Nyhetshälsning från 21 februari 2019

Hoppas att ni har det bra hemma i kalla Sverige. Här har vi den senaste månaden haft det ovanligt varmt, januari och februari är nog de varmaste månaderna på året här. Men Addis Abeba blir ju aldrig olidligt varmt, det har nog legat runt 27 grader som mest. Det har inte heller regnat på länge i Etiopien och det är nu torka och problem i många områden.

Vi, hela familjen, mår väldigt bra nu. Vi hade en period i höstas då det var förkylning på förkylning hela tiden, en gång fick t.o.m. pojkarna lunginfektioner och jag fick ligga inne med Amos på sjukhus 3 dagar eftersom han hade för dålig syresättning och behövde syrgas hela tiden. Det finns ett fint norskt sjukhus här i stan så det kändes jättebra att bli omhändertagna där. Nu har vi dock varit väldigt friska de senaste månaderna så det är vi jättetacksamma för. Amos har växt mycket, han är nästan 6 månader nu och en väldigt glad liten kille som charmar de flesta.

Just nu känner vi oss väldigt tacksamma för väldigt mycket, vi upplever hur Gud verkligen tar hand om oss och ger oss så mycket gott. Vi trivs fortfarande otroligt bra här på vår gård. I september flyttade en ny familj hit från Norge, de har en son som är lika gammal som Nehemja och de är helt fantastiskt goda vänner. De leker flera timmar om dagen och vi har blivit väldigt goda vänner med hans föräldrar också.

När jag skrev till er senast i oktober bad jag om hjälp i förbön för Noah och hans skolgång som han kämpade väldigt med. Jag tror att många av er bad för honom då för den veckan såg vi en stor förändring. Plötsligt en dag sa han till mig: ”Nu behöver du inte komma och hjälpa mig i skolan mer mamma, jag klarar mig själv nu.” Efter det var det inte längre jobbigt varje morgon, vi såg hur han började trivas mycket bättre i skolan. Vi såg också hur hans utveckling i engelskan verkligen tog fart. Några veckor senare kom rektorn fram till mig på skolgården och sa: ”Har du sett hur bra Noah jobbar i skolan, det går jättebra för honom med engelskan, det är som ett mirakel.” Jag tror inte hon är kristen men hon hade verkligen rätt, Gud gjorde ett mirakel, han hör bön och han har omsorg om våra barn. Förra veckan hade vi kvartsamtal med Noahs lärare och hon hade bara beröm att ge: ”Jag är så nöjd med Noah, han utvecklas fantastiskt fort, mycket fortare än de andra barnen som också kämpar med engelskan, jag tror han kommer att komma upp i ”grade-level” redan innan läsåret är slut.” sa hon.

Ett annat tacksägelseämne är att vi hittat en församling som vi tycker mycket om. En av mammorna på skolan berättade om den för oss. Det är en liten internationell församling med härliga gudstjänster, familjär gemenskap och bra söndagsskola för barnen. Det känns jättebra eftersom vi inte tidigare lyckats hitta något ställe där det fungerat att ha med våran livliga 3 åring, men där verkar det inte vara något problem, de accepterar honom, han får vara med även om han stör lite. Samma mamma bjöd även med mig till en internationell bibelstudjegrupp för kvinnor som träffas en gång i veckan. Det känns väldigt roligt för mig att få komma in även i en sånn gemenskap med nya vänner och möjligheten till förbön och bibelstudie.

                                                                     Gruppen i Liban

Fanuel och Samuel jobbar på och undervisar i nya grupper sedan november. De har nu 5 grupper i olika byar öster om Addis runt staden Mojo, totalt är det ungefär 320 elever i dessa grupper. Utöver det undervisar de också i fängelset i staden Nazret där de har en grupp på ca 60 män. Trots att det inte är mer än 10 mil från Addis Abeba så känns ändå de små byarna väldigt avlägsna. I Liban t.ex. består gruppen till störst del av ungdomar, totalt 50 stycken, ändå är det bara 10 av dem som kan läsa och skriva. De flesta går inte i skolan utan börjar arbeta väldigt tidigt istället.

I alla dessa grupper har de nu kommit fram till berättelserna nr 23-24 som handlar om den sista måltiden och om hur Jesus blir tillfångatagen och korsfäst. Många av eleverna är duktiga på att berätta vidare berättelserna. Ungefär hälften av dem undervisar för mellan 1-6 vänner, både kristna och ofrälsta. Sedan finns det några i varje grupp som har större grupper på 20-50 personer som de undervisar, även en del av dessa är ofrälsta. Många av våra elever i flera byar är involverade i ett arbete som kallas ”Compassion”. Det innebär att de samlar ungdomar från fattiga hem varje lördag och ger dem skolmaterial, mat, kläder o.s.v. Nu har de också börjat med storytelling varje vecka för dessa, av vilka de flesta är ofrälsta. När vi gjorde juluppehåll en vecka i undervisningen protesterade dessa ungdomar vilt när de inte fick höra någon ny berättelse den veckan, de sa: ”Våra föräldrar väntar ju hemma på att vi ska komma hem och berätta för dem.”  Så där sprider sig verkligen undervisningen vidare t.o.m. genom de som inte själva blivit frälsta än. Flera av våra elever berättar att de känner att deras ofrälsta elever öppnar upp sig mer och mer för evangeliet ju längre fram de kommer i undervisningen. 

Gruppen i Koka                   

                                                

Gruppen i Mojo

Arbetet i fängelset är också väldigt inspirerande, Fanuel och Samuel berättar att eleverna där lyssnar med gapande munnar (ett talesätt här i Etiopien när någon verkligen lyssnar intresserat). Sedan brukar de samla sina rumskamrater på kvällarna och berätta berättelser. Flera av dessa ofrälsta har nu blivit så intresserade att de t.o.m. börjat komma med till kyrkfängelset och lära sig berättelserna där direkt från Fanuel och Samuel, så gruppen växer från vecka till vecka.

Men det är inte alltid enkelt att undervisa vidare berättelserna, några av eleverna berättar för oss att de blir utskällda och ivägkörda ibland när de försöker berätta berättelser för nya människor. Så flera av dem betalar också ett högt pris när de delar berättelserna med andra. 

Tack för ert stöd och era förböner, det känns verkligen att vi som familj är burna av dem. Tack för era fortsatta böner för oss som familj och för arbetet. Be speciellt för alla ofrälsta som får höra berättelserna överallt, att ordet får gå in och beröra på djupet och att de verkligen förstår evangeliet nu när de kommer fram till berättelserna om Jesu död och uppståndelse. Be även om uthållighet bland de elever som får uppleva svårigheter och hårda ord när de försöker undervisa. Be gärna även om regn i Etiopien och om fred. Fortfarande blossar det upp oroligheter på vissa ställen i landet mellan de olika folkgrupperna. Etiopierna behöver verkligen lära sig att sluta skilja på olika folkgrupper och se sig själva som ett folk, en nation, annars blir det aldrig fred.