje vecka och det är verkligen fantastiskt roligt att undervisa i alla dessa grupper för våra elever är så på hugget, de lyssnar intensivt, svarar på frågor, kommer med glada utrop o.s.v.

En annan grej som förundrat våra gäster har varit vägarna och alla utmaningar som möter oss för att ta oss ut till de olika platserna vi undervisar på. På onsdagarna åker vi till Damiker, ett ställe som det knappt finns någon väg till, man får gissa sig fram mellan träd och buskar och över floder i nästan en timme innan man tillslut kommer fram, och till Lemmo som vi undervisar i på fredagar får man nästan klättra nerför ett berg med bilen på smala slingriga sandvägar och även där köra igenom ett par floder innan man kommer fram.

                                                              Vägen till Damiker     
                                                                
                                                                  Vägen till Lemmo

Dessutom har regnperioden, som egentligen brukar vara i juni-augusti, behagat att komma mycket senare i år och är nu i full gång så den senaste veckan har varit mer utmanande än vanligt. Förra onsdagen fick vi med vår bil dra upp en lastbil ur lera för att ens kunna ta oss förbi själva och blev därför en timme sena till undervisningen, och igår när Fanuel körde ner i en av floderna var det mycket djupare än vad han räknat med och det blev en ganska obehaglig upplevelse för honom och resten av gästerna i bilen när han körde fast och bilen började fyllas med vatten. Med Guds och en hel hop puttande killars hjälp, lyckades han ändå backa upp ur floden igen och sedan skjutsade en större lastbil hela gänget över floden och så fick de åka motorcyklar de sista 20 kilometerna. Tårarna rann på en av våra argentinska vänner från UMU när han fick se våra 200 elever som, fast Fanuel och de andra kom fram aldeles för sent, ändå satt och väntade, han hade aldrig sett en sånn hunger efter Guds ord och undervisning som här. Och visst är det så, det är alla de väntande glada ansiktena som driver oss att aldrig ge upp och alltid, trots alla omständigheter, på nått sätt ändå ta oss till dem varje vecka. Vi inser vad otroligt priviligierade vi är att få undervisa dessa människor.

När Maine var här, åkte vi en söndag ut till en by där några av våra elever från i våras i sin tur undervisat en grupp ungdomar och nu ville de att vi skulle vara med på deras examen för dessa. Vi fick oss en otrolig promenad på toppen av bergen med otrolig utsikt och det var jätteroligt att även denna gång få möta en ny församling och se att undervisningen sprider sig vidare.



Även med UMU:arna åkte vi ut 2 helger och tältade i byar vi inte varit förrut. Vi fick vara med och medverka i församlingarna på dessa ställen under söndagarna och det var verkligen roligt, på båda ställena hade de tidigare aldrig haft utländska gäster på besök. Första helgen regnade det ordentligt och vi låg dyngsura i våra tält, andra helgen hade vi lärt av vårt misstag och satte upp tältet inne i kyrkan istället, där var det torrt men vi fick ligga och lyssna på råttorna som sprang runt hela natten istället. Det andra stället ligger högt upp på ett berg och vi fick gå brant uppför i 1 ½ timme för att ta oss dit, men det var ett underbart ställe med fantastisk utsikt över Jinka och stora fält med grönsaker som jag aldrig sett förr, stora vitkålsfält och enorma rödbetor. Det är verkligen skiftande klimat och landskap här i Omo-dalen.

                                          Med Fanuels 2 bröder och svägerska från UMU                                    

                                                        Grillning med gänget från UMU


Vi har verkligen haft roliga månader med alla gäster som varit här, det är ju inte så ofta annars som vi får besök. Till påsklovet nästa år kommer Pingstkyrkan i Övik ordna en resa hit till oss, för alla som vill följa med, det kommer snart ut mer detaljerad information men jag uppmuntrar er redan nu att fundera på om ni inte vill komma med, det skulle vara så roligt om det blir ett riktigt gäng som kommer.