Sidor

söndag 28 oktober 2018

Sommar, bäbis, tillbaka i Etiopien, vittnesbörd m.m


Nu var det länge sedan vi skrev här och mycket har hänt. För drygt 3 veckor sedan kom vi tillbaka hit till Etiopien från Sverige där vi varit i 10 veckor. När vi kom dit den 19onde juli var det som att komma till Afrika från kylan här under regnperioden, det var ju högsommar med mer än 30 grader i Sverige då. Vi fick en härlig semester med bad varje dag och vi njöt verkligen. Vi bodde hemma hos mina föräldrar och barnen njöt verkligen över att få vara med mormor och morfar så länge. 
                                                        
Sedan kom ju vår nya familjemedlem Amos, han föddes den 30onde augusti och allt gick bra. Han vägde 3260g och var 49 cm lång. Det var väldigt skönt att han kom några dagar före beräknad tid så att vi hann med allt som skulle fixas innan vi åkte tillbaka hit. Eftersom vi bor utomlands fick han inte automatiskt ett personnummer utan vi var tvugna att gå igenom en process hos polisen för att få ett sammordningsnummer och ett pass till honom innan vi kunde åka tillbaka hit, men vi hann och det ordnade sig med allt även om vi var lite oroliga ett tag. Vi hann t.o.m. med att ha barnvälsignelse hemma i Övik för honom. Då var han 2 veckor gammal och det var nog den yngsta som barnvälsignats någon gång någonsinn. Amos hann bli precis en månad innan vi åkte hem hit till Etiopien igen. (Vi kallar nog både Sverige och Etiopien för hemma.) Det var lite tufft att resa med 3 barn och massor av bagage, men det gick bra och vi lyckades få med oss allt.



Nu är vi alltså här igen och börjar landa i vardan igen, även om den är väldigt annorlunda nu med en liten bäbis också. Jag är ju föräldraledig nu och Fanuel får klara arbetet själv. Sedan 1 juli har vi en ny lägenhet på samma gård som tidigare och här trivs vi jättebra. Förrut hade vi ju en liten trång lägenhet men nu har vi fått en fin med 3 sovrum och stort vardagsrum, så Gud är verkligen god. Det är fortfarande lite kämpigt med skolan för Noah, han hade ju missat drygt en månads undervisning nu innan vi kom tillbaka hit och nu har de dessutom slutat helt med svenskaundervisning, det är nu bara på engelska. Jag hjälper honom fortfarande mycket och är med på en del av engelskalektionerna och vi jobbar en del med skolarbete hemma.

Innan vi åkte till Sverige i juli hann vi undervisa färdigt till berättelse nummer 30 i våra grupper, vi hann alltså klart fram till Jesu död och uppståndelse och tillbakablicken på Gamla testamentets berättelser där vi ser hur mycket som hände i dem var bilder på Jesu försonande verk för oss. Det var speciellt roligt att undervisa klart på fängelset i Debre brehan. Bland kvinnorna där var ju nästan ingen kristen och vi hade flera muslimer i gruppen, men de gensvarade många med att de trodde på det vi berättat för dem, att det var sant. Sista dagen hade de förberett mat som vi åt tillsammans, de var tacksamma och glada för allt vi hade lärt dem.

Kvinnorna på fängelset

Nu fortsätter vi med uppföljningsberättelser från Apostlagärningarna och breven i några av de grupper som vi hade fram t.o.m. juli. Den här veckan undervisar Fanuel och vår medarbetare om Pingstdagen och det kommer att ta 4 veckor tills vi är helt färdiga med uppföljningsundervisningen i dessa grupper. Det är i Jidda, Chefe Donsa och Sheno vi fortsätter, det är på de ställen vi hade de största grupperna och där de varit mest effektiva att berätta vidare berättelserna. I Sheno t.ex. berättade de att de kommer nu själva starta en ny grupp i stan och undervisa från början för ca 200 elever som missade undervisningen från början i våras. 

Jag vill dela med er ett vittnesbörd som vi fått höra här i veckan. En av våra elever från gruppen vi undervisade i Niaa under våren berättade att han nu fått fly från sin by till Sheno p.g.a förföljelsen mot de evangeliskt kristna där. Det började med att han berättade berättelserna för en ortodoxt kristen kvinna och hon blev frälst. När hennes man fick höra det blev han rasande och försökte tvinga henne att lämna sin nya tro, men kvinnan vägrade och det slutade med att han bestämde sig för att döda henne. En dag tog han fram sitt gevär och försökte skjuta henne rätt i pannan men hon lyckades ducka undan så att kulan istället gick igenom hårbotten på henne och hon klarade sig. Gud räddade hennes liv, efter vård på sjukhus i Addis mår hon nu bra. Men mannen försökte då istället att leta reda på och döda han som vittnat för henne istället, så han fick fly från byn. Trots hotet emot honom och den risk det innebär har han nu bestämt sig för att fortsätta lära sig uppföljningsberättelserna som vi undervisar i Sheno och varje vecka åka tillbaka till Niaa för att undervisa dem till de övriga kristna där. Vilket privilegium det är att få arbeta med med människor som ger allt för evangeliet och t.o.m. är villiga att riskera sitt liv för det. Vilka fantastiska förebilder dessa människor är.

Evangelisten tillsammans med några av kvinnorn i Niaa

Förutom att fortsätta undervisningen på dessa 3 platser förbereder Fanuel nu också för att börja berättelserna från början i nya områden. Vi kommer att satsa nästa omgång på ett område öster om Addis runt en stad som heter Mojo och Fanuel håller på att träffa och planera tillsammans med församlingsledarna där i vilka byar det är mest strategiskt att undervisa. Det är ett muslimskt område och det känns jättespännande att börja arbeta där, vi ber och hoppas att vi även där får hitta många brinnande människor i församlingarna som vill lära sig berättelserna och berätta dem vidare så att många får komma till tro.

Det politiska läget i landet är fortfarande rätt stabilt med den nya premiärministern som gjort mycket fantastiskt bra saker i landet det senaste halvåret, men ibland blossar det upp oroligheter väster om Addis och därför väljer vi nu att avvakta med att arbeta på den sidan om Addis tills det har lugnat sig.

Tack alla ni som ber för oss, det betyder jättemycket. Be gärna för vår lille Amos att han får må bra och inte drabbas av någon sjukdom här. Han har ju inte hunnitu få alla vacciner som vi andra har tagit, men vi litar på Guds beskydd. Fortsätt även gärna att be för våra andra barn, speciellt för Noahs skolgång så att han får börja känna att han trivs mer och inte är så orolig över att gå dit. Be också för Fanuel och Samuel att de får vara ledda av Gud och bli fyllda av hans inspiration och glädje inför den här nya undervisningsperioden. Och sist men inte minst, be för alla våra elever, om Guds beskydd över dem och att de får bli fyllda av den Helige Ande så att de vågar och vill bära ut budskapet till dem som ännu inte hört och föra många människor till tro även när det innebär en risk för deras liv. Be även för dem som blir frälsta, att de blir starka i tron och att Gud även fortsätter beskydda dem.
Guds välsignelse över er alla!








fredag 18 maj 2018

Igång med 8 nya grupper, familjenyhet m.m

Nu var det ett par månader sedan vi skrev och det har hänt ganska mycket här. Vi trivs fortsatt väldigt bra på vår gård och börjar få mer och mer kontakt med våra grannar och barnen leker väldigt bra tillsammans. De talar engelska med varandra så det hjälper även Noah mycket att utveckla sin engelska och han har blivit väldigt duktig på dessa månader. Även Nimo börjar plocka upp lite engelska från barnen på gården, men främst har han lärt sig en massa amarinja dels av alla som jobbar här på gården, men också från tjejen som jobbar hos oss och från Fanuels familj, som vi ju träffar en hel del. Nimo är ju så otroligt social av sig så han blir allas lilla favoritunge. Ett stort tacksägelseämne är även att vi ska få flytta in i en större lägenhet här på gården från 1 juli och det känns jättebra.
                                                   
Det går även bättre och bättre för Noah i skolan, han hänger med ganska mycket i det som sägs nu men tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt när han får skrivuppgifter på engelska, det är ju så svårt att stava på engelska, så därför vill han fortfarande att jag är med på en del av lektionerna när jag har möjlighet.

När det gäller jobbet så har vi nu verkligen kommit igång ordentligt. Ett underbart tacksägelseämne är att det politiska läget har helt lugnat ner sig sedan landet fick en ny premiärminister. Han kommer från Oromofolket, det folk som stod för de mesta av protesterna tidigare. När de nu fick en premiärminister som kom från deras eget folk slutade alla protester och oroligheter totalt. Det är jätteskönt för oss att nu kunna åka runt varje vecka utan att behöva oroa oss för att råka ut för något på vägarna, tidigare brändes t.o.m. bilar utmed vägarna, så det var inte roligt att ge sig ut då. Så Gud hör bön och vi kan nu arbeta helt fritt, som vi bett om.
            
                                                         Fanuel undervisar i Sirti

                                                         Hanna undervisar i Sirti

Vi har 8 grupper elever som vi undervisar varje vecka, jag och Fanuel åker varannan vecka. Det börjar på måndag eftermiddag med en grupp i ett samhälle som heter Chefe Donsa, ca 2 timmars bilresa från Addis. Sedan åker vi vidare till en stad som heter Sheno där vi undervisar på kvällen och så sover vi över där innan vi åker vidare till en liten liten by som heter Nia á, där vi undervisar på tisdag morgon.  Sedan åker vi hem igen, det tar ca 3 timmar att ta sig hem efter den turen. Sedan tar vi en ny tur på torsdag till Debre brehan, den största staden i området, ca 2 och en halv timmars resa från Addis där vi undervisar på torsdag kväll och sedan övernattar vi där. På fredag morgon har vi 2 grupper på fängelset i Debre brehan, först undervisar vi männen och senare kvinnorna. Sedan på fredag eftermiddag reser vi till ett litet samhälle som heter Mendida där vi undervisar på kvällen och sedan åker vi tillbaka till Debre brehan där vi övernattar igen. På lördag morgon åker vi tidigt vidare till ett litet samhälle som heter Sirti där vi undervisar på morgonen och sedan efter lunch tar vi oss tillbaka hem. Så ser vår vecka ut.
                
                                                         Vägen nerför bergen från Sirti      
                                               
                                                                 Amhara kille till häst

Det är verkligen roligt att vara igång med undervisningen, vi undervisar ju två berättelser per vecka och är nu framme vid berättelserna  11 och 12. De handlar om hur Israeliterna bryter budorden de just fått av Gud vid Sinai berg genom att tillbe guldkalven och sedan om hur Gud förbereder ett sätt för dem att bli förlåtna genom byggandet av Tabernaklet och instiftandet av syndoffer.  Vi har ca 350-400 elever totalt i dessa 8 grupper, störst är den i Sirti på ca 90 elever. De kommer gående från 6 olika byar varje lördagmorgon och gruppen växer från vecka till vecka allt eftersom ryktet om undervisningen sprids vidare i området.

Många av våra elever har också kommit igång och undervisar själva och vi får in rapporter  om att de totalt undervisar ungefär 600-800 andra varje vecka. Ett av vittnesbörden förra veckan fick vi av en mamma som tillsammans med sina tonåringar undervisar en hel grupp med ca 20, 11-13-åringar varje vecka. Dessa kommer från ofrälsta hem men berättar ändå berättelserna vidare för andra redan och en flicka har tagit beslutet att bli frälst. Mamman berättar även för grannar och vänner och hon säger att en kvinna brukar bli så tagen att hon gråter när hon lyssnar.
            
                                                         Återberättande i grupp i Nia`a                                                 

                                                      Återberättande i grupp i Sheno

Fängelsegrupperna är också härliga. Det är ungefär 15 män och 15 kvinnor som lyssnar. Bland kvinnorna är det många unga tjejer och ingen av dem är frälst sedan tidigare, men de säger alla att de vill höra Guds ord.

De flesta i de här områdena som vi undevisar i är ortodoxt kristna sedan tidigare, de är ganska hårda i sina traditioner och tycker inte om evangeliskt kristna. Därför är det en utmaning för våra elever att våga berätta vidare berättelserna och det är inte heller lätt för människor att bli frälsta och börja gå till evangeliska kyrkor, många får utstå mycket från familjen och samhället om de ”byter tro”.

Under de här senaste månaderna har vi haft 2 olika killar som har jobbat med oss och rest runt. Nu har vi en kille som heter Samuel, precis som han i Jinka.  Han bor här i Addis, är egentligen veterinär men har tjänat ganska mycket i sin församling här. Det funkar ganska bra, han är duktig på att översätta till orominja, och det behövs verkligen, eftersom många av våra elever bara kan orominja, så i 5 av grupperna kör vi med översättning, vi undervisar på amarinja och han översätter till orominja. Vi delar även ut texter och bilder på både amarinja och orominja beroende på vilken version de vill ha. Samuel är fortfarande inne på sin testmånad med oss, så vi får se om vi fortsätter med honom, eller hur det blir framöver.
                             
               By med ortodox kyrka på toppen.                     

                                            Fanuel och Samuel blir bjudna på lunch i Nia`a.
          
Fanuel har fått hålla på en hel del med bilen också de senaste månaderna. Onsdagarna har ofta gått åt till att fixa den, den är visst rätt sliten efter 3 år på Omodalens vägar. Så Fanuel har haft bra nytta av sin bilmekaniker utbildning från Sverige och vi sparar en del pengar på att inte behöva lämna in den till verkstad. Förra veckan jobbade han med AC:n som plötsligt la av. När de öppnade upp den upptäckte de ett stort råttbo, råttorna i Jinka har visst bott där under året vi var i Sverige, och det som nu tillslut hade fått AC:n att lägga av var ett stort hönsben som fastnat i fläkten. Konstigt att vi kunnat använda AC:n överhuvudtaget de sista månaderna utan att upptäcka att luften troligen inte var så fräsch. J
                             
                                                           Öppning av AC- systemet                                                                                         
                                                                      Back in business.

Innan jag delar några böneämnen som avslutning vill jag berätta en nyhet för er som ännu inte hört den. Vi väntar nämnligen barn igen, jag är gravid nu i vecka 25. Det känns väldigt roligt och än så länge mår jag rätt bra och det går bra att jobba och resa runt ett tag till. Nu är det så att vår försäkring täcker hemresa för hela familjen och hela förlossningen i Sverige, så därför tänkte vi utnyttja detta och komma hem. Det känns ju ganska mycket säkrare att föda i Sverige, det finns ju inte så mycket god sjukvård att tillgå här om det skulle bli några komplikationer. Eftersom flygbolagen inte tillåter gravida i de 6 sista veckorna att flyga så kommer troligen jag och barna att åka till Sverige runt 20 juli och Fanuel  kommer kanske efter ett par veckor då han undervisat färdigt de första 30 berättelserna fram till Jesu död och uppståndelse. Förlossningen beräknas till 4 september, så om allt går väl till och vi mår bra, åker vi tillbaka till Etiopien i slutet på september eller början av oktober. Sedan tänkte vi att Fanuel får fortsätta med uppföljelse berättelserna från apostlagärningarna och framåt ett par månader i våra nuvarande grupper innan han startar nya grupper i slutet av året. Jag blir mammaledig ett tag framöver, i alla fall t.o.m. nästa vår, så vi får nog ha ett lite lugnare schema nästa omgång med grupper.
                

                           

Njuter i vår trädgård

Tack för ert stöd och era förböner, fortsätt gärna att be för Noahs skolgång, att han får känna att han kommer ikapp de andra eleverna så småningom i engelskakunskaper. Be även för mig och graviditeten att allt får gå bra tills vi kommer till Sverige och där också. Be även för Fanuel som har haft det ganska jobbigt med mycket migrän de senaste veckorna. När det gäller vårt arbete ber vi om fortsatt ledning när det gäller medarbetare, om att vi inte ska råka ut för några olyckor på de starkt trafikerade vägarna och att Gud ska vara med alla våra elever och fylla dem med sin Andes kraft, så att de fortsätter våga berätta för många och att många blir frälsta. Och för dem som blir frälsta att de blir bevarade och beskyddade från förföljelse.

fredag 16 mars 2018

Uppstart av ny missionsperiod

Nu har vi varit här i Etiopien i 2 månader och äntligen ska jag få till att berätta lite om hur vi har det. Det känns bra att vara tillbaka igen även om det har varit ett par omtumlande månader med mycket jobb att få till allt praktiskt och med att anpassa sig och försöka få igång en ny vardag här.

Bara några dagar efter att vi kom hit så började ju Noah skolan här. Han går i första klass på Svenska skolan. Men det enda som är svenskt med den nuförtiden är att rektorn är svensk och så finns det en svensk lärare som har svenskspråkundervisning en timme om dagen för de som har svenska som modersmål, vilket bara är ca 10 av 80 elever. De resterande lektionerna är på engelska och det är etiopiska lärare. Undervisningssättet skiljer sig en del från Sverige, det är längre dagar och mer sitta still och jobba, det i kombination med språket har gjort att det varit ganska tufft för Noah att anpassa sig. Vi får fortfarande kämpa rätt mycket med att få honom att vilja gå i skolan och jag är med honom ca 1 timme per dag på de svåraste lektionerna då han vill att jag ska översätta åt honom. Det bästa är i alla fall att han fått en privatlärare i engelska som hjälper honom enskilt på hans nivå 4 timmar i veckan, då han får gå ifrån klassen. Annars är rasterna toppen, de har en stor fin skolgård där de spelar fotboll varje rast, vilket Noah älskar.

Eftersom det blev så tufft i början med Noahs skolgång så funderade vi och höll på länge med att söka efter bostad. De bästa bostadsområdena där vi också kunde hitta billiga hus att hyra ligger i utkanten av Addis och ganska så fort hade vi preliminärt bestämt oss för ett hus som vi redan haft på gång medans vi var i Sverige. Problemet var bara att trafiken här i Addis är fruktansvärd och de skulle ta ca 1 och en halv timme för Noah att åka till skolan varje morgon. Det i kombination med att jag även behöver hjälpa Noah en del i skolan under dagarna gjorde att vi fortsatte söka efter något bättre bostadsalternativ närmare skolan. Till slut var det någon som tipsade oss om att fråga på Norska lutherska missionen, mitt emot skolan. Jag hade ingen aning om att de hade lägenheter till uthyrning men när jag gick dit så visade det sig att det fanns en lägenhet ledig och att de godkände oss eftersom vi är missionärer som bl.a. undervisar i Mekane Yesus kyrkan här i landet.

                              
                                                        Utsikt från vår lägenhet

Så nu bor vi här sedan en månad tillbaka och det är verkligen Gud som har försett oss med detta mirakel. Vi har 2 minuters gångväg till Noahs skola, vi har en stor trädgård med fotbollsplan, lekplats, studsmatta o.s.v. som vi delar med bland annat 4 andra barnfamiljer. Alla dessa familjer är blandfamiljer, alltså som oss, mellan Europa och Afrika, så alla 10 barn liknar Noah och de har verkligen blivit hans bästa vänner, de spelar fotboll och leker hela eftermiddagarna tillsammans. Även Nimo (Nehemja) älskar att vara ute i trädgården och leka. Detta är verkligen mer än vi kunnat önska eller drömma om, sådana här platser hittar man inte lätt i Addis Abeba, så tack för era förböner, ni som bett om en bra lösning för bostad åt oss.
       

      Lek i trädgården

Lägenheten är lite trång, det finns bara 2 små sovrum, men det kan hända att vi så småningom kan byta till en större lägenhet på gården när någon annan blir ledig. Den var redan möblerad när vi flyttade in men vi hade en massa möbler kvar i Jinka som vi var tvugna att hämta upp hit till Addis, så ett annat tacksägelseämne är att de har ett stort förråd på ”Svenska pingstmissionens gästhus” där vi nu fått packa in alla våra grejer. Fanuel var nere några dagar i Jinka där han ordnade med frakt av möblerna, hämtade vår bil som vi också förvarat där och träffade församlingsledarna i området. Tillsammans med Övik, Luleå och eventuellt med hjälp från några Second hand butiker kommer vi att bygga en ny kyrka i fängelset i Jinka så de samtalade om det.

Den här terminen ska vi börja undervisa i nordöstra Etiopien i ett område som heter ”Norra Shewa”. Det har varit lite trögt för oss de senaste veckorna att komma igång med undervisningen. Dels har det varit och är fortfarande oroligheter i landet och en del dagar stängs alla vägar av så att man inte kan resa runt. Detta har hindrat oss från att åka ut ur Addis. Sedan var det också så att ledaren för ”the Evangelical Church Fellowship” i Norra Shewa var upptagen några veckor och inte hade möjlighet att samla ihop till en ledarträff åt oss där så att vi kunde planera arbetet tillsammans med dem. Men så äntligen i måndags fick han till det och vi var där och träffade dem. De var väldigt possitiva och bad om ursäkt att de dragit ut på tiden. De hade redan tänkt ut 7 platser runt om i området där de föreslog att vi skulle börja undervisningen. Nästa vecka ska vi tillsammans med dem åka runt till dessa platser för att träffa församlingsledarna på varje ställe, informera, inspirera och planera hur vi ska lägga upp undervisningen på varje ställe. Vi kommer att åka till varje ställe en gång per vecka och undervisa, vissa dagar kommer vi hinna med 2 platser, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, men det blir också mycket restid emellan då platserna ligger med ca 1 timmes avstånd mellan varje och mellan 2-5 timmars resväg från Addis Abeba.

De senaste veckorna har vi även haft några möten på huvudkontoret för Hiwot Brehan kyrkan här i Addis. Hiwot Brehan är det samfund som startats av Svensk pingstmission här i landet. Vi har tillsammans med församlingen i Övik bestämt att under denna perioden arbeta som partners med Hiwot Brehan, för att känna att vi tillhör någonstans och för att det ska kännas lite tryggare för oss att stå under deras vingar. De var väldigt possitiva till samarbete. De jobbar nu bl.a. på att försöka hitta någon som de kan anställa åt oss för att åka runt med oss och undervisa. Annars kommer detta samarbete inte påverka och betyda någon stor skillnad för hur vi jobbar, vi kommer även i fortsättningen att undervisa kristna från alla församlingar, inte bara Hiwot Brehan.

Sedan ett par veckor har vi även anställt en tjej som jobbar hemma hos oss och hjälper oss med barnen och hushållet och det fungerar bra. Vi känner att det är ett bättre alternativ än att sätta Nimo i förskola redan nu. Det finns en förskola på svenska skolan men de tar inte in barn under 3 år.

Jag tänkte sluta med att dela några böneämnen. Be gärna för Noah, att han får trivas och att det ska börja gå lite lättare med skolan och språket. Be också att vi ska få en bra medarbetare som reser med oss runt. Be för det politiska läget, att det får vara lugnt och att vägarna får vara öppna så att vi kan resa runt. Och be för de platser där vi ska börja undervisa, om förberedda hjärtan, så att många kristna vill vara med och brinner för att berätta vidare berättelserna för folket i sitt område och att många får komma till tro.