Hoppas att ni alla mår bra. Här i Etiopien har vi det bra, regnperioden
ligger i startgroparna och det regnar av och till de flesta dagarna här. Om
knappt 2 veckor flyr vi från regnen för att spendera 4 veckors semester i
Sverige, det ser vi mycket fram emot, speciellt våra pojkar som verkligen
längtar till mormor och morfar.
Förra gången skrev jag om hur allt var så bra, och vi var så tacksamma för
allt, men livet skiftar ju och jag kan väl erkänna att den sista månaden har
varit lite tuffare. Det började med att vi blev uppsagda vår lägenhet, det
kommer nya familjer hit som ska arbeta för norska missionen och de har då
förtur på lägenheterna och vi måste flytta. Det var ett väldigt tufft besked
som vi blev jätteledsna över, vi trivs ju så otroligt bra här. Vi och barnen
har bästa vänner som vi umgås med på gården varje dag och vi önskade verkligen
att vi skulle fått bo kvar här, men så blev det inte. Efter några veckors
sökande och vändningar hit och dit har vi i alla fall fått lovat att få hyra
ett hus som ligger 300 meter nedåt samma gata, så då kan vi fortsätta att komma
hit varje dag, så det blir nog rätt bra ändå. Vi flyttar dit redan den 16onde
juni, bara några dagar innan vi åker till Sverige.
Sedan har Noah också haft det tuffare i skolan igen efter påsk. Lärarna är
lite för stränga och lyckas inte skapa så god stämmning i klassrummet. Han har
varit hemma ganska mycket på sistonne men de sista dagarna har det gått lite
bättre igen. Men vi har funderat fram och tillbaka väldigt mycket över hur vi
ska göra till hösten och har fortfarande inte kommit fram till ett beslut. De
enda skolorna som eventuellt skulle kunna fungera bättre för honom är så hemskt
dyra så de känns inte som ett alternativ. Många andra utländska familjer kör
hemundervisning här, så det är ett alternativ, men det känns också svårt och
det kanske blir för ensamt för honom. Nimo skulle också behöva lite mer
aktivering till hösten, men vi tvekar över att sätta honom i en Etiopisk
förskola också, så där behöver vi också vägledning över hur vi ska göra.
Examen
i Arerti
När det gäller vårt jobb så är jag ju fortfarande mammaledig men Fanuel och
Samuel har nu avlutat undervisningen i de 6 grupper de haft sedan i höstas. De
senaste veckorna har vi haft examens-gudstjänster på dessa platser. Det är
totalt 300 elever som gått igenom hela undervisningen och därför fått diplom.
Hela familjen har följt med på några av dessa gudstjänster och det har varit
ett lyft att få träffa dessa elever och se lite av arbetet igen efter att ha
varit ledig så länge. Förra söndagen var vi i byn Arerti och vilken examen det
var. Det var helt fantastisk lovsång, vilken glädje och tillbedjan, jag
predikade och fick verkligen jättehärlig respons. De hade också förberett
dikter och danser och många fina inslag i gudstjänsten och kvinnorna från de
olika församlingarna hade kommit samman och lagat mat hela natten innan och de dukade
fram en fantastisk buffe efter gudstjänsten som räckte till alla som kommit
från stans olika församlingar. De hade också köpt jättefina Etiopiska filtar
som gåvor till oss och Samuel. När jag såg deras kärlek, enhet och glädje
tänkte jag ”här skulle jag vilja bo”. Pastorn som haft huvudansvaret att
arrangera undervisningen grät när vi sent på eftermiddagen körde ifrån byn, de
hade verkligen älskat undervisningen och sa att de verkligen saknade att samlas
och lära sig bibelberättelser varje fredagkväll nu sedan det tagit slut.
Denna helgen fick vi ett par dagar besök av David och Mia Sundström från
Luleå som var på väg till Komorerna. Vi tog med dem till examen i Ejersa, där
vi också hade en härlig gudstjänst där David predikade om frid.
Under examensgudstjänsterna vittnade många om hur storytelling hjälpt dem
både att förstå Guds ord och frälsningen själva och att dela det på ett enkelt
sätt till andra. En tjej t.ex. berättade att hon berättar berättelserna för
sina arbetskamrater på kontoret hon jobbar på och att de tycker så mycket om de
att de ber henne att alltid ta med sig bilderna och fortsätta berättelserna
varje dag. En annan ung kille i Arerti berättade att han går till 3 olika
platser och berättar för många ofrälsta och en mycket gammal man i Liban
berättade att han berättar för sina jämnåriga vänner när de träffas och sitter
och pratar ute i byn på dagarna.
Just nu arbetar Fanuel med att förbereda inför en ny omgång undervisning.
Vi kommer att fortsätta arbeta även nästa omgång i området sydöster om Addis,
runt staden Nazret. Han och Samuel har fått fantastisk hjälp av pastorn som är
det regionale ledaren för ”the Evangelical Church fellowship” i området. Han
har lyckats samla ihop ledare från alla olika byar runt de 8 platser som de valt
ut att börja undervisningen på i området och de har haft jättebra
ledarsamlingar på dessa platser. I slutet av denna veckan kommer de åka runt
och hålla introduktionsmöten på dessa platser för alla elever som vill vara
med. Sedan börjar vi första berättelserna direkt när vi kommer tillbaka från
Sverige i slutet på juli. En del av dessa områden har många muslimer och det
känns väldigt inspirerande. Jag har tänkt börja jobba i början av september
igen så då får jag också möjlighet att undervisa på dessa platser vilket jag
ser mycket fram emot.
Denna enkla karta här nedan visar de 6 ställen vi undervisade på under
föregående omgång i grönt, och de 8 platser vi nu påbörjar i orange färg.
Tack för era förböner. Fortsätt gärna be för oss som familj, att vi får trivas i det nya huset och be för skolsituationen både för Noah och för Nimo, att vi får vara ledda av Gud att hitta rätt lösningar för dem och att de får trivas bra, det är ju liksom förutsättningen för att vi ska kunna bo och arbeta här. Be också för den nya omgången och de nya platserna, att Gud föår förbereda både hjärtana på de elever vi ska undervisa och dem de i sin tur kommer att undervisa för. Vi längtar att få se mer av Guds kraft och härlighet utgjuten på dessa platser och att ordet får ha framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar