Nyhetsbrev, 20 april 2023

Hoppas att ni alla mår bra! Vi har det bra här i Etiopien. Vi har just i helgen firat den etiopiska påsken som är en vecka efter den svenska och den här veckan har barnen påsklov. Jag hjälper ju Noah mycket med skolan eftersom han läser hemma på distans, men nu har vi några dagar ledigt och jag fick lite tid att sätta mig ner och skriva här. 

Påsken firade vi hemma hos Fanuels föräldrar med flera av syskonen och barnens kusiner, det var typiskt Etiopiskt med massor av kycklingsås och nyslaktat får. De har just fått klart sitt hus som de byggt på i många år och det har blivit så fint där nu. 

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. I januari hade vi besök av mina föräldrar under ett par veckor och det var jätteroligt och nu till helgen kommer Frasse och Lotta från Övik och hälsar på oss några dagar, de kommer sedan att åka ner till invigningen av den nya Hiwot Brahan kyrkan i Awassa. När det gäller arbetet så avslutade vi i november våra grupper på de 9 platser som vi undervisat i sedan förra våren, sedan under december förberedde vi för en ny omgång och i början av januari startade vi upp undervisning på 9 nya platser. Vid nyår skickade jag ju också en film som jag gjort från våra tidigare grupper i slutet på hösten, hoppas ni hade möjlighet att titta på den, det ger ju lite mer med film än att bara läsa om arbetet. Den ligger som en länk i min förra post.

Nu är vi alltså i nya områden och arbetar, förra omgången var vi sydöst om Addis och nu är vi sydväst om Addis, i och omkring staden Woliso. Där har vi grupper i 3 mindre byar utmed stora vägen, en grupp i staden Woliso för dem som bor där, en grupp i fängelset i Woliso och en grupp för evangelister från olika småbyar runt om Woliso. Dessa evangelister promenerar i flera timmar för att komma in till stan och få undervisningen och de är också de som är mest effektiva och samlar stora grupper i byarna som de i sin tur undervisar. Sedan har vi också 3 grupper i byar på vägen till Modjo, österut från Addis. På kartan nedan kan ni se var vi har våra 9 grupper, de är de svarta prickarna. 

Den här veckan har vi kommit fram till berättelserna 25-26 som handlar om Jesu död och uppståndelse, vilket ju passar perfekt in när vi just firat påsk. Berättelse 25 startar med att förklara att samma morgon som varje judisk familj slaktade påskalammet, för att minnas hur de första påskalammen dog istället för deras förstfödda söner i Egypten och hur Gud befriade dem från slaveriet, så hängde Jesus, Guds lamm, på korset för att dö istället för oss, befria oss och ge oss evigt liv. Här i Etiopien har man ju traditionen att slakta ett lamm eller får varje påsk, så det blir ju ganska tydligt här. 

Vi har totalt ungefär 400 elever i dessa 9 grupper. Det är en blandning av män och kvinnor, unga och gamla. När min pappa var med mig ut till 3 av dessa grupper så förundrades han över hur många ungdomar vi undervisar. Församlingarna är fulla av ungdomar här i Etiopien, det ger verkligen hopp om framtiden här och det känns ju väldigt gott att få ge dessa en stark grund av Bibelundervisning att stå på. 

Våra elever är en brokig skara och de ger många olika vittnesbörd om hur de använder undervisningen och berättar vidare. Ett par äldre män i en församling har satt upp stora högtalare utanför kyrkan och berättar berättelserna för hela kvarteret och når flera hundra människor varje vecka (skulle troligen inte funka så bra i Sverige men här är det ok). En pastor har blivit så inspirerad att han gjort om sina söndagförmiddags predikningar till att bara vara storytelling och berättar på så sätt för hela sin församling på flera hundra personer. En annan ung energisk tjej, som aldrig missar ett enda undervisningstillfälle och alltid är först att svara på alla frågor, berättar för sin ofrälsta man som nu är på väg att komma till tro. Det är så ljuvligt att se henne och man förstår att detta betyder så otroligt mycket för henne. 

En annan tjej, (hon på bilden ovan) sitter alltid längst fram och har heller aldrig missat något möte, hon berättar för sina ofrälsta föräldrar och syskon och även dessa älskar berättelserna. Hennes lillebror som är i 11 årsåldern (han på bilden ovan) sitter också alltid längst fram och vill alltid ställa sig upp och återberätta berättelsen för gruppen (han får det ibland, men vi måste ju ge tillfälle till andra också). Han berättar i alla fall för flera av sina kompisar i skolan på rasterna. Sedan har vi flera som jobbar i organisationen Compassion och möter många barn och ungdomar från ofrälsta hem i dessa sammanhang och berättar berättelserna för dem. 

Dessa killar promenerar 3 timmar hit och 3 timmar hem varje lördag för att vara med på vår undervisning och har nu börjat undervisa ca 20 personer i sin hemby. 

Vi tackar Gud för alla våra elever och allt Gud gör genom dem. Ett annat tacksägelseämne vi har är att vi har inte råkat ut för oroligheter den här omgången utan det har varit lugnt hittills i dessa områden som vi undervisar i. Under hösten fick vi ju ställa in en del möten o.s.v. på grund av oroligheter och vi var oroliga för hur det skulle bli den här omgången. Men tack och lov så har det lugnat sig i Oromo-områdena runt om Addis nu. Tyvärr har det nu blivit mer oroligt i norra Etiopien i Amhara-områdena, men det är inget som berör vårt arbete. 

I sommar åker vi mest troligt till Sverige några veckor när vi undervisat färdigt i dessa grupper och när barnen fått sommarlov i slutet på juni. Sedan i början på hösten kör vi igång med nya grupper igen, vi har ju ett år kvar på denna missionsperioden som vi avslutar sista juni nästa år och förhoppningsvis hinner vi igenom 2 omgångar av undervisning till tills dess. 

Om jag ska nämna några böneämnen så får ni ju självklart fortsätta be för arbetet, för våra elever och för människors frälsning och även om lugn och ro i landet. Vi funderar mycket kring om vi ska låta Amos börja någon förskola här till hösten, han blir ju 5 år i augusti, men det är så hemskt dyrt här med skola och pingsts skolkassa betalar inte förrän barnen blir 6, så det är också ett böneämne ni kan ta med, hur vi ska göra med det. Sedan funderar vi också på framtiden, hur vi ska göra efter denna missionperioden, och ber om Guds ledning i det. 

Här försöker storebror Nimo att lära lillebror Amos att skriva. 

Tack för ert stöd och era förböner! Guds välsignelse! 

Följ med oss under en vecka med storytelling i Etiopien

Klicka på denna länken för att få se en film om vårt arbete! 

https://youtu.be/L3omkVTVOxE

Nyhetshälsning okt 2022

Hoppas ni alla mår bra. Vi mår bra förutom att vi haft en massa förkylningar som avlöst varandra under de senaste månaderna. Sedan jag skrev sist har ju barnen haft sommarlov och vi tog också en paus i vårt arbete några veckor under sommaren. Det är ju regnperiod på sommaren här och efter att regnen kommit igång ordentligt i juli var det svårt att ta sig till alla platser p.g.a. leriga vägar och då var det lämpligt att ta en paus. Vi åkte till Sverige några veckor och det var väldigt roligt, skönt att komma bort från regnen och till sommaren i Sverige. Min lillasyster gifte sig så vi var på deras jättefina bröllop och förutom det var också Fanuel och Noah i London och hälsade på Fanuels bröder med familjer som bor där. 

Nu är höstterminen igång för fullt, Noah har börjat 6an på en svensk distansskola, Sofia distans, för utlandssvenskar. All undervisning sker via internet och det kräver en hel del disciplin och hjälp från mej, men det går bra för honom, och än så länge känns det som en bra lösning för honom. Vi har ju haft lite jobbigt med hans skolgång under många år, så det känns skönt att ha fått till något som fungerar nu. Nimo har börjat 1an på den internationella skolan han började på här förra året och det går också bra.

De svarta prickarna på kartan visar platserna vi har grupper i nu, i Ziway har vi två grupper, en i kyrkan och en på fängelset. Ziway ligger 16 mil från Addis Abeba.

Vi har nu kommit till slutet av undervisningen i de 9 grupper som vi började med i april. Det har varit både en rolig och utmanande omgång undervisning det här. I våras hade vi mer än 1000 elever totalt i våra grupper men under regnperioden och sommaruppehållet tappade vi en del av dem. September är också en besvärlig månad att jobba i Etiopien på eftersom det är så många helgdagar, flera gånger har vi fått ställa in möten och det har varit lite svårt att få igång allt igen och få alla elever att komma tillbaka.

En annan utmaning har varit oroligheter p.g.a. en rebellgrupp som härjar i byarna. Vi har kunnat fortsätta åka till de byar och samhällen som ligger utmed de stora landsvägarna för dit kommer inte rebellerna men 2 av våra grupper ligger i mer avlägsna byar och dit har vi inte kunnat fortsätta åka med bilen sedan i början av sommaren. Vår medarbetare Teshale, som talar språket i området, har ändå vågat fortsätta åka till dessa ställen varje vecka med motorcykel, men denna vecka fick han snabbt vända tillbaka då han nästan hamnade mitt i stridigheter. För ett par veckor sedan nåddes vi också av de fruktansvärda nyheterna att en av våra elever, en pappa till fyra barn, blivit ihjälskjuten av rebellerna när han vägrade hjälpa dem. Oroligheterna leder även till många andra problem för folket i byarna, skolor och kliniker fungerar inte som de ska, även en del kyrkor har fått stänga ner, bilar åker inte på vägarna längre så de får inte tag i varor de behöver o.s.v. så folket i byarna lider mycket nu och behöver verkligen våra förböner. 

Undervisning och gruppdiskussioner i Meki, Welenchiti och Ziway 

Om några veckor kommer vi att ha examen i dessa våra 9 grupper och vi har nu börjat planera inför en ny omgång undervisning och det är också en utmaning att veta vilka platser vi kan börja i, var det är säkert att åka och det känns jättetråkigt att vi inte kan nå ut i de mer avlägsna byarna just nu, där vi vet att det finns många som har väldigt lite tillgång till bibelundervisning. Be för oss om Guds ledning inför denna nya omgång, så att vi hittar platser där vi kan undervisa utan problem de närmaste månaderna.

Det är i alla fall alltid en glädje att undervisa berättelserna i byarna och många berättar om hur undervisningen betyder mycket för dem. Många berättar berättelserna vidare för familjemedlemmar och vänner, den här kvinnan nedan i Kenteri t.ex. berättade vid det här tillfället att hon samlar grannar i sitt hem på kvällarna och ungdomarna läser berättelserna för varandra och hon berättar för kvinnorna och barnen. En annan man i samma grupp arbetar som evangelist och går runt i byar runt omkring och samlar människor och berättar berättelser för, han har flera som kommit till tro och de planerar nu för dopförättning för dessa. I fängelset i Ziway är det också flera nya som har kommit till tro under de här månaderna. 

Undervisning i Kenteri 

Denna vecka berättar vi berättelserna om Paulus missionsresor, om utmaningarna och miraklerna i de första församlingarna och nästa vecka berättar vi våra 2 sista berättelser innan det är dags för examen. Vi ber att alla dessa elever ska fortsätta bära ut evangeliet till många även framöver och att många ska komma till tro. Tack för era förböner, be om fred i landet och Guds ledning och beskydd på alla våra vägar.