Jul i Sverige, avslut av grupper, vittnesbörd m.m.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här. Tiden har gått så väldigt fort de senaste månaderna. Vi, hela familjen, åkte till Sverige ett par veckor över jul och nyår och det var jätteroligt för oss att få fira med familjen där den här gången, de två senaste svenska jularna och vintrarna har vi ju missat. Det enda vi mer kunnat önska oss var att få se lite mer snö, snön i Övik kom först ordentligt den dagen vi åkte tillbaka hit. Men Noah fick i alla fall tillfälle att åka skridskor för första gången. Efter att vi kommit tillbaka till Etiopien firade vi jul igen, den Etiopiska, som firas den 7:de januari, med Fanuels familj i Addis Ababa.

Nu är vi tillbaka i Jinka igen sedan ett par veckor och är igång med arbete och allt igen. Under hösten har vi ju haft 5 grupper igång och för 4 av dessa tog vi jullov i 4 veckor. Den 5:te gruppen i Damiker låg 4 veckor efter de andra i undervisningen så den gruppen undervisade vår medarbetare Samuel i kapp under tiden vi var borta. Innan jullovet hade vi kommit fram till berättelse 30, vilken är den sista i vår huvuddel av undervisningen. Då hade vi undervisat om Jesu död och uppståndelse och även tittat tillbaka på Gamla Testamentets berättelser och sett hur Jesus uppfyllde bilderna från GT genom sin död och uppståndelse. Nu efter jullovet har vi fortsatt med de 8 berättelserna vi har från Apostlagärningarna och breven, för 4 av dessa grupper. Huvuddelen, till berättelse 30, har ju som syfte att leda människor fram till frälsning medans dessa 8 berättelser är uppföljelse undervisning för nyfrälsta. Den här veckan handlar våra berättelser om bl.a. Stefanus, Paulus omvändelse och Petrus och Cornelius.

                                      

På väg till Damiker    

Det var väldigt roligt att höra responsen från våra elever efter de 30 första berättelserna. Som jag berättat tidigare är det väldigt många i våra grupper som varit med i församlingarna länge men som ändå aldrig riktigt förstått att man blir frälst bara genom att tro på att Jesus dött för våra synder. Många har levt med föreställningen att kristen är man om man slutat synda, bytt bort de gamla traditionerna och sederna som de olika folkgrupperna här praktiserar och istället börjat gå till kyrkan och bete sig som en kristen. Genom att upprepa sanningarna om frälsning om och om igen genom vår undervisning har vi nu fått leda många av dem till en helt ny övertygelse om frälsning genom tro på Jesus. En kille sa så här efter sista berättelsen; ”Jag har kallat mej kristen länge men först nu förstår jag vad det innebär att bli frälst. Nu tror jag att Jesus dog för min synd och idag tar jag emot honom i mitt liv.”

Gruppen i Erbore avslutade vi efter berättelse nummer 30 och i söndags var vi där och hade examen. Det var 41 grader i skuggan och vi var tvugna att sitta utanför kyrkan under ett träd för att klara värmen. Det var 30 stycken som examinerades. Jag (Hanna) tog tillfället igen att predika om frälsning endast genom tro på Jesus, vi kan bara lämna synden med den Helige Andes hjälp efter att vi blivit frälsta, det är inget vi kan göra i vår egen kraft eller för att bli frälsta. Samtidigt blir vi aldrig perfekta så länge vi lever här och det finns förlåtelse för oss även när vi syndar efter att vi blivit frälsta. Jag tog bilden på Petrus som exempel. ”Petrus hade vandrat med Jesus länge och var hans bästa vän men förnekade att han ens kände Jesus 3 gånger när Jesus hade arresterats. Efter att Jesus uppstått mötte han Petrus på stranden en morgon och hade ett samtal med honom. Jesus nämnde aldrig Petrus synd, det enda han ville veta var om Petrus fortfarande älskade honom. 3 gånger, lika många gånger som han hade förnekat Jesus, fick han nu säga att han älskade Jesus. Jesus förlät och upprättade honom och gav honom t.o.m. uppdraget att leda församlingen den morgonen.” Så länge vi fortsätter leva i kärlek till Jesus och tror på hans död för våra synder finns det ständigt en öppen famn att komma tillbaka till, när vi faller reser han oss upp. Flera vittnade under gudstjänsten om hur de nu funnit sanningen i tron på Jesus och även fått ett helt nytt sätt att dela evangeliet med sina vänner på genom denna undervisningen.

I de 4 grupper vi fortfarande undervisar i nu har vi ca 400 elever och de berättar i sin tur för ca 1600 andra varje vecka. Gruppen i Lemo är den största på 180 elever, de är nog också de som är duktigast på att berätta vidare berättelserna för andra. En av killarna där vittnade för en sjuk kvinna, som tidigare försökt bli helad av häxdoktorn i byn. Hon hade fått ett halsband som hon skulle bära som skulle hela henne, men än hade hon inte blivit frisk. När den kristne killen vittnade och bad för henne blev hon däremot frisk och frälst. De gick sedan tillsammans till häxdoktorn som blev så förundrad över miraklet att han också blev frälst.

                                                Gruppen i Lemo

Under de kommande veckorna kommer vi att avsluta dessa grupper, ha examensmöten och samtidigt försöka komma igång med nya grupper. Det blir den sista omgången grupper vi kommer att ha här i Omodalen eftersom vi åker tillbaka till Sverige i slutet av augusti. Vi försöker bl.a. komma igång med en grupp för kvinnorna på fängelset, det har vi ju inte lyckats få tillstånd till tidigare. Vi hoppas att det går igenom den här gången.

Den här våren har vi också flera andra roliga saker att se fram emot. Dels kommer det ett gäng från Sverige och hälsar på under påsk, det är 14 anmälda till den resan, 9 vuxna och 5 barn, de flesta från församlingen i Övik men även ett par stycken från 2 av de andra församlingarna som stöttar oss. Vi ser verkligen fram emot det, det ska bli jätteroligt. Det andra vi ser fram emot är att vi förhoppningsvis kommer att få en liten pojke till i vår familj. Vi har under en tid hållit på med att få till en adoption och nu för några veckor sedan fick vi träffa en aldeles nyfödd liten pojke på ett barnhem i Addis Abeba, som troligen kommer att bli vår. Enligt reglerna måste vi nu vänta ett par månader till innan vi kan fortsätta med domstolsprocessen, men sedan hoppas vi att det bara tar några veckor till innan vi kan få hämta hem honom. Det är naturligtvis jättestort och väldigt spännande för oss som familj. Hoppas kunna presentera honom för er nästa gång jag skriver.