Nyhetsbrev 13 nov 2019

Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra. Äntligen sedan några veckor tillbaka är den långa regnperioden över och värmen tillbaka. Det blir dock sällan varmare än 25 grader i skuggan här i Addis, så det är perfekt. Det är också skönt att vägar och gräsmattor torkat upp så att man kan vara ute mer och leka med barnen. Vi är också tacksamma för att vi fick ett litet avbrott på regnperioden när vi åkte till Sverige några veckor i somras. Det var väldigt roligt att träffa familj och vänner där.

Precis innan vi åkte till Sverige så flyttade vi ju till ett nytt hus. Det ligger 300 meter neråt gatan från Norska missionen där vi bodde innan. Vi var väldigt nervösa för hur det skulle bli eftersom vi trivts så bra på Norska missionen, men det känns faktiskt väldigt bra nu. Noah har fortfarande bara 3 minuters gångväg till skolan och vi brukar ta en promenad upp till Norska missionen varje kväll så barnen får leka med sina vänner där, och även jag får träffa mina vänner. Här i vårt nya hus är det också mycket lättare att ta emot gäster, vilket inte var så välkommet på norska missionen, och Fanuel har ju en stor familj här i Addis som tycker om att hälsa på oss. Det är också lättare att låta Nimo springa ut och in på gården så mycket han vill här, på Norska missionen var det en hel del bilar som körde så man var tvungen att ha koll hela tiden. Så vi är faktiskt väldigt nöjda och glada för att det blev som det blev även om det inte var vår plan från början att flytta, Gud vet vad som är bäst för oss långt innan vi förstår det.

                                         Barnen utanför vårt nya hem

I förra mailet skrev jag om att vi hade det jobbigt med Noahs skola igen men nu går det mycket bättre. De har bytt många av lärarna och han tycker om lärarna han har nu. Han fick faktiskt den klassföreståndare som jag hade bett hela sommaren om att han skulle få. Han har också fått en ny klasskompis som blivit hans bästa vän, en kille som nyss flyttat hit från Finland. Så det är verkligen stora tacksägelseämnen för oss. Nimo som snart fyller 4, funderade vi på om vi skulle låta börja någon förskola, men de förskolor som är bra är så hemskt dyra, så vi löste det hela genom att tillsammans med föräldrarna till Nimos bästa norska kompis, anställa en tjej som kommer till oss och har lite undervisning och lek tillsammans med dem några timmar om dagen. Amos är nu 14 månader, en helt underbar ålder, vi har så mysigt med honom. Han har inte börjat gå än men hoppar runt på rumpan i en väldig fart. Jag har en annan tjej som hjälper mej hemma med honom och hushållet så jag får lite tid att jobba.

Om ett par veckor kommer mina föräldrar hit på besök, de stannar ett par veckor och det ska bli fantasktisk roligt.

Sedan augusti har vi startat 7 nya grupper runt staden Nazret 8 mil öster om Addis Abeba, totalt har vi drygt 600 elever i de grupperna. Ett par av grupperna ligger långt ifrån huvudvägen uppe i bergen och det är verkligen en upplevelse att ta sig dit och hitta så mycket människor på så avlägsna platser. Många av våra elever är bönder och just nu är de inne i en stor skördetid. Flera gånger har de visat sin tacksamhet mot oss genom att ge oss stora kassar fyllda med lök, tomat, majs m.m. nyskördat från fälten. 

 

                                                          På väg till undervisning

Den här veckan har vi kommit fram till berättelse 25 och 26 som handlar om Jesu död och uppståndelse. Det är verkligen roligt att knyta ihop undervisningen och se hur eleverna förstår hur Jesus uppfyller alla bilder och förutsägelser från Gamla testamentet, och snart får vi ge oss in i de härliga berättelserna från Apostlagärningarna också. Många av våra elever är väldigt trogna och berättar varje vecka vidare berättelserna för sina vänner, både frälsta och ofrälsta, det vanligaste är att de berättar vidare för 5-10 personer och några har fått se hur nya vänner blivit frälsta. Sedan har vi också en del elever som har större grupper på 20-50 personer som de berättar för. Jag tänker t.ex. på 2 kvinnor i byn Adulala, de är verkligen trogna och har aldrig missat ett möte och de har en stor grupp av ofrälsta som de troget berättar för.

                                                   Undervisning i byn Kelbo

Förutom dessa 7 grupper har vi nyligen börjat samla ihop evangelister från de andra byarna i området, vilka vi inte själva undervisar i. Dessa evangelister kommer varannan onsdag in till staden Nazret där vi undervisar dem hela dagen. De är totalt 50 stycken. De är redan anställda evangelister och har därför mycket tid att undervisa vidare berättelserna. De älskar verkligen att få den här undervisningen och har satt igång på en gång att undervisa, både stora grupper av kristna i de församlingar de tjänar i, men också ofrälsta, t.ex. genom att gå runt och besöka familjer i de områden de arbetar i. I onsdags uttryckte en av dem en väldig tacksamhet och berättade att de kristna i församlingen han arbetar i hade sagt att de önskade att de fått den här undervisningen så fort de blivit frälsta, vilken stark grund för deras tro det skulle ha blivit på en gång, sa de.

Evangelisterna samlade i Nazret 

                                                 Undervisning i byn Sire Robi

Tack så mycket för alla era förböner, de verkar, det vet vi och känner av. Be gärna för alla våra elever, speciellt om den Helige Andes kraft över dem och att de får leda många människor till tro nu när det närmar sig avslutningen av berättelserna. Be om den Helige Andes kraft över oss också naturligtvis, vi vill ha mer av honom. Be också om Guds ledning för oss nu när vi om ett par månader ska börja nya grupper igen, vi vet fortfarande inte vilket område vi ska satsa på och vill att det ska bli som Gud vill.

Be också om lugn och ro i Etiopien, för ett par veckor sedan blossade det upp stora demonstrationer bland en grupp av människor som inte riktigt vill leva i fred med de andra folkgrupperna, skulle man kunna säga. På några dagar dödades ca 80 personer. Jag råkade vara och undervisa i Nazret just den dagen det blossade upp, de sa att det var det värsta de varit med om där. Vi fick avbryta undervisningen när skriken och bråken på gatan utanför kyrkan eskalerade och ge oss av till en annan byggnad där vi kunde låsa in oss tills det lugnade sig. Där satt vi och lyssnade på skottlossning en lång stund medans poliserna åkte runt på gatorna och sköt i luften för att skingra folkmassorna. Vi lyckades sen köra hem till Addis utan att vara med om något mer. Efter det var vägarna avstängda i en vecka och vi fick stanna hemma. Nu kan vi åka runt och undervisa som vanligt igen men vi måste alltid vara beredda på att oroligheterna kan blossa upp igen så be gärna om beskydd över oss när vi är ute på vägarna.