Igång med 8 nya grupper, familjenyhet m.m

Nu var det ett par månader sedan vi skrev och det har hänt ganska mycket här. Vi trivs fortsatt väldigt bra på vår gård och börjar få mer och mer kontakt med våra grannar och barnen leker väldigt bra tillsammans. De talar engelska med varandra så det hjälper även Noah mycket att utveckla sin engelska och han har blivit väldigt duktig på dessa månader. Även Nimo börjar plocka upp lite engelska från barnen på gården, men främst har han lärt sig en massa amarinja dels av alla som jobbar här på gården, men också från tjejen som jobbar hos oss och från Fanuels familj, som vi ju träffar en hel del. Nimo är ju så otroligt social av sig så han blir allas lilla favoritunge. Ett stort tacksägelseämne är även att vi ska få flytta in i en större lägenhet här på gården från 1 juli och det känns jättebra.

                                                   

Det går även bättre och bättre för Noah i skolan, han hänger med ganska mycket i det som sägs nu men tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt när han får skrivuppgifter på engelska, det är ju så svårt att stava på engelska, så därför vill han fortfarande att jag är med på en del av lektionerna när jag har möjlighet.

När det gäller jobbet så har vi nu verkligen kommit igång ordentligt. Ett underbart tacksägelseämne är att det politiska läget har helt lugnat ner sig sedan landet fick en ny premiärminister. Han kommer från Oromofolket, det folk som stod för de mesta av protesterna tidigare. När de nu fick en premiärminister som kom från deras eget folk slutade alla protester och oroligheter totalt. Det är jätteskönt för oss att nu kunna åka runt varje vecka utan att behöva oroa oss för att råka ut för något på vägarna, tidigare brändes t.o.m. bilar utmed vägarna, så det var inte roligt att ge sig ut då. Så Gud hör bön och vi kan nu arbeta helt fritt, som vi bett om.

            

                                                         Fanuel undervisar i Sirti

                                                         Hanna undervisar i Sirti

Vi har 8 grupper elever som vi undervisar varje vecka, jag och Fanuel åker varannan vecka. Det börjar på måndag eftermiddag med en grupp i ett samhälle som heter Chefe Donsa, ca 2 timmars bilresa från Addis. Sedan åker vi vidare till en stad som heter Sheno där vi undervisar på kvällen och så sover vi över där innan vi åker vidare till en liten liten by som heter Nia á, där vi undervisar på tisdag morgon.  Sedan åker vi hem igen, det tar ca 3 timmar att ta sig hem efter den turen. Sedan tar vi en ny tur på torsdag till Debre brehan, den största staden i området, ca 2 och en halv timmars resa från Addis där vi undervisar på torsdag kväll och sedan övernattar vi där. På fredag morgon har vi 2 grupper på fängelset i Debre brehan, först undervisar vi männen och senare kvinnorna. Sedan på fredag eftermiddag reser vi till ett litet samhälle som heter Mendida där vi undervisar på kvällen och sedan åker vi tillbaka till Debre brehan där vi övernattar igen. På lördag morgon åker vi tidigt vidare till ett litet samhälle som heter Sirti där vi undervisar på morgonen och sedan efter lunch tar vi oss tillbaka hem. Så ser vår vecka ut.

                

                                                         Vägen nerför bergen från Sirti      

                                               

                                                                 Amhara kille till häst

Det är verkligen roligt att vara igång med undervisningen, vi undervisar ju två berättelser per vecka och är nu framme vid berättelserna  11 och 12. De handlar om hur Israeliterna bryter budorden de just fått av Gud vid Sinai berg genom att tillbe guldkalven och sedan om hur Gud förbereder ett sätt för dem att bli förlåtna genom byggandet av Tabernaklet och instiftandet av syndoffer.  Vi har ca 350-400 elever totalt i dessa 8 grupper, störst är den i Sirti på ca 90 elever. De kommer gående från 6 olika byar varje lördagmorgon och gruppen växer från vecka till vecka allt eftersom ryktet om undervisningen sprids vidare i området.

Många av våra elever har också kommit igång och undervisar själva och vi får in rapporter  om att de totalt undervisar ungefär 600-800 andra varje vecka. Ett av vittnesbörden förra veckan fick vi av en mamma som tillsammans med sina tonåringar undervisar en hel grupp med ca 20, 11-13-åringar varje vecka. Dessa kommer från ofrälsta hem men berättar ändå berättelserna vidare för andra redan och en flicka har tagit beslutet att bli frälst. Mamman berättar även för grannar och vänner och hon säger att en kvinna brukar bli så tagen att hon gråter när hon lyssnar.

            

                                                         Återberättande i grupp i Nia`a                                                 

                                                      Återberättande i grupp i Sheno

Fängelsegrupperna är också härliga. Det är ungefär 15 män och 15 kvinnor som lyssnar. Bland kvinnorna är det många unga tjejer och ingen av dem är frälst sedan tidigare, men de säger alla att de vill höra Guds ord.

De flesta i de här områdena som vi undevisar i är ortodoxt kristna sedan tidigare, de är ganska hårda i sina traditioner och tycker inte om evangeliskt kristna. Därför är det en utmaning för våra elever att våga berätta vidare berättelserna och det är inte heller lätt för människor att bli frälsta och börja gå till evangeliska kyrkor, många får utstå mycket från familjen och samhället om de ”byter tro”.

Under de här senaste månaderna har vi haft 2 olika killar som har jobbat med oss och rest runt. Nu har vi en kille som heter Samuel, precis som han i Jinka.  Han bor här i Addis, är egentligen veterinär men har tjänat ganska mycket i sin församling här. Det funkar ganska bra, han är duktig på att översätta till orominja, och det behövs verkligen, eftersom många av våra elever bara kan orominja, så i 5 av grupperna kör vi med översättning, vi undervisar på amarinja och han översätter till orominja. Vi delar även ut texter och bilder på både amarinja och orominja beroende på vilken version de vill ha. Samuel är fortfarande inne på sin testmånad med oss, så vi får se om vi fortsätter med honom, eller hur det blir framöver.

                             

               By med ortodox kyrka på toppen.                     

                                            Fanuel och Samuel blir bjudna på lunch i Nia`a.

          

Fanuel har fått hålla på en hel del med bilen också de senaste månaderna. Onsdagarna har ofta gått åt till att fixa den, den är visst rätt sliten efter 3 år på Omodalens vägar. Så Fanuel har haft bra nytta av sin bilmekaniker utbildning från Sverige och vi sparar en del pengar på att inte behöva lämna in den till verkstad. Förra veckan jobbade han med AC:n som plötsligt la av. När de öppnade upp den upptäckte de ett stort råttbo, råttorna i Jinka har visst bott där under året vi var i Sverige, och det som nu tillslut hade fått AC:n att lägga av var ett stort hönsben som fastnat i fläkten. Konstigt att vi kunnat använda AC:n överhuvudtaget de sista månaderna utan att upptäcka att luften troligen inte var så fräsch. J

                             

                                                           Öppning av AC- systemet                                                                                         

                                                                      Back in business.

Innan jag delar några böneämnen som avslutning vill jag berätta en nyhet för er som ännu inte hört den. Vi väntar nämnligen barn igen, jag är gravid nu i vecka 25. Det känns väldigt roligt och än så länge mår jag rätt bra och det går bra att jobba och resa runt ett tag till. Nu är det så att vår försäkring täcker hemresa för hela familjen och hela förlossningen i Sverige, så därför tänkte vi utnyttja detta och komma hem. Det känns ju ganska mycket säkrare att föda i Sverige, det finns ju inte så mycket god sjukvård att tillgå här om det skulle bli några komplikationer. Eftersom flygbolagen inte tillåter gravida i de 6 sista veckorna att flyga så kommer troligen jag och barna att åka till Sverige runt 20 juli och Fanuel  kommer kanske efter ett par veckor då han undervisat färdigt de första 30 berättelserna fram till Jesu död och uppståndelse. Förlossningen beräknas till 4 september, så om allt går väl till och vi mår bra, åker vi tillbaka till Etiopien i slutet på september eller början av oktober. Sedan tänkte vi att Fanuel får fortsätta med uppföljelse berättelserna från apostlagärningarna och framåt ett par månader i våra nuvarande grupper innan han startar nya grupper i slutet av året. Jag blir mammaledig ett tag framöver, i alla fall t.o.m. nästa vår, så vi får nog ha ett lite lugnare schema nästa omgång med grupper.

                

                           

Njuter i vår trädgård

Tack för ert stöd och era förböner, fortsätt gärna att be för Noahs skolgång, att han får känna att han kommer ikapp de andra eleverna så småningom i engelskakunskaper. Be även för mig och graviditeten att allt får gå bra tills vi kommer till Sverige och där också. Be även för Fanuel som har haft det ganska jobbigt med mycket migrän de senaste veckorna. När det gäller vårt arbete ber vi om fortsatt ledning när det gäller medarbetare, om att vi inte ska råka ut för några olyckor på de starkt trafikerade vägarna och att Gud ska vara med alla våra elever och fylla dem med sin Andes kraft, så att de fortsätter våga berätta för många och att många blir frälsta. Och för dem som blir frälsta att de blir bevarade och beskyddade från förföljelse.