Besök, vandringar, flodäventyr m.m.

Nu är det ett par månader sedan jag skrev senast och det har hänt mycket. Då berättade jag om hur vi just kommit igång med nya grupper men nu har vi redan kommit igenom halva undervisningen i dessa grupper. Vi är färdiga med de 15 berättelserna från Gamla Testamentet och har kommit igång med Nya Testamentet, denna vecka har vi berättat berättelse 17 och 18 som handlar bl.a. om hur Johannes döparen säger om Jesus ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Det är en höjdpunkt i vår undervisning då vi ser tillbaka på alla berättelser om lamm från Gamla testamentet, lammet som dog i stället för Isak, lammen som dog istället för Israelernas förstfödda i Egypten och lammen som offrades i Tabernaklet. Lammen i det gamla förbundet kunde aldrig ta bort synder bara täcka över dem, men nu har den efterlängtade frälsaren, Guds lamm, kommit och han kan för evigt ta bort all världens synd. Halleluja!

                                                        Gruppen i Damiker   

                                             Drama om Abraham och Isak i Lemmo

De här 2 månaderna har vi haft förmånen och glädjen att ha många gäster hos oss, först var det Maine Svensson från missionsrådet i Övik som var här 10 dagar och sedan har vi haft ett team på 10 personer från UMU i London här i 3 veckor och de har alla förundrats över våra elevers glädje och hur aktivt de hänger med i berättelserna och återberättar dem. Denna hösten undervisar vi i 5 grupper varje vecka och det är verkligen fantastiskt roligt att undervisa i alla dessa grupper för våra elever är så på hugget, de lyssnar intensivt, svarar på frågor, kommer med glada utrop o.s.v.

En annan grej som förundrat våra gäster har varit vägarna och alla utmaningar som möter oss för att ta oss ut till de olika platserna vi undervisar på. På onsdagarna åker vi till Damiker, ett ställe som det knappt finns någon väg till, man får gissa sig fram mellan träd och buskar och över floder i nästan en timme innan man tillslut kommer fram, och till Lemmo som vi undervisar i på fredagar får man nästan klättra nerför ett berg med bilen på smala slingriga sandvägar och även där köra igenom ett par floder innan man kommer fram.

                                                              Vägen till Damiker     

                                                                

                                                                  Vägen till Lemmo

Dessutom har regnperioden, som egentligen brukar vara i juni-augusti, behagat att komma mycket senare i år och är nu i full gång så den senaste veckan har varit mer utmanande än vanligt. Förra onsdagen fick vi med vår bil dra upp en lastbil ur lera för att ens kunna ta oss förbi själva och blev därför en timme sena till undervisningen, och igår när Fanuel körde ner i en av floderna var det mycket djupare än vad han räknat med och det blev en ganska obehaglig upplevelse för honom och resten av gästerna i bilen när han körde fast och bilen började fyllas med vatten. Med Guds och en hel hop puttande killars hjälp, lyckades han ändå backa upp ur floden igen och sedan skjutsade en större lastbil hela gänget över floden och så fick de åka motorcyklar de sista 20 kilometerna. Tårarna rann på en av våra argentinska vänner från UMU när han fick se våra 200 elever som, fast Fanuel och de andra kom fram aldeles för sent, ändå satt och väntade, han hade aldrig sett en sånn hunger efter Guds ord och undervisning som här. Och visst är det så, det är alla de väntande glada ansiktena som driver oss att aldrig ge upp och alltid, trots alla omständigheter, på nått sätt ändå ta oss till dem varje vecka. Vi inser vad otroligt priviligierade vi är att få undervisa dessa människor.

När Maine var här, åkte vi en söndag ut till en by där några av våra elever från i våras i sin tur undervisat en grupp ungdomar och nu ville de att vi skulle vara med på deras examen för dessa. Vi fick oss en otrolig promenad på toppen av bergen med otrolig utsikt och det var jätteroligt att även denna gång få möta en ny församling och se att undervisningen sprider sig vidare.

Även med UMU:arna åkte vi ut 2 helger och tältade i byar vi inte varit förrut. Vi fick vara med och medverka i församlingarna på dessa ställen under söndagarna och det var verkligen roligt, på båda ställena hade de tidigare aldrig haft utländska gäster på besök. Första helgen regnade det ordentligt och vi låg dyngsura i våra tält, andra helgen hade vi lärt av vårt misstag och satte upp tältet inne i kyrkan istället, där var det torrt men vi fick ligga och lyssna på råttorna som sprang runt hela natten istället. Det andra stället ligger högt upp på ett berg och vi fick gå brant uppför i 1 ½ timme för att ta oss dit, men det var ett underbart ställe med fantastisk utsikt över Jinka och stora fält med grönsaker som jag aldrig sett förr, stora vitkålsfält och enorma rödbetor. Det är verkligen skiftande klimat och landskap här i Omo-dalen.

                                          Med Fanuels 2 bröder och svägerska från UMU                                    

                                                        Grillning med gänget från UMU

Vi har verkligen haft roliga månader med alla gäster som varit här, det är ju inte så ofta annars som vi får besök. Till påsklovet nästa år kommer Pingstkyrkan i Övik ordna en resa hit till oss, för alla som vill följa med, det kommer snart ut mer detaljerad information men jag uppmuntrar er redan nu att fundera på om ni inte vill komma med, det skulle vara så roligt om det blir ett riktigt gäng som kommer. 

Ingång med nya grupper

Hoppas att ni alla har haft en härlig sommar! Det har vi haft, under juli månad tog vi några veckors semester och åkte runt i norra Etiopien där vi bland annat besökte städerna Bahirdar, Gonder och även klippkyrkorna från 1200-talet i Lalibela, det var en häftig upplevelse.

Under augusti har vi varit här i Jinka igen och kommit igång med den nya läsåret. Den här hösten kommer vi att undervisa på 6 olika platser: Luqa och Damiker bland Tsemayfolket, Erbore bland Erborefolket, Lemogento bland Malefolket, Kure bland Arifolket och Hanna bland Mursifolket.

Det första vi gör när vi börjar på en ny plats är att vi åker dit tillsammans med de som är ledare för den ”evangeliska kyrkogemenskapen” i hela Omodalen och samlar ihop de lokala ledarna från alla församlingar i och omkring den plats vi ska undervisa på. Under dessa ledarmöten informerar vi dem om undervisningen, frågar om deras intresse och bestämmer tid och plats när undervisningen ska börja.

                                           Fanuel håller ledarmöte i Erbore

Ledarna informerar sedan vidare medlemmarna i sina församlingar och skriver namnlistor på alla som vill vara med och tar med alla dessa till det första mötet med oss. Under detta första introduktionsmöte informerar vi alla om undervisningen, vi berättar vad de kommer lära sig, hur undervisningspassen ser ut, vad som är målet med undervisningen o.s.v.

                                           Introduktionsmöte i Lemogento

                                          Första undervisningspasset i Luqa

Sedan kommande vecka kör vi igång med de två första berättelserna. Under den här månaden har vi hunnit haft ledarmöten på alla 6 platserna, vi har även haft introduktionsmöten på 4 av ställena och kommit igång med de första 2 berättelserna på tre av ställena. Det har verkligen varit jätteroligt, härlig respons och stor glädje bland våra elever.

Gubbarna dricker kaffe medans kvinnorna jobbar / vardagslivet i Luqa.

Luqa, Damiker och Erbore ligger alla i Omodalens lågland och här kan det bli riktigt varmt. Den enda tiden på dygnet det går att undervisa i Erbore är sent på kvällen. Det värsta är att våran lampa lockar fram alla de olika små kryp, inte minst de otäcka skorpionerna.

Förra söndagsförmiddagen var var vi kallade att vara med när 2 av våra elever från förra året i sin tur skulle examinera sina elever som de undervisat under året i sin hemby. Efter att ha kört ut på för oss nya småvägar en timme fick vi parkera bilen och promenera 30 minuter till innan vi kom fram till den lilla kyrkan, fullpackad med folk. Det var verkligen roligt att se att undervisningen sprider sig vidare som ringar på vattnet och att så många som vi inte ens möter får del av berättelserna i sina hembyar.

Examensmöten och avslutning på detta läsåret

Hoppas att ni har en härlig sommar! Här har värmen slagit till igen, 30 grader och sol. Längre norrut i Etiopien är de nu inne i den värsta regnperioden, men här i Jinka verkar förvånansvärt regnperioden redan vara slut.

Nu först är läsåret även slut för oss, vi hade vår sista examensgudstjänst igår förmiddag. De senaste 4 veckorna har vi haft examen för 8 av våra grupper. Under detta läsåret har vi totalt undervisat i 9 grupper, alla som varit närvarande under minst 75% av lektionerna har fått diplom, totalt blev det under året 586 personer. Dessa har i sin tur undervisat ca 2000 andra varje vecka och de har gett vittnesbörd om flera hundra som blivit frälsta under året. Det är svårt att veta hur många av dessa som verkligen fått del av hela undervisningen och håller fast vid sina frälsningsbeslut men något som vi insett det senaste året är att det jobb som blir gjort inom församlingarna är minst lika viktigt. Vi har jobbat med storytelling i 8 år nu, men aldrig har vi trott så starkt på detta sätt att förklara evangeliet som vi gör nu! De vittnesbörd vi hör från våra elever är ständigt liknande: ”Jag har tidigare varit kristen men nu har jag tagit emot Jesus på nytt, först nu förstår jag vad Bibeln handlar om och vad Jesus verkligen gjort för oss.” Det är först när evangeliet blir levande för de kristna som de i sin tur även kan dela det så att det blir levande för andra.

                       Några av våra examensgrupper

De roligaste grupperna vi haft under året, är nog den i fängelset och den i Kangaten. För många i fängelset har det blivit så att Gud har vänt deras hopplösa meningslösa inlåsta vardag till något gott, i och med att de fått del av denna undervisnigen och fått möta Jesus. De bad oss verkligen att inte sluta besöka dem nu när undervisningen är slut. Kangaten har varit en riktig utmaning, flera veckor har vi fått ställa in på grund av krig utmed vägen dit och flera gånger har vi därför fått köra dubbla undervisningspass när vi väl kommit dit. Det har inte varit helt utan oro vi åkt de 4 timmarna dit genom områden med både oroligheter, jobbig teräng och hetta, men vilken lön vi fått för mödan. Våra elever har varit otroligt frimodiga och oroslösa människor som promenerat i flera timmar genom het öken både för att komma till vår undervisning och för att sprida evangeliet. En del av dem går ända in i Sudan och Kenya och evangeliserar. 

                                             Under ett par av våra examensgudstjänster

Under 1 års tid har jag, Hanna, brukat promenera upp till en by ett par km utanför Jinka och berättat berättelserna hos en familj där. Mannen i familjen och en del andra grannbarn och ungdomar har lyssnat ordentligt och verkligen tyckt om undervisningen. Nu har jag äntligen berättat färdigt och mannen i familjen, plus en ung granntjej som varit trogna lyssnare har nu beslutat sig för att tro på Jesus. När jag frågade vad mannen lärt sig under detta året svarade han bl.a. att allt det jag sagt och lärt dem varit sant och att han tagit emot allt, nu förstår han att vi alla är syndare p.g.a. Adam och Evas syndafall och vi förtjänar alla att dö, men att Jesus dog istället för oss på korset, hans blod utplånade för alltid vår synd så att vi kunde bli frälsta. Ingen kan bli frälst genom att bara gå till kyrkan, det handlar om hjärtats tro, man måste erkänna att man har syndat och tro att Jesus dog för våra synder. Det känns fantastiskt roligt att de blivit frälsta och jag ber att Gud ska hjälpa mig leda dem vidare i tron.

Imorgon reser vi till Addis Abeba, vi tar några veckor semester nu, tänkte resa runt lite i norra Etiopien, besöka en del kända turistställen och även en del släktingar. Sedan kommer vi tillbaka hit till Jinka och börjar med nya grupper igen i augusti. Nästa läsår kommer vi att köra 2 omgångar med grupper, en under hösten och en under våren, vi kommer att undervisa 1g/vecka i alla grupperna. Sen är denna perioden slut och vi åker tillbaka till Sverige i aug -16.

Tack och Guds välsignelse till alla er som ber för oss och vårt arbete!

Regn, vittnesbörd, examen m.m.

Hoppas att ni har en härlig vår där hemma. Nu är det ett par månader sedan jag skrev sist och det har hänt mycket. I slutet av mars dog min farmor och vi beslutade ganska hastigt att åka till Sverige till begravningen, så den 15 april åkte vi till Sverige och stannade drygt två veckor. Vi bestämde att det blir ingen resa till Sverige i sommar, eftersom vi nu nyss varit där, kanske kan vi åka hem en sväng till jul istället. Det var en jättefin begravning och vi hade en härlig tid i Sverige i övrigt. Noah njöt av att få spendera tid med sin mormor och morfar, att få fira sin 5 årsdag o.s.v, men oj vad kallt det var! Det kändes att vi inte är vana vid kyla.

Här är det däremot helt perfekt väder, det regnar en hel del och medeltemperaturen ligger på 25 grader nu här i Jinka. Hela landskapet är grönt och vackert, t.o.m. öknen blommar och där ligger högsta värmen bara på 35 grader nu.

 

Vår medarbetare Samuel tog hand om arbetet medans vi var borta. Det var en riktigt bra utmaning för honom och han har nu blivit otroligt duktig på att undervisa. Han berättar berättelserna med sånn inlevelse och dramatik att t.o.m. vi blir förstummade. Vi har nu 8 grupper igång varje vecka och vi är inne på berättelserna om Jesu död och uppståndelse i de flesta av våra grupper, det är verkligen jätteroligt att undervisa, det är själva höjdpunkten i vår undervisning och det händer mycket nu. Det som går som en röd tråd genom hela undervisningen är ju Guds frälsningsplan och nåden och det är en stark ögonöppnare för många. Jag skulle vilja dela vad vår medarebetare Samuel sa till mig i veckan, det uppmuntrade mig verkligen:

”Vi är uppvuxna i församlingen här med en massa lagiskhet, en massa regler om vad man får och inte får göra, och vi blir bestraffade om vi inte följer alla regler. De flesta i kyrkan tror att man inte kommer till himlen bara genom att tro på Jesus, man måste göra goda gärningar också. Jättemånga i kyrkan är har inte förstått nåden. De som går igenom den här undervisning förstår nu däremot vad nåden handlar om, de blir förvandlade av den här undervisningen. Min svärmor t.ex. hon var tidigare en av dem som satte upp en massa regler i kyrkan och fördömde alla som inte följde dem, men nu sedan hon fått denna undervisningen har hon helt slutat med det, nu säger hon istället: ”Jag dömer ingen, jag vet nu att jag själv är en syndare helt frälst av nåd!” Många evangelister och församlingsledare går nu igenom undervisningen, det är jättebra, det förändrar deras sätt att undervisa i församlingarna. Gud sände er verkligen hit för att han visste att det var många i församlingarna som behövde bli ”frälsta”!”

Samuel undervisar i Baitsemal

Hanna undervisar i Jinka

Våra elever berättar också vidare berättelserna för många utanför församlingen. Här kommer några av deras vittnesbörd:

-En ung pojke: Jag berättar för 10 kompisar i skolan. De är inte kristna men tycker om berättelserna och lär sig dem utantill och berättar vidare för andra.

- En flicka: Alla vill höra berättelser, jag berättar för grannarna när de dricker kaffe, vid vattenpumpen, på vägen, överallt berättar jag. En frågade mej: ”Jag vill också komma till kyrkan och lära mig det här, får man komma även om man inte är pingstvän?”

-En annan flicka: Jag hälsar på en flicka på vägen hem från skolan varje dag och berättar berättelser. En dag försökte jag ta en omväg hem eftersom jag ville gå hem och träna mer på berättelsen först, men då stod hon vid grinden och väntade på mig och lyckades se mej ändå och sprang ifatt mig och sa: ”Vad gör du, hade du tänkt smita förbi utan att fortsätta berättelsen för mig.” Så jag fick försöka så gott jag kunde och berätta i alla fall.

-En lärarinna: Jag har varit rädd för att berätta vidare det här för andra hittils men nu har jag tagit tag i saken och börjat för 6 av mina elever, 3 av dem är inte kristna. Det gick verkligen över min förväntan, de bestämde själva en tid då de ville att jag skulle fortsätta och en av de ofrälsta sa: ”Det är mycket bättre att vi lär oss sånt här än att vi bara driver omkring efter skolan”.  

-Mannen i blå-vitt på bild: Jag arbetar på bomullsfälten och brukar berätta för alla mina arbetskamrater där. På fritiden brukar jag gå runt i olika byar och berätta, en del tar emot mig andra inte. Förra veckan berättade jag för 38 personer i en by. En person sa: ”Jag var sjuk men nu när du pratade var det som om något rörde vid mig och jag känner mej helt frisk nu.”

-En högstadietjej: Jag samlar ihop 25 elever på skolgården och berättar berättelser varje vecka. Om jag inte dyker upp när jag sagt att jag ska fortsätta så blir de arga på mig, de älskar berättelserna.

-En man på fängelset: Jag har aldrig haft sådan här andlig insikt, jag har blivit förvandlad av den här undervisningen.

-En annan man på fängelset: Jag undervisar för 8 personer och 2 av dem har nu blivit frälsta, här är dem, jag tog med dem hit idag.

-En evangelist: Jag undervisade 5 personer men av någon anledning kom vi inte överens och de sprang ifrån mig men lite senare ringde en av männen och bad mig att komma och fortsätta berättelsen i alla fall. När jag berättade om Jesu död och uppståndelse för honom sa han: ”Förra gången när jag sprang ifrån dig fick jag ingen frid, jag var bara tvungen att höra mer och nu vill jag bli frälst, jag tror!”

I mars var vi färdiga med en av våra grupper, den i Senegal, och vi hade examenskonferens där. Det var 142 st (de på bilden) som examinerades. Resten av grupperna kommer vi bli färdiga med under juni och juli månad och i aug-sep tänkte vi börja i nya områden igen.

Tack till alla er som ber för oss. Be gärna om fortsatt fred i området. På söndag är det val här Etiopien och många är oroliga för vad som ska hända i samband med det. Ibland blossar det upp stridigheter även mellan de olika folkgrupperna här, när de t.ex. stjäl boskap från varandra. Vi har fått ställa in en del av våra möten p.g.a. sådant men oftast är det lugnt.

Värme, nya grupper, dop, vittnesbörd, ormbesök o.s.v.

Här kommer en hälsning ifrån oss i Jinka. Nu är värmen på topp här, det är ca 35 grader på dagarna, vi hoppas att det snart vänder och blir lite svalare igen. Mitt på dagarna blir man ganska slö av värmen, man får se till att jobba mer på morgnar och kvällar istället. Noah och hans kompisar svalkar av sig flera gånger om dagen i vår lilla pool på gården. De senaste 3 veckorna har vi haft besök av en familj från Västerås, de heter Markus och Ida Johnsen och har 2 barn. De har varit här för att prova på missionslivet som familj och vi har haft roliga veckor tillsammans.

                                            

Arbetet har rullat på de senaste månaderna och nu har vi fullt upp kan man säga. Vi kommit igång med 3 nya grupper till, 2 här i Jinka och en i Baitsemal, 5 km härifrån. Totalt har vi nu 9 grupper igång, 5 av dem varje vecka, 4 av dem varannan. Totalt har vi ca 700 elever som i sin tur undervisar ca 2200 per vecka. Vi når nu fler på en gång än vi någonsin gjort tidigare tror jag. Alla dessa grupper kommer vi att bli färdiga med i Juni.

För några veckor sedan bjöd församlingarna i Tolta, där vi undervisade förra året, oss att vara med på deras årliga dopförättning. Det var 250 dopkandidater, många av dem hade kommit till tro när våra elever där berättat berättelser för dem. Det var en fantastisk tidig morgon vid den lilla ån när alla dessa begravde sina gamla liv för att börja nya med Jesus. Den gamla kvinnan på bilden sa efter att hon blivit döpt: ”Nu kan jag dö när som helst, det gör mej ingenting!” 

Alla våra möten börjar vi med att fråga om det är någon som har något vittnesbörd att dela och jag tänkte jag skulle skriva vad ett par av våra elever i Kangaten berättade i lördags. En kille som heter Elias Echo berättade: ”Jag älskar den här undervisningen, jag lär mej jättemycket som jag inte vetat förrut själv. Jag bor långt härifrån, jag promenerar 3 timmar för att komma hit. I min hemby berättar jag berättelserna för både krista och ofrälsta och de älskar att lyssna och titta på bilderna jag visar. Sedan jag börjat undervisningen har 30 personer totalt blivit frälsta och börjat komma med till kyrkan.” En annan kille som heter Lotede Namana berättade: ”Vi blir starka av den här undervisningen och berättar vidare för många. Jag brukar promenera 6 mil till Mursifolket, som bor norr om oss Nyangatum, jag har undervisat dem berättelserna flera gånger. Alla säger ”Tossi chali” (Gud är bra!) och 300 personer där har nu kommit till tro.” Dessa vittnesbörd är så otroligt uppmuntrande för oss, tänk att dessa människor går långt in i bushen dit vi aldrig skulle kunna ta oss med bil, och absolut inte orka gå i 45 graders värme, och vinner så många människor för Gud. Det känns fantastiskt att kunna ge dem denna undervisning som ett verktyg som verkligen hjälper dem i deras tjänst.

Även de senaste månaderna har arbetet blivit lidande av en del oroligheter i området. Vi fick ställa in några möten ett par veckor men nu är det lugnt igen och vi kan åka fritt i området igen. Be gärna om lugn och fred och fortsatt beskydd över oss på vägarna.

För några dagar sedan upptäckte vi en orm precis utanför vår öppna ytterdörr en kväll. Vår nattvakt slog ihjäl den, men det var en riktigt obehaglig upplevelse. Vi har bara sett ormar i skogen tidigare och trodde de skulle hålla sig borta från tätbebyggelsen. Vår granne sa dessutom att den var giftig. Noah springer ju runt på vår gård hela dagarna och det skulle verkligen inte vara roligt om han blev biten. Efter ett par dagar fick vi dock höra från en svensk ormexpert som sett bilderna på den att det var en ofarlig snok. Vi valde att tro på honom istället för på grannen och det kändes väldigt mycket skönare efter det. Men man inser mer och mer att man måste leva helt av tro och tillit till Gud och hans beskydd.

Vi avslutar med ett ord från Rom 8:37 ”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”