Hoppas att ni alla mår bra! Vi har det bra här i Etiopien. Vi har just i helgen firat den etiopiska
påsken som är en vecka efter den svenska och den här veckan har barnen påsklov. Jag hjälper
ju Noah mycket med skolan eftersom han läser hemma på distans, men nu har vi några dagar
ledigt och jag fick lite tid att sätta mig ner och skriva här.
Påsken firade vi hemma hos Fanuels föräldrar med flera av syskonen och barnens kusiner, det
var typiskt Etiopiskt med massor av kycklingsås och nyslaktat får. De har just fått klart sitt hus
som de byggt på i många år och det har blivit så fint där nu.
Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. I januari hade vi besök av mina föräldrar under ett par
veckor och det var jätteroligt och nu till helgen kommer Frasse och Lotta från Övik och hälsar på
oss några dagar, de kommer sedan att åka ner till invigningen av den nya Hiwot Brahan kyrkan i
Awassa.
När det gäller arbetet så avslutade vi i november våra grupper på de 9 platser som vi undervisat
i sedan förra våren, sedan under december förberedde vi för en ny omgång och i början av
januari startade vi upp undervisning på 9 nya platser. Vid nyår skickade jag ju också en film som
jag gjort från våra tidigare grupper i slutet på hösten, hoppas ni hade möjlighet att titta på den,
det ger ju lite mer med film än att bara läsa om arbetet. Den ligger som en länk i min förra post.
Nu är vi alltså i nya områden och arbetar, förra omgången var vi sydöst om Addis och nu är vi
sydväst om Addis, i och omkring staden Woliso. Där har vi grupper i 3 mindre byar utmed stora
vägen, en grupp i staden Woliso för dem som bor där, en grupp i fängelset i Woliso och en
grupp för evangelister från olika småbyar runt om Woliso. Dessa evangelister promenerar i flera
timmar för att komma in till stan och få undervisningen och de är också de som är mest effektiva
och samlar stora grupper i byarna som de i sin tur undervisar. Sedan har vi också 3 grupper i
byar på vägen till Modjo, österut från Addis. På kartan nedan kan ni se var vi har våra 9 grupper,
de är de svarta prickarna.
Den här veckan har vi kommit fram till
berättelserna 25-26 som handlar om Jesu
död och uppståndelse, vilket ju passar
perfekt in när vi just firat påsk. Berättelse 25
startar med att förklara att samma morgon
som varje judisk familj slaktade
påskalammet, för att minnas hur de första
påskalammen dog istället för deras
förstfödda söner i Egypten och hur Gud
befriade dem från slaveriet, så hängde
Jesus, Guds lamm, på korset för att dö
istället för oss, befria oss och ge oss evigt
liv. Här i Etiopien har man ju traditionen att
slakta ett lamm eller får varje påsk, så det
blir ju ganska tydligt här.
Vi har totalt ungefär 400 elever i dessa 9 grupper. Det är en blandning av män och kvinnor, unga
och gamla. När min pappa var med mig ut till 3 av dessa grupper så förundrades han över hur
många ungdomar vi undervisar. Församlingarna är fulla av ungdomar här i Etiopien, det ger
verkligen hopp om framtiden här och det känns ju väldigt gott att få ge dessa en stark grund av
Bibelundervisning att stå på.
Våra elever är en brokig skara och de ger många olika vittnesbörd om hur de använder
undervisningen och berättar vidare. Ett par äldre män i en församling har satt upp stora
högtalare utanför kyrkan och berättar berättelserna för hela kvarteret och når flera hundra
människor varje vecka (skulle troligen inte funka så bra i Sverige men här är det ok). En pastor
har blivit så inspirerad att han gjort om sina söndagförmiddags predikningar till att bara vara
storytelling och berättar på så sätt för hela sin församling på flera hundra personer.
En annan ung energisk tjej, som aldrig missar ett enda undervisningstillfälle och alltid är först att
svara på alla frågor, berättar för sin ofrälsta man som nu är på väg att komma till tro. Det är så
ljuvligt att se henne och man förstår att detta betyder så otroligt mycket för henne.
En annan tjej,
(hon på bilden ovan) sitter alltid längst fram och har heller aldrig missat något möte, hon
berättar för sina ofrälsta föräldrar och syskon och även dessa älskar berättelserna. Hennes
lillebror som är i 11 årsåldern (han på bilden ovan) sitter också alltid längst fram och vill alltid
ställa sig upp och återberätta berättelsen för gruppen (han får det ibland, men vi måste ju ge
tillfälle till andra också). Han berättar i alla fall för flera av sina kompisar i skolan på rasterna.
Sedan har vi flera som jobbar i organisationen Compassion och möter många barn och
ungdomar från ofrälsta hem i dessa sammanhang och berättar berättelserna för dem.
Dessa killar promenerar 3 timmar hit och 3 timmar hem varje lördag för att vara med på vår
undervisning och har nu börjat undervisa ca 20 personer i sin hemby.
Vi tackar Gud för alla våra elever och allt Gud gör genom dem. Ett annat tacksägelseämne vi
har är att vi har inte råkat ut för oroligheter den här omgången utan det har varit lugnt hittills i
dessa områden som vi undervisar i. Under hösten fick vi ju ställa in en del möten o.s.v. på grund
av oroligheter och vi var oroliga för hur det skulle bli den här omgången. Men tack och lov så
har det lugnat sig i Oromo-områdena runt om Addis nu. Tyvärr har det nu blivit mer oroligt i
norra Etiopien i Amhara-områdena, men det är inget som berör vårt arbete.
I sommar åker vi mest troligt till Sverige några veckor när vi undervisat färdigt i dessa grupper
och när barnen fått sommarlov i slutet på juni. Sedan i början på hösten kör vi igång med nya
grupper igen, vi har ju ett år kvar på denna missionsperioden som vi avslutar sista juni nästa år
och förhoppningsvis hinner vi igenom 2 omgångar av undervisning till tills dess.
Om jag ska nämna några böneämnen så får
ni ju självklart fortsätta be för arbetet, för
våra elever och för människors frälsning och
även om lugn och ro i landet. Vi funderar
mycket kring om vi ska låta Amos börja
någon förskola här till hösten, han blir ju 5
år i augusti, men det är så hemskt dyrt här
med skola och pingsts skolkassa betalar
inte förrän barnen blir 6, så det är också ett
böneämne ni kan ta med, hur vi ska göra
med det. Sedan funderar vi också på
framtiden, hur vi ska göra efter denna
missionperioden, och ber om Guds ledning i
det.
Här försöker storebror Nimo att lära lillebror
Amos att skriva.
Tack för ert stöd och era förböner!
Guds välsignelse!