Sidor

lördag 7 oktober 2023

Hoppas att ni alla mår bra! Vi har det bra här i Etiopien. Äntligen är den, för i år, extremt långa regnperioden över och vi börjar få det varmare och ljusare igen, det gillar jag. 

Vi är igång med höstterminen ordentligt och har startat upp 7 nya grupper, 5 i området runt staden Ambo, 12 mil väster om Addis och 2 i staden Debre Zeit, 5 mil öster om Addis. Vi har fått en väldigt stor uppslutning av elever den här gången, i flera av grupperna är det runt 300 elever och totalt är det över 1300 elever. Det känns otroligt roligt och inspirerande. I år firar vi att det är 20 år sedan vi startade upp storytelling här i Etiopien och det passar bra att få fira med några av de största grupperna vi någonsin haft. Här nedan är bilder från 2 av dessa grupper.


Fredag förmiddag, 300 samlade i Guder

Lördag förmiddag, 160 samlade i Debre Zeit

Denna vecka har vi undervisat om syndafallet och Guds löfte om en kommande frälsare som ska besegra den onde, sätta människan fri från synd och död och föra oss tillbaka till samma underbara relation med Gud som Adam och Eva hade från början i Edens lustgård. 


Det var ju länge sedan jag skrev till er så jag tänkte hoppa tillbaka i tiden och berätta lite om när vi avslutade våra tidigare grupper i början på sommaren. Vi hade ju undervisat sedan december på 9 olika platser och i juni hade vi examen för alla dessa och det var totalt drygt 400 elever som examinerades. Nedan ser ni 3 av dessa grupper som fått diplom.





Här kommer vittnesbörd från några av dessa elever.



Det här är Kokeb, hon har alltid haft en längtan att dela evangeliet och nu berättar hon dessa berättelser för flera grupper av ofrälsta. På ett ställe har hon fått se 25 personer komma till tro.


Det här är Almaz, varje fredag förmiddag samlar hon sina arbetskamrater, 20 stycken som inte är kristna och berättar berättelser för dem. Hon ser nu hur de mer och mer förstår evangeliet.



Det här är Wakuma som komer från en avlägsen by, där undervisar han 150 i sin församling och 50 ofrälsta av vilka 3 personer redan kommit till tro. 



Det här är Mulualem, hon är domare i sin stad. Hon berättar för sina arbetskamrater och för sina grannar hemma. Hon har bett med en av sina grannar till befrielse från onda andar.

Förra gången skrev jag och bad om förbön, bl.a. för att vi skulle hitta en förskola för Amos, som nu är 5 år. Vi har nu hittat en liten förskola som han gått i en månad och det fungerar bra, så det tackar vi Gud för. Nehemja går i 2an på sin tidigare internationella skola och Noah går i 7an på Sofia Distans, svensk skola på internet.

Fortsätt gärna be för fred i landet då det fortfarande blossar upp oroligheter på en del ställen nu och då. Be om beskydd på alla våra vägar och att vårt arbete får bära frukt så att många människor får lära känna Jesus. Be om Guds ledning för framtiden, sista juni nästa år är denna missionsperiod slut och vi flyttar hem till Sverige i alla fall för ett tag. 


Tack för ert stöd och era förböner!










torsdag 20 april 2023

Nyhetsbrev, 20 april 2023

Hoppas att ni alla mår bra! Vi har det bra här i Etiopien. Vi har just i helgen firat den etiopiska påsken som är en vecka efter den svenska och den här veckan har barnen påsklov. Jag hjälper ju Noah mycket med skolan eftersom han läser hemma på distans, men nu har vi några dagar ledigt och jag fick lite tid att sätta mig ner och skriva här. 

Påsken firade vi hemma hos Fanuels föräldrar med flera av syskonen och barnens kusiner, det var typiskt Etiopiskt med massor av kycklingsås och nyslaktat får. De har just fått klart sitt hus som de byggt på i många år och det har blivit så fint där nu. 



Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. I januari hade vi besök av mina föräldrar under ett par veckor och det var jätteroligt och nu till helgen kommer Frasse och Lotta från Övik och hälsar på oss några dagar, de kommer sedan att åka ner till invigningen av den nya Hiwot Brahan kyrkan i Awassa. När det gäller arbetet så avslutade vi i november våra grupper på de 9 platser som vi undervisat i sedan förra våren, sedan under december förberedde vi för en ny omgång och i början av januari startade vi upp undervisning på 9 nya platser. Vid nyår skickade jag ju också en film som jag gjort från våra tidigare grupper i slutet på hösten, hoppas ni hade möjlighet att titta på den, det ger ju lite mer med film än att bara läsa om arbetet. Den ligger som en länk i min förra post.

Nu är vi alltså i nya områden och arbetar, förra omgången var vi sydöst om Addis och nu är vi sydväst om Addis, i och omkring staden Woliso. Där har vi grupper i 3 mindre byar utmed stora vägen, en grupp i staden Woliso för dem som bor där, en grupp i fängelset i Woliso och en grupp för evangelister från olika småbyar runt om Woliso. Dessa evangelister promenerar i flera timmar för att komma in till stan och få undervisningen och de är också de som är mest effektiva och samlar stora grupper i byarna som de i sin tur undervisar. Sedan har vi också 3 grupper i byar på vägen till Modjo, österut från Addis. På kartan nedan kan ni se var vi har våra 9 grupper, de är de svarta prickarna. 

Den här veckan har vi kommit fram till berättelserna 25-26 som handlar om Jesu död och uppståndelse, vilket ju passar perfekt in när vi just firat påsk. Berättelse 25 startar med att förklara att samma morgon som varje judisk familj slaktade påskalammet, för att minnas hur de första påskalammen dog istället för deras förstfödda söner i Egypten och hur Gud befriade dem från slaveriet, så hängde Jesus, Guds lamm, på korset för att dö istället för oss, befria oss och ge oss evigt liv. Här i Etiopien har man ju traditionen att slakta ett lamm eller får varje påsk, så det blir ju ganska tydligt här. 

Vi har totalt ungefär 400 elever i dessa 9 grupper. Det är en blandning av män och kvinnor, unga och gamla. När min pappa var med mig ut till 3 av dessa grupper så förundrades han över hur många ungdomar vi undervisar. Församlingarna är fulla av ungdomar här i Etiopien, det ger verkligen hopp om framtiden här och det känns ju väldigt gott att få ge dessa en stark grund av Bibelundervisning att stå på. 



Våra elever är en brokig skara och de ger många olika vittnesbörd om hur de använder undervisningen och berättar vidare. Ett par äldre män i en församling har satt upp stora högtalare utanför kyrkan och berättar berättelserna för hela kvarteret och når flera hundra människor varje vecka (skulle troligen inte funka så bra i Sverige men här är det ok). En pastor har blivit så inspirerad att han gjort om sina söndagförmiddags predikningar till att bara vara storytelling och berättar på så sätt för hela sin församling på flera hundra personer. En annan ung energisk tjej, som aldrig missar ett enda undervisningstillfälle och alltid är först att svara på alla frågor, berättar för sin ofrälsta man som nu är på väg att komma till tro. Det är så ljuvligt att se henne och man förstår att detta betyder så otroligt mycket för henne. 


En annan tjej, (hon på bilden ovan) sitter alltid längst fram och har heller aldrig missat något möte, hon berättar för sina ofrälsta föräldrar och syskon och även dessa älskar berättelserna. Hennes lillebror som är i 11 årsåldern (han på bilden ovan) sitter också alltid längst fram och vill alltid ställa sig upp och återberätta berättelsen för gruppen (han får det ibland, men vi måste ju ge tillfälle till andra också). Han berättar i alla fall för flera av sina kompisar i skolan på rasterna. Sedan har vi flera som jobbar i organisationen Compassion och möter många barn och ungdomar från ofrälsta hem i dessa sammanhang och berättar berättelserna för dem. 

Dessa killar promenerar 3 timmar hit och 3 timmar hem varje lördag för att vara med på vår undervisning och har nu börjat undervisa ca 20 personer i sin hemby. 

Vi tackar Gud för alla våra elever och allt Gud gör genom dem. Ett annat tacksägelseämne vi har är att vi har inte råkat ut för oroligheter den här omgången utan det har varit lugnt hittills i dessa områden som vi undervisar i. Under hösten fick vi ju ställa in en del möten o.s.v. på grund av oroligheter och vi var oroliga för hur det skulle bli den här omgången. Men tack och lov så har det lugnat sig i Oromo-områdena runt om Addis nu. Tyvärr har det nu blivit mer oroligt i norra Etiopien i Amhara-områdena, men det är inget som berör vårt arbete. 

I sommar åker vi mest troligt till Sverige några veckor när vi undervisat färdigt i dessa grupper och när barnen fått sommarlov i slutet på juni. Sedan i början på hösten kör vi igång med nya grupper igen, vi har ju ett år kvar på denna missionsperioden som vi avslutar sista juni nästa år och förhoppningsvis hinner vi igenom 2 omgångar av undervisning till tills dess. 

Om jag ska nämna några böneämnen så får ni ju självklart fortsätta be för arbetet, för våra elever och för människors frälsning och även om lugn och ro i landet. Vi funderar mycket kring om vi ska låta Amos börja någon förskola här till hösten, han blir ju 5 år i augusti, men det är så hemskt dyrt här med skola och pingsts skolkassa betalar inte förrän barnen blir 6, så det är också ett böneämne ni kan ta med, hur vi ska göra med det. Sedan funderar vi också på framtiden, hur vi ska göra efter denna missionperioden, och ber om Guds ledning i det. 

Här försöker storebror Nimo att lära lillebror Amos att skriva. 

Tack för ert stöd och era förböner! Guds välsignelse! 


Följ med oss under en vecka med storytelling i Etiopien

Klicka på denna länken för att få se en film om vårt arbete! 

https://youtu.be/L3omkVTVOxE

Nyhetshälsning okt 2022

Hoppas ni alla mår bra. Vi mår bra förutom att vi haft en massa förkylningar som avlöst varandra under de senaste månaderna. Sedan jag skrev sist har ju barnen haft sommarlov och vi tog också en paus i vårt arbete några veckor under sommaren. Det är ju regnperiod på sommaren här och efter att regnen kommit igång ordentligt i juli var det svårt att ta sig till alla platser p.g.a. leriga vägar och då var det lämpligt att ta en paus. Vi åkte till Sverige några veckor och det var väldigt roligt, skönt att komma bort från regnen och till sommaren i Sverige. Min lillasyster gifte sig så vi var på deras jättefina bröllop och förutom det var också Fanuel och Noah i London och hälsade på Fanuels bröder med familjer som bor där. 

Nu är höstterminen igång för fullt, Noah har börjat 6an på en svensk distansskola, Sofia distans, för utlandssvenskar. All undervisning sker via internet och det kräver en hel del disciplin och hjälp från mej, men det går bra för honom, och än så länge känns det som en bra lösning för honom. Vi har ju haft lite jobbigt med hans skolgång under många år, så det känns skönt att ha fått till något som fungerar nu. Nimo har börjat 1an på den internationella skolan han började på här förra året och det går också bra.


De svarta prickarna på kartan visar platserna vi har grupper i nu, i Ziway har vi två grupper, en i kyrkan och en på fängelset. Ziway ligger 16 mil från Addis Abeba.

Vi har nu kommit till slutet av undervisningen i de 9 grupper som vi började med i april. Det har varit både en rolig och utmanande omgång undervisning det här. I våras hade vi mer än 1000 elever totalt i våra grupper men under regnperioden och sommaruppehållet tappade vi en del av dem. September är också en besvärlig månad att jobba i Etiopien på eftersom det är så många helgdagar, flera gånger har vi fått ställa in möten och det har varit lite svårt att få igång allt igen och få alla elever att komma tillbaka.

En annan utmaning har varit oroligheter p.g.a. en rebellgrupp som härjar i byarna. Vi har kunnat fortsätta åka till de byar och samhällen som ligger utmed de stora landsvägarna för dit kommer inte rebellerna men 2 av våra grupper ligger i mer avlägsna byar och dit har vi inte kunnat fortsätta åka med bilen sedan i början av sommaren. Vår medarbetare Teshale, som talar språket i området, har ändå vågat fortsätta åka till dessa ställen varje vecka med motorcykel, men denna vecka fick han snabbt vända tillbaka då han nästan hamnade mitt i stridigheter. För ett par veckor sedan nåddes vi också av de fruktansvärda nyheterna att en av våra elever, en pappa till fyra barn, blivit ihjälskjuten av rebellerna när han vägrade hjälpa dem. Oroligheterna leder även till många andra problem för folket i byarna, skolor och kliniker fungerar inte som de ska, även en del kyrkor har fått stänga ner, bilar åker inte på vägarna längre så de får inte tag i varor de behöver o.s.v. så folket i byarna lider mycket nu och behöver verkligen våra förböner. 




Undervisning och gruppdiskussioner i Meki, Welenchiti och Ziway 

Om några veckor kommer vi att ha examen i dessa våra 9 grupper och vi har nu börjat planera inför en ny omgång undervisning och det är också en utmaning att veta vilka platser vi kan börja i, var det är säkert att åka och det känns jättetråkigt att vi inte kan nå ut i de mer avlägsna byarna just nu, där vi vet att det finns många som har väldigt lite tillgång till bibelundervisning. Be för oss om Guds ledning inför denna nya omgång, så att vi hittar platser där vi kan undervisa utan problem de närmaste månaderna.

Det är i alla fall alltid en glädje att undervisa berättelserna i byarna och många berättar om hur undervisningen betyder mycket för dem. Många berättar berättelserna vidare för familjemedlemmar och vänner, den här kvinnan nedan i Kenteri t.ex. berättade vid det här tillfället att hon samlar grannar i sitt hem på kvällarna och ungdomarna läser berättelserna för varandra och hon berättar för kvinnorna och barnen. En annan man i samma grupp arbetar som evangelist och går runt i byar runt omkring och samlar människor och berättar berättelser för, han har flera som kommit till tro och de planerar nu för dopförättning för dessa. I fängelset i Ziway är det också flera nya som har kommit till tro under de här månaderna. 

Undervisning i Kenteri 

Denna vecka berättar vi berättelserna om Paulus missionsresor, om utmaningarna och miraklerna i de första församlingarna och nästa vecka berättar vi våra 2 sista berättelser innan det är dags för examen. Vi ber att alla dessa elever ska fortsätta bära ut evangeliet till många även framöver och att många ska komma till tro. Tack för era förböner, be om fred i landet och Guds ledning och beskydd på alla våra vägar.



söndag 5 juni 2022

 Addis Abeba, 5 juni 2022

Hej och glad pingst till er alla!                                                                                     

Härligt att få skriva till er denna dag, kyrkans födelsedag. Önskar er all välsignelse och mer av den Helige Andes kraft över oss alla.

Här har vi det bra förrutom att vi har haft Covid hela familjen den senaste veckan. Det har inte blivit mer än en rejäl förkylning som så klart drabbat mest mig och Fanuel. Vi är på bättringsvägen och hoppas att det ska gå över fort. Barnen har varit hemma hela veckan som varit men vi tänkte att de skulle få börja skolan igen imorgon eftersom de inte haft symtom på flera dagar. De slutar skolan här den 24de, så det är 3 veckor kvar till sommarlovet.

Vi har haft en lång, varm och torr period här men idag regnar och åskar det och är kallt. Det var ett efterlängtat regn, kanske är det första dagen på regnperioden som brukar hålla på under juni till augusti. Det brukar vara ganska långdraget och långtråkigt att vara här under regnperioden, men vi planerar att åka till Sverige någon gång i slutet på juli för en månad. Vi ser fram emot att få uppleva lite av den svenska sommaren.

Som jag skrev förra gången hade vi 6 grupper igång under våren i området kring Butajira. Dessa avslutade vi i april och hade härliga examensgudstjänster för våra drygt 400 elever där. De delade då många vittnesbörd. Ett som berörde mig mycket var en kille som berättade att när vi undervisat om pingstdagen och bett tillsammans så hade han blivit verkligt fylld av den Helige Ande och från den dagen hade hans liv blivit förvandlat, nu berättar han konstant för andra om Jesus och upplever Guds kraft i sitt liv. Här kommer bilder från 4 av dessa examensgrupper.





Parallelt med att vi avslutade dessa grupper förberede vi nya platser att börja en ny omgång undervisning i. Det var väldigt mycket jobb och Fanuel åkte runt minst 3 gånger på varje plats för att tala med ledarna från de olika församlingarna, inspirera och informera om vårt arbete. Det gäller verkligen att lyckas att få igång ledarna ordentligt, eftersom det är de som sedan inspirerar och samlar ihop folket åt oss så att de kommer till undervisningen. Hans hårda arbete gav verkligen frukt, nu är vi igång på 9 olika platser och har ca 1200 elever totalt, vissa av grupperna består av upp emot 170 elever. Det är på 3 platser runt staden Nazret i öster och på 5 platser i området runt staden Zwai i sydöst. Den nionde gruppen är i fängelset i Zwai, där vi har ca 40 män som vi träffar varje torsdag eftermiddag.

Det har varit otroligt varmt, upp emot 40 grader när vi undervisat på många av dessa platser den senaste månaden, vilket är utmanande för både mig och Fanuel som lätt får migrän vid värme. Vi hoppas att regnen nu ska kyla ner även dessa platser så det blir lite lättare framöver. 

Vi har nu kommit fram till berättelse 11-12 den här veckan som handlar bl.a. om Tabernaklet i Gamla Testamentet. Tyvärr har coronan gjort att vi fått vara hemma den senaste veckan men vi har en duktig medarbetare/översättare till Oromospråket, som kunnat fortsätta och hålla igång arbetet. Vi har bara varit tvugna att anlita chaufförer som kunnat stjutsa honom ut till dessa byar eftersom han själv inte har körkort. Vår medarbetare heter Teshale, han har varit med oss sedan vi startat dessa nya grupper, men han arbetade även med oss ett tag under 2018 så han har bra koll på det mesta. Här några bilder jag tagit då Teshale undervisat, i den andra kör han drama och har Adam och Eva framför sig.


Som ni förstår har det varit otroligt roligt att träffa så många nya människor de senaste månaderna, de har verkligen tyckt om undervisningen och eleverna har ökat i antal för varje vecka som gått. De berättar även vidare berättelserna, redan efter första veckan berättade 2 av våra elever i Meki att de fått leda människor till tro efter att de berättat berättelserna för ofrälsta.

En utmaning vi har är att priserna på allting här ökar väldigt snabbt nu. Ett exempel är bensinpriserna, vilket de ju gör överallt, ökningen och det faktum att vi åker till fler platser nu än tidigare gör att vi har fördubblat vår bensinkostnad per månad och ligger nu långt över det som är vår budget. Vi delar även ut material till våra elever och ökningen av elever i kombination med ökning av pris på papper och kopiatorfärg gör att vi även där går över budget. Om det är någon församling eller privatperson som läser detta som skulle vilja hjälpa oss med en extra engångs eller månatlig gåva för att täcka upp våra verksamhetskostnader så skulle det betyda väldigt mycket och vi skulle vara så glada om ni hörde av er.

Tack också för era förböner, de behövs verkligen. Be gärna att vi snabbt får bli friska och totalt återhämtade, be för ekonomin att det får gå ihop så att vi kan fortsätta undervisa på alla dessa platser och be för alla våra nya elever att Guds ord genom denna undervisning får beröra dem på djupet och att de får kraft att dela det med många fler.

Skickar med ett par bilder på familjen. Den första från en helg vid Langanosjön i april och den andra när vi klätt upp oss i Etiopiska kläder och firar påsk.




Addis Abeba, 18 mars 2022

Hoppas att ni alla mår bra. Vi mår bara bra här nere i Etiopien. Jag och barnen var ju tvugna att lämna Etiopien p.g.a. krig här i början av november förra året. Men efter drygt 2 månader kunde vi tillsist åka tillbaka hit den 21 januari. Sedan dess har det varit helt lugnt här, vi märker inte av konflikten i norra Etiopen längre, även om den inte är helt löst och det finns fortfarande människor som lider där.

Vi hade hoppats och trott att krig och elände skulle vara över nu för ett tag och det känns ju därför otroligt tråkigt att höra allt som sker i Europa och vi förstår att oron är stor bland många. Vi får återigen kasta oss på Gud och be om hans beskydd och hjälp till alla som lider. Gud är stor, han har all makt och vi som tror är priviligierade i dessa tider med att ha någon att sätta vårt hopp, vår tilltro och förtröstan till.

Fanuel har ju hållt arbetet igång här nere under nästan hela perioden då jag och barnen var i Sverige, förrutom över jul då han också kom ett par veckor. Men det kändes jättebra för oss att få återförenas som familj här och att få komma hem till vårt eget igen i januari. Vi hade ju flyttat till en fin lägenhet bara ett par veckor innan vi åkte till Sverige och vi såg mycket fram emot att få börja bo här på riktigt. Vi trivs verkligen bra här, vi har en rymlig, ljus och relativt nybyggd lägenhet på andra våningen i ett av husen på en jättefin gård. Som jag skrev tidigare så bor vi i ett stort inhägnat område där barnen kan springa omkring ute själva, spela fotboll med grannbarnen och det finns även en lekplats. Har t.o.m. träffat en annan svens-etiopisk familj som bor i området. Så det känns som att Gud verkligen har försett oss med precis det som vi behövt. Det enda negativa är som jag skrev tidigare att vi nu bor 5 km från skolan och resan tar ca 30 minuter, men vi har fått tag i en kille som kör taxi som stjutsar barnen dit och hem, så det är till stor hjälp för oss.




           

Fanuel fick minska ner lite på arbetet under tiden jag var i Sverige och avslutade ett par grupper där han kände att det ändå inte fungerade så bra, så nu har vi 6 grupper igång som vi undervisar i varje vecka och totalt ca 420 elever. Vi är färdiga med berättelserna från evangelierna och har nu gått in i Apostlagärningarna. Förra veckan undervisade jag om pingstdagen och om när den lame mannen vid Sköna porten blev helad m.m. Just nu är Fanuel iväg några dagar och undervisar om Stefanos, Saul m.m. Det blir en lite annan känsla när man kommer in i Apostlagärningarna, det blir så konkret att detta gäller oss idag, att detta är det liv som Gud vill att vi ska leva idag. Vi lever ju egentligen fortfarande i Apostlagärningarnas tid, Gud vill fortsätta fylla oss med sin Ande och sända oss ut med det glada budskapet om Jesus till alla, till den dagen då han kommer tillbaka. Jag såg verkligen hur det lyste av längtan och förväntan på vad Gud vill göra i många av mina elevers ögon förra veckan då vi talade om detta.  

Vill dela den sista delen av den andra berättelsen jag delade förra veckan. Då hotade de religiösa ledarna Petrus och Johannes efter undret med mannen vid Sköna porten och förbjöd dem att någonsinn tala om Jesus igen. Dessa människor hade sett till att Jesus blivit dödad och de kunde nu göra det samma med de första kristna. Men när Petrus och Johannes berättat vad som hänt för de andra kristna så enades de i bön. Bönen lät inte: ”Gud, du ser hur dessa hotar oss, hjälp oss nu så att de inte dödar oss.” Nej, de bad istället: ”Gud låt inte detta göra att vi tystnar utan hjälp oss istället att med ännu större kraft fortsätta berätta om dig, och du Gud, fortsätt att göra under och hela människor i ditt namn.” Med ens svarade Gud på deras bön, rummet de satt i började skaka och den Helige Ande kom än en gång och fyllde de alla med sin kraft. Den onde hade försökte tysta dem, men han misslyckades fullständigt, det ledde bara till att de troende blev fyllda med ännu mera kraft att fortsätta berätta om Jesus.



Man får alltid favoriter bland grupperna och eleverna. På fredagkvällar undervisar vi i Butajira, där är det många pastorer och evangelister med från olika församlingar. Jag kan känna mig ganska liten jämfört med dem, men de visar sånn kärlek, uppskattning och glädje över att få lära sig hur de på ett enkelt och effektivt sätt kan evangelisera genom storytelling. Det är en otroligt härlig stämmning under stunderna med dem. En annan favorit är gruppen i Lemen som vi undervisar på lördagar, den sista gruppen innan vi åker hem till Addis. Det är en grupp som består av drygt 100 personer och de är nästan alla ungdomar. Man blir så otroligt uppmuntrad av att möta dem. Det känns riktigt trist att jag bara får undervisa dem en gång till nästa vecka innan Fanuel ska avsluta vår undervisning om två veckor. Men vår kallelse är att ge denna undevisning till så många som möjligt och det är nu snart dags för oss att dra vidare till nya områden. Vi har ett nytt område på gång som vi nu börjat förbereda i och vi ber om Guds ledning så att allt får bli som han vill att det ska bli.
 

Många av våra elever berättar berättelserna för andra, jag vill dela denna unga tjejs vittnesbörd. Ni ser henne på bilden här intill. Hennes föräldrar är inte frälsta, men hon berättar hur hon nu berättar berättelser för sin mamma på kvällarna när de dricker kaffe, och pappan läser berättelserna direkt från pappret och de börjar nu mer och mer förstå vem Jesus är.

Tack för ert stöd och era förböner! Be gärna för oss, tiden som legat bakom de senaste åren med två plötsliga uppbrott från Etiopien har satt sina spår i oss och vi behöver beskydd över våra tankar och känslor. Be också för vårt arbete, vi längtar att få se ännu mer av den Helige Andes verk och att många får komma till tro genom berättelserna. Be om Guds ledning nu när vi går in i nya områden, att vi får öppnade dörrar, bra kontakt och relation till ledarna i församlingarna och att alla dem som Gud har förberett får komma och vara med på denna undervisning.

23 dec 2021 

God jul och gott nytt år önskar vi er alla från ett vintrigt Norrland! 

 Hoppas att ni alla mår bra! Vi mår bra, tanken var ju inte att vi skulle fira jul i Sverige i år, men så blev det till slut i alla fall, och det är ju så klart roligt att vara här när det är jul. Som många av er vet pågår det en konflikt i Etipien som gjorde att UD, i början av november, rekommenderade alla svenskar att lämna landet. Missionsrådet här i Övik beslöt då att jag och barnen skulle lämna landet ett tag, så den 11:te september åkte vi hit hem till mina föräldrar i Övik och här har vi varit sedan dess. Eftersom läget i Addis Abeba kändes tryggt och lugnt fick samtidigt Fanuel stanna för att fortsätta arbetet och det kändes väldigt bra för oss att vi slapp avbryta arbetet den här gången och att han kunde hålla det igång. 

I tisdags kom dock Fanuel också till Sverige och nu får vi fira jul tillsammans, det var väldigt roligt att vara tillsammans igen efter att ha varit skilda åt i nästan 6 veckor. Fanuel åker mest troligt tillbaka igen den 4:de januari och vi andra kan nu troligtvis också åka tillbaka i mitten av januari eftersom UD tagit bort rekommendationen för svenskar att lämma landet nu när säkerhetsläget blivit bättre där. Det har naturligtvis varit en tuff period för oss eftersom vi inte haft någon aning om hur lång den här perioden i Sverige skulle bli, vi kunde inte planera någonting egentligen. Men det har gått väldigt bra för mig och barnen att vara här hos mina föräldrar där vi verkligen trivs och vi har kunnat fortsätta med skolarbete på distans både för Noah och Nimo under den här tiden. UD:s ändran av rekommendationen kom dock som en välkommen julklapp i helgen som varit eftersom vi verkligen längtade att få åka tillbaka igen i januari. Tack till er alla som bett för oss under den här tiden. Gud är trofast, han hör bön. Fanuel har fått kämpa på med arbetet extra hårt utan mig den här tiden. 

Vi hade innan jag lämnade Etiopien kommit igång med 8 grupper i olika byar 5-15 mil söder om Addis, alltså i motsats riktning mot var konflikten är, den är ju längst upp i norr. Många av grupperna var samma grupper som vi just startat i mars 2020 då vi fick avbryta och lämna Etiopien p.g.a. coronan, så det hade varit väldigt tufft att behöva avbryta igen. Hade konflikten varit påtaglig i Addis hade vi ju inte haft något val, men det kom aldrig till Addis som man fruktade internationellt och folket i Addis var i stort sett aldrig rädda att det skulle komma dit, så därför var vi väldigt glada att Fanuel ändå fick stanna.
Gruppen i Welensho

Under förra veckan undervisade han färdigt berättelserna från gamla testamentet i dessa grupper, nu har de 3 veckors uppehåll och sedan kör vi i gång med nya testamentets berättelser. Vi har ungefär 570 elever i dessa grupper. Många av dem undervisar andra, både i sina hemförsamlingar men också för ofrälsta. Jag vill ge er några glimtar från några av våra elever. En kille berättar att han har 11 ofrälsta personer som han jobbar tillsammans med på åkrarna, de sitter regelbundet ner och lyssnar på honom när han berättar berättelserna. De har nu lyssnat färdigt på gamla testamentets berättelser och väntar otåligt på att få höra om den kommande frälsaren som Gud utlovat. En annan pastor berättar att han har börjat undervisa berättelser varje vecka i sin kyrka och vid bönen efteråt har de flera gånger fått uppleva helanden och under på ett aldeles speciellt sätt. Killen på bilden här nedan berättar att han är evangelist på heltid och använder nu storytelling överallt, han undervisar många både ofrälsta och frälsta i flera olika byar som han åker runt till.
En av byarna vi undervisar i ligger högt upp på ett berg, utsikten därifrån är fantastisk!
Vi är tacksamma för allt Gud gör och ber att få se ännu mer av den helige Andes kraft genom alla dessa våra elever och att många får komma till tro nu när de får höra berättelserna om hur Gud uppfyller gamla testamentets profetior och sänder Jesus, den utlovade frälsaren. Den Etiopiska julen firas den 7 januari och vi kommer passande berätta om Jesu födelse veckan efter det. 

Förra gången jag skrev hade vi ju ännu inte hittat något boende. Huset vi hoppades på då blev inte tillgängligt som vi hade trott så i mitten av oktober började vi leta efter något annat. Vi hittade till slut en lägenhet som vi blev väldigt förtjusta i. Lägenheten är stor, rymlig och relativt nybyggd och fräsch. Den ligger på en väldigt fin gård med flera höghus och villor och eftersom det är ett inhägnat område med bra säkerhet så kan barnen till och med vara ute själva där. Det bor många andra barn i området och de har en gemensam lekplats och fotbollsplan där de brukar samlas. Även om det tog tid så känns det som om det tillslut ändå blev bättre än huset vi hade hoppats på så länge. Nackdelen är bara att det ligger 5 km från skolan där barnen går och det är mycket trafik så det tar ett bra tag att ta sig till skolan. Tyvärr hann vi bara bo där ett par veckor och hade precis hunnit packa upp allt när vi var tvugna att lämna landet, men nu ser vi verkligen fram emot att åka tillbaka hem om några veckor. 

Tack för era förböner och för ert stöd. Be gärna för Etiopien, det är många människor som lider p.g.a. kriget, be att det får bli fullständig fred så att fler slipper lida och så att vi också kan återvända och fortsätta arbetet där nere utan fler problem. Tack också för att ni ber om beskydd över oss och om att vi får se Gud göra mycket framöver bland alla dem vi undervisar. Än en gång vill vi önska er en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!!! Fam Dahlqvist