Nu var det länge sedan vi skrev här och
mycket har hänt. För drygt 3 veckor sedan kom vi tillbaka hit till Etiopien
från Sverige där vi varit i 10 veckor. När vi kom dit den 19onde juli var det
som att komma till Afrika från kylan här under regnperioden, det var ju
högsommar med mer än 30 grader i Sverige då. Vi fick en härlig semester med bad
varje dag och vi njöt verkligen. Vi bodde hemma hos mina föräldrar och barnen
njöt verkligen över att få vara med mormor och morfar så länge.
Sedan kom ju vår nya familjemedlem Amos, han föddes den 30onde augusti och
allt gick bra. Han vägde 3260g och var 49 cm lång. Det var väldigt skönt att
han kom några dagar före beräknad tid så att vi hann med allt som skulle fixas
innan vi åkte tillbaka hit. Eftersom vi bor utomlands fick han inte automatiskt
ett personnummer utan vi var tvugna att gå igenom en process hos polisen för
att få ett sammordningsnummer och ett pass till honom innan vi kunde åka
tillbaka hit, men vi hann och det ordnade sig med allt även om vi var lite
oroliga ett tag. Vi hann t.o.m. med att ha barnvälsignelse hemma i Övik för
honom. Då var han 2 veckor gammal och det var nog den yngsta som barnvälsignats
någon gång någonsinn. Amos hann bli precis en månad innan vi åkte hem hit till
Etiopien igen. (Vi kallar nog både Sverige och Etiopien för hemma.) Det var
lite tufft att resa med 3 barn och massor av bagage, men det gick bra och vi
lyckades få med oss allt.
Nu är vi alltså här igen och börjar landa i vardan igen, även om den är
väldigt annorlunda nu med en liten bäbis också. Jag är ju föräldraledig nu och
Fanuel får klara arbetet själv. Sedan 1 juli har vi en ny lägenhet på samma
gård som tidigare och här trivs vi jättebra. Förrut hade vi ju en liten trång
lägenhet men nu har vi fått en fin med 3 sovrum och stort vardagsrum, så Gud är
verkligen god. Det är fortfarande lite kämpigt med skolan för Noah, han hade ju
missat drygt en månads undervisning nu innan vi kom tillbaka hit och nu har de
dessutom slutat helt med svenskaundervisning, det är nu bara på engelska. Jag
hjälper honom fortfarande mycket och är med på en del av engelskalektionerna
och vi jobbar en del med skolarbete hemma.
Innan vi åkte till Sverige i juli hann vi undervisa färdigt till berättelse
nummer 30 i våra grupper, vi hann alltså klart fram till Jesu död och uppståndelse
och tillbakablicken på Gamla testamentets berättelser där vi ser hur mycket som
hände i dem var bilder på Jesu försonande verk för oss. Det var speciellt
roligt att undervisa klart på fängelset i Debre brehan. Bland kvinnorna där var
ju nästan ingen kristen och vi hade flera muslimer i gruppen, men de gensvarade
många med att de trodde på det vi berättat för dem, att det var sant. Sista
dagen hade de förberett mat som vi åt tillsammans, de var tacksamma och glada
för allt vi hade lärt dem.
Kvinnorna på fängelset
Nu fortsätter vi med uppföljningsberättelser från Apostlagärningarna och
breven i några av de grupper som vi hade fram t.o.m. juli. Den här veckan
undervisar Fanuel och vår medarbetare om Pingstdagen och det kommer att ta 4
veckor tills vi är helt färdiga med uppföljningsundervisningen i dessa grupper.
Det är i Jidda, Chefe Donsa och Sheno vi fortsätter, det är på de ställen vi
hade de största grupperna och där de varit mest effektiva att berätta vidare
berättelserna. I Sheno t.ex. berättade de att de kommer nu själva starta en ny
grupp i stan och undervisa från början för ca 200 elever som missade
undervisningen från början i våras.
Jag vill dela med er ett vittnesbörd som vi fått höra här i veckan. En av
våra elever från gruppen vi undervisade i Niaa under våren berättade att han nu
fått fly från sin by till Sheno p.g.a förföljelsen mot de evangeliskt kristna där.
Det började med att han berättade berättelserna för en
ortodoxt kristen kvinna och hon blev frälst. När hennes man fick höra det blev
han rasande och försökte tvinga henne att lämna sin nya tro, men kvinnan
vägrade och det slutade med att han bestämde sig för att döda henne. En dag tog
han fram sitt gevär och försökte skjuta henne rätt i pannan men hon lyckades
ducka undan så att kulan istället gick igenom hårbotten på henne och hon
klarade sig. Gud räddade hennes liv, efter vård på sjukhus i Addis mår hon nu
bra. Men mannen försökte då istället att leta reda på och döda han som vittnat för henne istället, så han
fick fly från byn. Trots hotet emot honom och den risk det innebär har han nu
bestämt sig för att fortsätta lära sig uppföljningsberättelserna som vi
undervisar i Sheno och varje vecka åka tillbaka till Niaa för att undervisa dem
till de övriga kristna där. Vilket privilegium det är att få arbeta med med
människor som ger allt för evangeliet och t.o.m. är villiga att riskera sitt
liv för det. Vilka fantastiska förebilder dessa människor är.
Evangelisten tillsammans med några av kvinnorn i Niaa
Förutom att fortsätta undervisningen på dessa 3 platser förbereder Fanuel nu
också för att börja berättelserna från början i nya områden. Vi kommer att
satsa nästa omgång på ett område öster om Addis runt en stad som heter Mojo och
Fanuel håller på att träffa och planera tillsammans med församlingsledarna där
i vilka byar det är mest strategiskt att undervisa. Det är ett muslimskt område
och det känns jättespännande att börja arbeta där, vi ber och hoppas att vi även
där får hitta många brinnande människor i församlingarna som vill lära sig
berättelserna och berätta dem vidare så att många får komma till tro.
Det politiska läget i landet är fortfarande rätt stabilt med den nya
premiärministern som gjort mycket fantastiskt bra saker i landet det senaste
halvåret, men ibland blossar det upp oroligheter väster om Addis och därför
väljer vi nu att avvakta med att arbeta på den sidan om Addis tills det har
lugnat sig.
Tack alla ni som ber för oss, det betyder jättemycket. Be gärna för vår
lille Amos att han får må bra och inte drabbas av någon sjukdom här. Han har ju
inte hunnitu få alla vacciner som vi andra har tagit, men vi litar på Guds
beskydd. Fortsätt även gärna att be för våra andra barn, speciellt för Noahs
skolgång så att han får börja känna att han trivs mer och inte är så orolig
över att gå dit. Be också för Fanuel och Samuel att de får vara ledda av Gud
och bli fyllda av hans inspiration och glädje inför den här nya
undervisningsperioden. Och sist men inte minst, be för alla våra elever, om
Guds beskydd över dem och att de får bli fyllda av den Helige Ande så att de
vågar och vill bära ut budskapet till dem som ännu inte hört och föra många
människor till tro även när det innebär en risk för deras liv. Be även för dem
som blir frälsta, att de blir starka i tron och att Gud även fortsätter
beskydda dem.
Guds välsignelse över er alla!
