Hoppas att ni alla mår bra! Vi har det bra här i Etiopien. Vi har just i helgen firat den etiopiska påsken som är en vecka efter den svenska och den här veckan har barnen påsklov. Jag hjälper ju Noah mycket med skolan eftersom han läser hemma på distans, men nu har vi några dagar ledigt och jag fick lite tid att sätta mig ner och skriva här.
Påsken firade vi hemma hos Fanuels föräldrar med flera av syskonen och barnens kusiner, det var typiskt Etiopiskt med massor av kycklingsås och nyslaktat får. De har just fått klart sitt hus som de byggt på i många år och det har blivit så fint där nu.
Nu är vi alltså i nya områden och arbetar, förra omgången var vi sydöst om Addis och nu är vi sydväst om Addis, i och omkring staden Woliso. Där har vi grupper i 3 mindre byar utmed stora vägen, en grupp i staden Woliso för dem som bor där, en grupp i fängelset i Woliso och en grupp för evangelister från olika småbyar runt om Woliso. Dessa evangelister promenerar i flera timmar för att komma in till stan och få undervisningen och de är också de som är mest effektiva och samlar stora grupper i byarna som de i sin tur undervisar. Sedan har vi också 3 grupper i byar på vägen till Modjo, österut från Addis. På kartan nedan kan ni se var vi har våra 9 grupper, de är de svarta prickarna.
Den här veckan har vi kommit fram till berättelserna 25-26 som handlar om Jesu död och uppståndelse, vilket ju passar perfekt in när vi just firat påsk. Berättelse 25 startar med att förklara att samma morgon som varje judisk familj slaktade påskalammet, för att minnas hur de första påskalammen dog istället för deras förstfödda söner i Egypten och hur Gud befriade dem från slaveriet, så hängde Jesus, Guds lamm, på korset för att dö istället för oss, befria oss och ge oss evigt liv. Här i Etiopien har man ju traditionen att slakta ett lamm eller får varje påsk, så det blir ju ganska tydligt här.
Vi har totalt ungefär 400 elever i dessa 9 grupper. Det är en blandning av män och kvinnor, unga och gamla. När min pappa var med mig ut till 3 av dessa grupper så förundrades han över hur många ungdomar vi undervisar. Församlingarna är fulla av ungdomar här i Etiopien, det ger verkligen hopp om framtiden här och det känns ju väldigt gott att få ge dessa en stark grund av Bibelundervisning att stå på.
Våra elever är en brokig skara och de ger många olika vittnesbörd om hur de använder undervisningen och berättar vidare. Ett par äldre män i en församling har satt upp stora högtalare utanför kyrkan och berättar berättelserna för hela kvarteret och når flera hundra människor varje vecka (skulle troligen inte funka så bra i Sverige men här är det ok). En pastor har blivit så inspirerad att han gjort om sina söndagförmiddags predikningar till att bara vara storytelling och berättar på så sätt för hela sin församling på flera hundra personer. En annan ung energisk tjej, som aldrig missar ett enda undervisningstillfälle och alltid är först att svara på alla frågor, berättar för sin ofrälsta man som nu är på väg att komma till tro. Det är så ljuvligt att se henne och man förstår att detta betyder så otroligt mycket för henne.
En annan tjej, (hon på bilden ovan) sitter alltid längst fram och har heller aldrig missat något möte, hon berättar för sina ofrälsta föräldrar och syskon och även dessa älskar berättelserna. Hennes lillebror som är i 11 årsåldern (han på bilden ovan) sitter också alltid längst fram och vill alltid ställa sig upp och återberätta berättelsen för gruppen (han får det ibland, men vi måste ju ge tillfälle till andra också). Han berättar i alla fall för flera av sina kompisar i skolan på rasterna. Sedan har vi flera som jobbar i organisationen Compassion och möter många barn och ungdomar från ofrälsta hem i dessa sammanhang och berättar berättelserna för dem.
Dessa killar promenerar 3 timmar hit och 3 timmar hem varje lördag för att vara med på vår undervisning och har nu börjat undervisa ca 20 personer i sin hemby.
Vi tackar Gud för alla våra elever och allt Gud gör genom dem. Ett annat tacksägelseämne vi har är att vi har inte råkat ut för oroligheter den här omgången utan det har varit lugnt hittills i dessa områden som vi undervisar i. Under hösten fick vi ju ställa in en del möten o.s.v. på grund av oroligheter och vi var oroliga för hur det skulle bli den här omgången. Men tack och lov så har det lugnat sig i Oromo-områdena runt om Addis nu. Tyvärr har det nu blivit mer oroligt i norra Etiopien i Amhara-områdena, men det är inget som berör vårt arbete.
I sommar åker vi mest troligt till Sverige några veckor när vi undervisat färdigt i dessa grupper och när barnen fått sommarlov i slutet på juni. Sedan i början på hösten kör vi igång med nya grupper igen, vi har ju ett år kvar på denna missionsperioden som vi avslutar sista juni nästa år och förhoppningsvis hinner vi igenom 2 omgångar av undervisning till tills dess.
Om jag ska nämna några böneämnen så får ni ju självklart fortsätta be för arbetet, för våra elever och för människors frälsning och även om lugn och ro i landet. Vi funderar mycket kring om vi ska låta Amos börja någon förskola här till hösten, han blir ju 5 år i augusti, men det är så hemskt dyrt här med skola och pingsts skolkassa betalar inte förrän barnen blir 6, så det är också ett böneämne ni kan ta med, hur vi ska göra med det. Sedan funderar vi också på framtiden, hur vi ska göra efter denna missionperioden, och ber om Guds ledning i det.
Här försöker storebror Nimo att lära lillebror Amos att skriva.
Tack för ert stöd och era förböner! Guds välsignelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar